Rufus har blivit erbjuden dagisplats på Förskolan Samariten.Det känns stort!
Och lite svårt.
För nu måste vi tacka ja eller nej, och jag vet inte riktigt hur man ska tänka.
Jag har förstått att Riktigt Bra Föräldrar går på studiebesök på hundrasjuttiotolv förskolor och känner av stämningen innan de ens ställer sig i dagiskö. Det gjorde inte vi. Vi tittade på en karta, och ringade in en yttepytteliten ring runt vårt hus för att avgränsa valmöjligheterna. Sedan fanns det ungefär trettio dagis kvar att välja mellan. Då läste vi lite på hemsidor och kollade lite hur dagisen såg ut, från gatan. Sedan valde vi.
Det kändes väldigt bra då.
Nu känns det nervöst.
Hur farao ska jag veta om förskolan Samariten är DET BÄSTA FÖR MITT BARN? Förutom the obvious, att vi kan gå dit och känna av stämningen nu, så undrar jag: Hur VET man? Vad frågar man? Funkar: "Är ni sjukt snälla mot barn här?" Det är mest det jag vill veta. Och så vill jag helst att det ska finnas en festlig gård också.
På förskolan Samaritens webbplats står det: "Vår fina förskolegård med uppväxta syrener, rosenhagtorn och klätterträd är en av Södermalms få orörda bakgårdar - med skrymslen och vrår som sätter fart på fantasin."
Problem med detta: Vi ser den där förskolegården från köksfönstret. Den har inga skrymslen och vrår som sätter fart på fantastin alls det. Den har lite gräs. På sin höjd.
Fördelar med detta: Vi ser den där förskolegården från köksfönstret. Det betyder att vi skulle kunna fira ner Rufus till dagis medelst långt rep på morgonen. Om vi inte orkar följa honom dit, vill säga.
Följer Riktigt Bra Föräldrar till dagis med sina barn, eller firar de ner dem med rep från fönstret? Ur säkerhetssynpunkt känns det som att "följa" är rätt svar här. Men ur festlighetssynpunkt verkar ju "fira" mycket roligare för Rufus.
Herregud.
Det är så mycket jag inte vet.
Så mycket!
20 kommentarer:
Å, det där verkar ju sjukt svårt. Men vad perfekt att ha SÅ nära, då kan ni ju liksom bara fiska upp honom när ni kommer hem. Hur smidigt som helst. Utan att kunna någonting alls om dagisval säger jag: kör! Man ska inte underskatta att välja praktiska alternativ som underlättar ens vardag.
Sedan vi lämnade Stockholm så har vi inte så många valmöjligheter vad gäller dagis i närheten av där vi bor. Vi tog helt enkelt det som låg närmast hemmet och jobbet. Dessutom har våra bästa vänner sina två barn där. Inget fancy ställe överhuvudtaget. Slitet 70-tal. Men det enda som är viktigt när det kommer till kritan är att Lilleman trivs och känner sig trygg med fröknarna, att vi känner oss trygga med att lämna vårt hjärta i deras händer och att det funkar rent praktiskt. Det gör det. Så vi är nöjda! Du ska se att Samariten blir bra för er. Och skulle det mot förmodan inte vara där så kan ni alltid byta. Lycka till!
Hej!
Vad roligt jag hade här!!! =)
Vi bor på landet. Valmöjligheterna här är begränsade. Önska, javisst men inte välja... Vi hade tur och fick in sonen på 1a valet. Anledningen till valet var närhetsprincipen samt att jag visste med mig att de är ute där alla dagar, oavsett väder.
Hoppas ni finner ett svar som tilltalar er. Jag skulle testa och funkar det inte så är det "bara" byta.
Jisses. Skryter alltså förskolorna om sina obefintliga trädgårdar?! Det är mycket jag inte kan, det hör jag det.
Alltså... vi valde den närmsta, fick vårt andrahandsval (som vi inte ens besökt) och till sommaren har ena barnet gjort sin sista termin på kanske världens bästa dagis.
Så... ta det som är närmast och känns bra, ur ert perspektiv. Det går aldrig att 'känna' om ett dagis är bra på ett studiebesök. Det beror på personalen (som kan bytas ut imorgon) och barngruppen.
Vi hade tur. Ibland har man otur, men då går det att byta! Sånt märket man.
Angående skrymslen och vrår så är det väl så att mycket små barn ser skrymslen och vrår där vi ser obefintlig gräsplätt. :-)
Det lät ju... förnumstigt.
Mäh, det jag vill säga: Kör på praktiskt och logistiskt bra, förutsatt att det inte känns helfel i maggen.
Vi valde den minsta förskolan då vi ingen av dem låg speciellt nära. Nu har de byggt en närmare, men den är gigantisk och ungarna verkar inte få använda gården alls. Inget byte för oss alltså.
Kom ihåg att barn är väldigt anpassningsbara! Om Rufus gillar personalen och känner sej trygg så fixar sej allt. Inklusive obefintlig "trädgård" - barn kan leka varsomhelst! Han ser ju trädgård på torpet, vettja!
Nu har jag precis bytt dagis inför höstterminen men det viktigaste för mig var att nån kramar mitt barn när hon är ledsen. :)
Det är mig du ska lyssna på. Det är jag som vet. Jag som har gjort fel.
Hur fröknarna är, kommer vara och vilka som kommer sluta resp. dyka upp kan du inte veta eller ta reda på. Kompis(ar) kommer han hitta och det viktiga för dom är mijön. Lekmiljön. Skulle främst säga utomhus. En kul, luftig och fri utegård. Att dom inte är hysteriskt säkerhetsmedvetna utan låter barnen leka med halvkajko prylar. Skita ner sig. Att jag (och min exfru) inte såg på våra barns dagis med såna ögon är något jag skäms över och har lite svårt att förlåta mig själv för. Hur, eller snarare, varför, tänkte jag inte? Lycka till.
Vi tog det första som vi fick plats på eftersom det är nära och vi är lata. Jag tror faktiskt inte man kan veta säkert innan man börjat så kändes det bra förut, go for it.
Fast jag skulle rekommendera att följa med ungen till dagis. Alternativt bygga en rutschkana. Rutschkana slår 'fira ned' anyday [tycker iallafall en slackermorsa].
Dagiset närmast oss har ett och ett halvt års kö, då ska ju Linnea nästan börja skolan ju. Jag tänker nära är bra! Och fira är toppen.
Jag tänker två saker: det första är det viktigaste. Den som hämtar först på dagis vinner. Det läste jag på en bonad igår, så det måste vara så. Ni har alla möjligheter med dagis på bakgården. Det andra är att ni faktiskt kan smygtitta på barnen om de ser ut att ha tråkigt på den där gården redan nu. Om de verkar ha det bra -kör på!
Det närmsta är inte helt fel.
Det blir ju kortare vistelsetid eftersom ni inte behöver lägga massa tid på att ta er till förskolan.
Jag tror det allra bästa är att helt enkelt gå dit. Träffa personalen och gå på magkänslan.
Lycka till!
Pernilla (en flitig läsare av denna oerhört underhållande blogg)
Att det ligger nära hemmet förkortar inte dagistiden nämvärt om man nu inte jobbar hemma vill säga. Kan lika gärna ligga på praktiskt avstånd från jobbet/jobben. På rätt sida om potentiella hinder för att kunna hämta i tid. Lite så kan man också tänka.
Jag bor också i hus som har dagis på innergården, mitt tips är att stanna hemma från jobbet en dag och helt enkelt glo ut genom köksföntret för att kolla hur förskolefröknarna beter sig med barnen (de som är på min innergård är ...hemska i brist på bättre ord)
Vänta stopp!
Samariten är ett KAP! jag stod i kö i flera år till mina barn.
Sen när vi väl fick plats så var det "försent liksom..dom skulle börja skolan"
Jag känner många som gått där och varit superdupernöjda.
Kolla bara snickeriglädjen i de små affärerna med pyttesmå dörrar och glada personalen.
Gården, för att ligga mitt i stan....
Grymt. Lyllo Rufus.
Lyllo Rufus! Samariten "äger".
verkar som om mitt andra superlånga inlägg föll bort, men vi valde Samariten som förstahandsval och fick det inte på långa vägar..
Äh, kolla materialrummet bara! :-)
Skönt att det finns fler som inte studiebesöker alla tänkbara dagis. Vi valde samtliga tre i närmaste kvarteren runt vår lägenhet och hoppas på något av dem. Verkar sjukt smidigt att ha dagis så nära, och alla ser mer än trevliga ut. Ett har torn och tinnar, ett har finfin utegård och ett har omtalad genuskompetent personal... Och vilket det än blir kommer vi har sjuk ångest över att lämna bort vårt finaste lilla korv!
Precis så gjorde vi när vi valde oxå! mkt skönt att det verkar ha varit en bra strategi.
Skicka en kommentar