Jag fick 30-årspresent av mina kollegor igår.En Per Morberg-docka med vippande huvud.
Nu står han här och glor på mig när jag jobbar, och ibland knäpper jag honom på näsan så att huvudet sätter fart en stund.
Det är festligt på så många sätt, det här.
Och lite, lite obehagligt också.
7 kommentarer:
Jag skulle nog enbart känna obehag... Råkade se hans matlagningsprogram förra helgen, och började grubbla över varför han ingav mig en så stark känsla av obehag. "Han brukar spela skurkar i film" sa min bror, men jag kom inte ihåg var jag hade sett honom. Tills jag gick in på Filmtipset och såg att han var med i Så som i himmelen. Då mindes jag vilken roll han spelade i filmen, och insåg att det var ganska logiskt att jag reagerade med obehag på honom. (Fast visst är det lite kusligt egentligen, hur man identifierar en filmroll så intensivt med skådisens utseende?)
Och jag ÄLSKAR hans stil i programmen. Heja Per!
läskigt!
Nej, men fy... jag skulle bli superstressad om han stod och glodde på mig i köket med en stekpanna...
;)
majgadd, creepy!
Så länge han står på samma plats hela tiden....
Underbar, en sån vill jag ha. Tycker att han är komiskt obehaglig i en konstig röra som jag inte riktigt kan reda ut.
Skicka en kommentar