Idag har jag varit i Stina Wirséns ateljé och hälsat på. Där fanns det många fina saker. Tusen små brokiga på lampor, tyger, haklappar och kuddar, till exempel. De var väldigt, väldigt fina. Originalillustrationer. Väldigt, väldigt fina. Pennor och papper. Väldigt, väldigt mycket i oordning. Men fina! Stina Wirsén själv var förresten också där. Hon var också väldigt fin.Man blir ju väldigt glad när man träffar sina bästa, bästa och de visar sig vara precis lika bäst som man tänkt sig. Det blir man.
(Och i april! Då kommer Wirséns nya pekböcker Oj! och Hej!, i hård kartong för bebisar. Om ni vill ha dem? Jepp, det vill ni. Tro mig.)
UPPDATERING: Här! Kan ni läsa mer om mötet ser ni. Jättemycket mer, faktiskt.
5 kommentarer:
You be att man vill!!! Trots att man inte har barn...räknas brorsdotter som giltigt skäl?
Man blir en stor smula avis, det blir man! Berätta mer om besöket!
Ja berätta mer. Min dotter älskar hennes bilder. Hon har på BVC och hon har hemma och vi köper böcker.
I DN ser man ibland fantastiska teckningar av hennes hand.
Avis är bara förnamnet.
Ja men visst! Här berättar jag mer!
http://www.barnensbokklubb.se/artiklar-intervjuer/?p=7010#article
Lisa!
Vad fint du skriver om Stina Wirsen,och vad härlig hon verkar!Kan tro att du gillade att komma dit,och perfekt tips att köpa in till mitt dagis,det ska jag!Det där att jobba ihop släkten verkar vara något bra,det har vi inte provat,va?
Kram Åsa
Skicka en kommentar