Junibacken*, alltså. Vilket fantastiskt stället det är! Jag är så till mig i trasorna över att mitt barn äntligen är gammal nog för att uppskatta det att jag knappt kan stå still. Igår köpte vi årskort. Jag ska hänga där varje regnig ledig dag from now on, tror jag.
För er som inte varit där, så här: Junibacken är ett barnmuseum, med barnboken som röd tråd genom hela stället. Mest handlar det om Astrid Lindgren, men inte bara. Största delen är olika lekmiljöer uppbyggda kring kända barnböcker. Barnen kan till exempel springa in i ett Villa Villekulla i minatyr och åka rutchkana ner igen, klättra upp i Alfons Åbergs hus, gå in i Mulle Mecks verkstad och hälsa på hos Gubben Pettsson och Findus. En del miljöer byts ut, andra är fasta. Och så finns det teaterföreställningar, barnbokhandel, mysigt café och (nu kommer det): Ett sagotåg som är så fint så man dör en liten smula.
Sagotåget är en kanske tio minuter lång åktur genom ett Astrid Lindgren-landskap i miniatyr, med Astrid Lindgrens berättarröst i öronen. Först åker man förbi Junibacken, där Madicken står på taket i färd med att testa om hon kan flyga. Sedan vidare förbi Emils Katthult, upp över Vasastan där Karlsson på taket flyger omkring, ner till Nils Karlsson Pyssling, in i Mattisskogen till Ronja och Birk, och vidare mot Körsbärsdalen, där Jonathan sitter och väntar på sin Skorpan vid ån. Och herregud, har du inte fått en finhetsklump i halsen då, så vet jag knappt vad det är för fel på dig. Det är lite halvotäckt på sina ställen, det där tåget, men H.E.R.R.E.G.U.D vad fint det är!
Minuset med Junibacken är att det är så många som fattat att det är fantastiskt, att man får köa ganska länge för att åka Sagotåget, och trängas med väldigt många andra barn och föräldrar som springer runt, runt, runt. Det är jobbigt. Men orkar man så är det helt sjukt värt det. Min unge gick från tyst förstummad till speedat överlycklig på tjugo minuter, och sprang till slut ut och in ur Villa Villekulla och skrikskrattade av upprymdhet. Lyckan!
6 kommentarer:
Vi väntar fortfarande på att uppleva Junibacken. Jag tror att effekten blir mycket större när jag tar med en 5-åring som känner till historierna.
Hoppas det i alla fall. Annars har vi väntat i onödan.
Äppelträdet, så är det så klart. I alla fall när det gäller sagotåget, det är mycket, mycket häftigare när man känner till historierna. Men även om man inte gör det - så är det uppenbarligen dödshäftigt. Och jag tvivlar på att barnen tröttnar i första taget.
Åhhh vi var där för andra gången i förrgår, och det kommer att bli många gånger till. Ett alldeles fantastiskt ställe verkligen. Så genomtänkt och härligt för barn (och vuxna). Min lilla 2-åriga tjej var så överväldigad att få träffa Pippi, och att få en kram av henne. Mina ögon tårades och mitt modershjärta sprängdes nästan när jag såg hennes lyckliga stund med Pippi... och jaaa - tåget är verkligen fantastiskt... Vi var där och hängde på låset när det öppnade - ett hett tips. :)
... ja och även en tvååring har behållning av tåget, trots att det är få historier som hon känner till. Det kan vara magiskt även för de små...:)
Hoppas du tog dig tid att lyssna på prinsesslåtarna till prinsessutställningen!
Av någon anledning hyperventilerade två av våra barn och var nära nog panik under tåget (jag har till denna dag inte kunnat klura ut varför, kanske hade de föreställningar om draken eler om råttan skrämde dem?). När sedan tåget gick sönder mitt uppe under färden och vi efter en lång stund blev manuellt genommatade, ja, då var både maken och jag glada att det hela var över. Och vi åkte aldrig tillbaka igen. Själv tyckte jag det var jättefint, men kanske väl mycket folk för att allt skulle komma till rätta på bästa vis.
Skicka en kommentar