När Rufus var en mycket liten knodd (läs: avancerat husdjur utan så värst många skills) tittade vi mycket på sjukhusserier ihop. Eller så här: Jag trodde att JAG tittade på sjukhusserier, och att han bara låg och gurglade bredvid utan att ta intryck av allt som hände på skärmen. Little did I know att han skulle snappa upp både ett och annat värdefullt vetande från Cityakutens härliga värld.
Men, men.
I morse när jag på prov skrek "GO GET THE CRASH CART!" sprang Rufus genast fram till sin röda gåvagn, lastade den med sitt allra finaste nässpray och rusade mot mig genom lägenheten. Sedan försökte han (tror jag) intubera mig med hjälp av en penna som han hittade på golvet.
Lite fler avsnitt bara, så kan han styra upp vilken nödsituation som helst sedan.
Praktiskt.
6 kommentarer:
Kanske blir han läkare då han blir stor? Fint om man kan påverka sina barns yrkesval vid en tidig ålder ;)
Oh no, då blir Ebbot nojig supermodelwannabee. Vad har jag gjort!!!
Ja men det var ju det jag visste, din son är überöverbegåvad. Undrar vem han ärvt det ifrån??? ;D
Å, Rufusases! Det värmer mosters sjuksköterskehjärta att läsa om dina skills. Nästa gång vi ses leker vi sjukhus, tycker jag. Jag har en massa festliga grejer vi kan ladda din vagn med. Wiii!
Hehehe. Cool unge/beskrivning.
Haha! Jag kollade också supermycket på Cityakuten när äldste sonen var pytte. Cityakuten och Grey's. Har inte märkt att han har några crash cart-skills, dock. Fast han leker gärna med dupolambulansen...
Skicka en kommentar