Det absolut bästa med att ha släppt en ungdomsbok: När man mitt i natten får mejl från 14, 15, 16-åringar som läst till långt efter midnatt som tyckt om och känt igen sig och vill säga hej och berätta om sitt egna liv lite. Man börjar visserligen ofta gråta av det, för att man är en blödig tönt, men herre! Vilket effektivt lyckopiller det ändå är. Dagens ungdom, alltså. Älskar den verkligen very much.
1 kommentarer:
Åh, jag är avundsjuk. Både på de som mailar och den som får mailet. När jag var ung vågade jag aldrig kontakta författarna som betydde något för mig. Det krävdes förstås mer på den tiden. Kuvert och frimärke och så. Och så framstod författarna inte så mycket som riktiga människor, utan mer som folk som eventuellt skulle rätta stavfel i ens brev och kontakta ens fröken som raskt skulle sänka ens betyg.
Så är det nog inte nu. Eller så var jag mer paranoid förr.
Skicka en kommentar