Vi har övat mycket på djurläten på sistone här.
- Rufus, vad säger hunden?
- Vovovovovov!
- Just det. Och katten?
- Mjam!
- Och vad säger ugglan?
- Ho ho, ho ho!
- Bra! Vad säger hästen då?
- Iiiii!
- Just det. Och kossan?
- Bä?
- Nej, det gör den väl inte. Vad säger kossan nu igen?
- Bä!
- Nej, det är fåret som säger bä. Vad säger kossan?
- BÄÄÄÄ!
Inte hållbart, som ni hör. Efter mycket hårt arbete de senaste dagarna har således det där BÄET sakta men säkert gått över till ett MÄ, och med lite god vilja skulle det faktiskt kunna misstas för ett MU nu. Det skulle det faktiskt. För att fira framstegen tog vi en promenad till kohagen innan läggdags ikväll. Little did we know att bonden i byn firat midsommar genom att släppa loss en skock får i hagen bakom kossorna. Rufus såg dem inte, de doldes av det väldigt höga gräset. Men my oh my om han fick vatten på sin kvarn.
Vi bara: "Titta, Rufus! Kossor!"
Och från kossornas håll hördes genast ett unisont: "BÄÄÄÄ!"
Tack för det, bonden.
Precis vad vi behövde.
5 kommentarer:
Nu blir jag väldigt nyfiken.... I fredags hörde jag nämligen en konversation som lät nästan PRECIS såhär... vid en kohage, där det fanns får på andra sidan... i Skåne, när vi var på promenad i Fortuna/Ry(u?)debäck. Haha! Är alltså oddsen så knasiga att det var du o din familj? En liten kille på cykel med stödhjul som diggade kossor o som sa -BÄÄÄ högt o tydligt =)
Eller är det helt enkelt ÄNNU knasigare att en sån konversation äger rum på flera ställen samtidigt?
När vi nyligen besökte Köpenhamns Zoo hamnade vi framför en stor tigerhane som stod och vrålade mot oss. Harald som är drygt 2 år gammal svarade högt och ljudligt med "Muuuuu"!
Vi var några stycken som inte kunde hålla oss från att dra på smilbanden.
Hmm, Karin, det måste vara alternativ 2 här. Vi har inte varit i Skåne på sistone.
Hej - jag har förälskat mig i din blogg och jag gör lite reklam för den från min blogg. Vilken underbar bonde. Vilken fullkomligt underbar bonde. A-M
När min bror gick på dagis fick han frågan om vad pippin säger. "Mjau!" sa brorsan. Dagispersonalen var lite bekymrad. Det var inte brorsan eftersom vi hälsat på nåra kompisar som hade en papegoja som kunda jama.
Skicka en kommentar