Ända sedan Rufus lärde sig säga "mamma" för ett tag sedan har vi drillat honom hårt för att han ska lära sig "pappa" också. Det har gått sådär.
- Rufus! Säg "pappa"!
- Mamma.
- Nej, "pappa"!
- Mamma.
- Pappapappapappapappapappapappa?
- Mammamammamammamammamamma.
Men igår! Igår lärde han sig.
- Rufus, kan du säga "pappa"?
- Pappa.
- Ja!
- Pappapappapappapappapappapappa!
- JA! Vad duktig du är! Kan du säga "mamma" också?
- Pappa.
- Nej, "mamma".
- Pappa.
- Mammamammamammamamma?
- Pappapappapappapappa.
Oh, well. Det är väl inte mer än rätt.
4 kommentarer:
Ahh, den ljuva "pappatiden". Minns det som igår. Dessvärre går den över. Mama returns..
här är det tvärtom, astrid säger papapapaapapapapa o jag försöker att få henne till att säga mmmmmaammmmmaaa men ikke. inte än iaf... hmm
Jack hade nån grej med att han inte kunde säga mamma... det var såhär:
- Kan du säga mamma?
- Pappa.
- Mamma?
- Pappa!
- Okej... kan du säga MA - MA (som i kalle Ankas julafton)
- Mamma!
När min äldsta (som för övrigt nu är 10 år) var liten sa (ropade/skrek) han också "MammaMammaMammaMamma" medan han viskade "Pappa".
Skicka en kommentar