Dagens tanke: ”Vi har begränsat datorspelandet hemma nu. Han får bara spela en timme om dagen” hör man ju ganska ofta. Väldigt sällan däremot, har jag hört liknande resonemang om bokläsande. ”Jag blir så förbannad på att hon ligger upp och läser hela tiden. Nu sätter vi stopp! Max en timme om dagen!” Inte så ofta, va?
I senaste numret av favvotidningen Vi Läser ställs Kristina Lugn mot väggen med frågan: Är du bokberoende? På sju av åtta frågor utformade som ett diagnostiskt test för beroende svarar Kristina Lugn JA! (Läser du för att få lindring när du mår dåligt?, Tycker din omgivning att du läser för mycket,? Blir du rastlös när du inte får läsa? Kan du ha svårt att sluta när du väl har börjat?) Och ändå har hon aldrig fått genomgå någon avgiftning.
Inte menat som blodigt allvar, så klart, men icke desto mindre ganska intressant. Är det mer okej att ligga vaken på nätterna och läsa böcker, än att vara vaken på nätterna och chatta eller spela dator? Och varför det i så fall? Vaken som vaken, eller? Beroende som beroende? Och finns det familjer där bokläsandet faktiskt visst det begränsas, precis som datorspelandet/tevetittandet/sms-skickandet? Man undrar ju faktiskt. Det gör man.
Läs mer om de här tankegångarna här.
Boknördarna på jobbet bara: Mmm… grotta in sig! Det bästa vi vet.
9 kommentarer:
Jo minsann. Här hemma har vi faktiskt såna restriktioner FOR REAL. Och jag tror att det måste till, annars skulle vi antagligen aldrig ha tid för varandra. Än mindre nu när vi har barn. Trots det ser jag hellre att vårt barn blir en bokknarkare än en tevespelsknarkare. Men måttlighet kanske är att föredra oavsett knark.
Jomenvisst! När jag var liten tjatade mamma alltid på mig att jag inte skulle läsa så mycket utan "gå och leka med någon istället". Jag fick även betala mina böcker själva, minns att en ungdomsbok kostade 50 kr på Ica Maxi, det var en sån förmögenhet och jag stod i säkert en halvtimma för att välja rätt. På kvällen ville jag läsa och inte sova, mamma sa att jag fick läsa klart sidan och sen vrålstirrade hon på min blick så när jag försökte smyga över på nästa sida såg hon det direkt och norpade boken... Nu är jag vuxen och får läsa hur mycket jag vill :-)
Oh yes, "måste du läsa hela tiden?" är nästan en standardfras här hemma. =) Och på semestrar, i en solstol på stranden, då går det ju inte att låta bli att läsa.
Jag har ett litet häfte om folkhälsa från 1940-talet. En bit handlar om hur barn ska få en god natts sömn: Ingen läsning i sängen, och absolut ingen radio! Håhåjaja.
Ja, som du ser finns sådana familjer och jag känner en. Själv är jag uppväxt i en familj som läste tills ögonen blödde. Lägenhetsväggarna var tapetserade med bokhyllor fulla av goda böcker. Så jag blir smått knollrig när jag hör min vän begränsa barnbarnets läsande. Låt ungen läsa säger jag.
Det låter hemskt men jag faktiskt en elev där vi måste "förbjuda" skönlitterär läsning under skoltid. Hon läser istället för att följa sitt schema. Eller så skriver hon egna berättelser. Hur mycket mitt svensklärarhjärta än brister så inverkar tyvärr hennes läsningen negativt på övrig skolverksamhet...
Mja någon direkt begränsning har vi inte, däremot timar jag mitt läsande till när han spelar dator för då gnäller han inte över att lampan är tänd... :-) Förövrigt blir jag lika glad varje gång du visar bilder hemifrån dig, du är den enda jag vet som ser ut att ha lika mycket böcker som jag :-)
jag blev fick också begränsningar när jag var liten. av både mina föräldrar och min fröken. anledning: jag var så trött på dagarna för att jag sov för lite och läste för länge. (men så gick jag ju på lågstadiet också, så i efterhand kan jag tycka att det var en ok begränsning ändå.)
Jag blev också begränsad. Först fick jag bara låna max tio böcer i taget på biblioteket (haha) och sedan begränsades tiden också, minns inte om det var max en eller max två timmar om dagen. Undantagstillstånd när jag var sjuk.
Min mamma var orolig för att jag inte interagerade tillräckligt med andra tror jag. Jag minns att jag smygläste på eftermiddagarna när hon inte var hemma...
Obs mina barn ska få läsa så mycket de vill!
Skicka en kommentar