Bästa stunden: När jag öppnar ytterdörren hemma efter jobbet och hör hur Gustav säger till Rufus att "Rufus! Hörde du? Det är mamma!" och Rufus säger något outgrundligt i stil med "A!" och jag hör de små trummande fötterna sätta fart mot golvet, ser hur han slirar runt hörnet, halkar i snömodden jag har dragit in och kastar sig runt benen på mig, med armarna rakt upp i luften. Och han liksom nästan hoppar upp och ner på stället och utstöter små fåniga ljud och borrar in huvudet mot jeanstyget, och när jag lyfter upp honom, då lägger han huvudet mot min axel och grabbar tag i mitt hår och sliter loss en stor hårtuss, och varje dag vill jag börja gråta, lite för att det faktiskt gör skitont, och lite för att det är så sabla fint att jag har någon liten som springer mot mig när jag öppnar dörren.
Jag kommer bli skallig innan trettio, men det är så sjukt värt det.
10 kommentarer:
Jag tänker så här. Att jag blir lite besviken att du inte hade det så innan Rufus? Att inte Gustav kom så? Och krafsade på dina ben med sina
nej fan. Det här blir inte bra. :)
Mitt i prick! Men Du... fasiken vad snabbt och bra han verkar springa. Trodde att han var yngre än mitt lilltroll... ;)
Tilda hade också en ritual när pappa kom hem från jobbet. Så fort hon hörde nyckeln i låset blev hon helt hysterisk och kröp alltid bort till en korg vi hade i hallen med alla hennes mössor mm i och när han kom in så skulle hon o han prova alla mössor!!
Men äh, det här känns ju bara för plagierat då Schulman för några dagar sedan skrev ungefär-precis det samma.
Annars var det ju förstås fint.
(Här får du hut blandat med skryt, liksom.)
/A
Ja du A, nu när jag läser Schulmans inlägg så är jag beredd att hålla med dig. STÖLD! REN OCH SKÄR! Fast på det omedvetna planet, för jag hade faktiskt inte läst.
Så underbart!
Härliga unge!! Jag känner doften, kramarna och känslan ända ut i mina hårstrån. Som faktiskt sitter kvar på huvet eftersom jag är så långt borta.
Hahaha, precis så gör min hundvalp också :D
(japp, till och med hårdetaljen stämmer in på pricken)
Ja den är förunderlig den där kärleken till barnen, den är lika stark så här 36 år senare ...
Är det inte så här överallt i hallen hos familjerna när mamma kommer!!!???Häääärligt!
Skicka en kommentar