Ni vet sådana där dagar när man vaknar av väckarklockan, får bända upp ögonlocken med domkraft, vill gråta när man tittar i sin garderob, är ful i håret, slinter med tandborsten så man får tandkräm på tröjan, har ett barn som illskriker om han inte får stå på köksbordet och titta ut genom fönstret hela himla tiden, och brödet har möglat och världen är ful och man inte hittar någon musik alls på heeeela spotify som kan rädda upp situationen... Ni vet då?Det är då man vänder sig till Orup.
Och det är också då man med stolthet minns saker man sagt under the influence en sen natt på ett bröllop i somras:
– För mig är Orup lite som en snuttefilt.
Livsvisdomen!
Ibland slår den liksom bara till när man minst anar det.
4 kommentarer:
Du har så rätt så rätt!
Men jag hoppas du menar gammal orup, inte nån av de nya konstiga skivorna. ;P
Ja! Orup! Konstaterade också ganska nyligen att jag kan väldigt många texter utantill o gillart på nåt sätt än..
Med ett par sådana hörlurar kan inte världen vara ful!
Hitta Nemo.
Min granne Totoro.
Sliding Doors.
Love Actually.
Jag har många snuttefiltar...
Skicka en kommentar