Rufus och jag var och gungade idag.
Först var vi helt ensamma på lekplatsen.
Det kändes öde.
Sedan kom det en mamma med knodd till.
Då kändes det lite mindre öde, but still.
Nya knodden blev placerad i gungan bredvid Rufus, mamman backade, höll upp gungan i luften och bara:
- Nu du, Rufus! Nu ska du få gunga!
Två Rufusar gungandes i stereo, bredvid varandra på en ödslig lekplats.
Gölligt.
5 kommentarer:
OJ vad häftigt!
Men vet du vad jag trodde du skulle berätta?
Att mamman tydligen läste din blogg och råkade säga fel namn till sin onge, efter som hon vet att du har en Ruf och så blev det så tokigt att hon fick låtsas att ungen hette det. (och hur du nu skulle få reda på det får du spinna vidare på själv, för det ser jag ju nu att det blev helt ologiskt...)
Vad är oddsen? Coolt.
Personalen på Öppna förskolan här i Malmö kom springade till mig en dag: "Eva, Eva vi har en Ebbot till". En en månad yngre liten Ebbot som konkurrerar med min om att få frågan "varför heter han så" =)
Eva: är det från Soundtrack-Ebbot? Det är svårt att tro att det kan vara någon annanstans ifrån :)
Haha, hette han Rufus?
Man tror man är originell och inser att man är förutsägbar som få...
Skicka en kommentar