Den sjukdom som härjat i Rufus arma kropp har flyttat vidare till mig nu, och febern, febern, vad tröttsam den är ändå, minsta lilla pet mot min hud och jag vill gråta. Vi tävlar i gnäll och jag vinner, för jag har fler ord att ta till i armodet.
- Hur känns det idag?
- Som om jag är döende, minst.
Sedan lägger jag handen på pannan och suckar dramatiskt, vänder mig om och somnar igen. Charmigt.
9 kommentarer:
Men så är ju din kropp ganska många gånger större än Rufus lilla ettårs-kropp. Klart det är mer synd om dig.
Den mest använda kommentaren just nu verkar vara "krya på dig". Alla är sjuka. Alla.
Krya på dig!
usch. krya!
Det vore ganska trist om du dog. Så ta två alvedon och drick ordentligt.
Är man sjuk så är man. Då får man gnälla och vara lite ynklig.
Dra täcket över huvudet, läs en god bok och krya på dig!
Vilken tur att du hann få färdigt din bok innan febern kom. Kanske är det helt enkelt så att du har pressat kroppen hårt och nu tyckte den det var dags att du skulle ta en välförtjänt paus och dra ner på tempot.
Fast visst är det trist att vara sjuk, fördelen är att man då oftast bara har en önskan ... medan man annars har hur många som helst.
Vila nu upp dig ordentligt så ska du se att eländet går över och du återvinner nya krafter igen.
Å andra sidan kan du glädjas åt att du slipper ut i snökaoset. Mitt tåg hem var bara en halvtimma försenat, men jag är glad att jag kom hem i alla fall. Som tur hade jag varit förutseende och laddat upp med en extra bok, om det skulle gå åt fanders efter allt man hört i helgen. Imorgon är en ny dag med Krösatågen ...
Krya pa dig!!
Krya på sig!
Krya på dig!
;-)
Skicka en kommentar