lördag, januari 30

Scener att minnas, del 1

Gustav blev matförgiftad igår.
Jag hann gå till jobbet innan festligheterna startade, men enligt uppgift var det en mycket minnesvärd fredag.

- Speciellt kul var det när jag låg inne på toaletten och kräktes och Rufus stod bredvid och slog toalocket i huvudet på mig gång på gång.

9 kommentarer:

Ewa sa...

LOL!

Linda sa...

Moha!

niw sa...

LOL!.
Rufus ville väl bara ha någon att leka med!

Minna sa...

Fy fan!

Åsa sa...

Stackars Gustav, sånt önskar man ju inte ens sin värsta fiende. Hoppas han mår bättre nu.

Lillmesen sa...

Den där Rufus, alltså. Bra rolig! Lite synd om Gurkan förstås. Men mest roligt.

Annchen sa...

Det är synd om Gustav. Men jisses vilka roliga bilder jag får i huvudet. Fniss! Rufus vet minsann hur man roar sig.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen säger vissa. Jag vet inte vad jag tror om det, men jag tror nog Rufus är för liten för sånt. Eller så är det lagom. Tydligen utvecklas humorn. Har jag hört. Fast vissa kommer aldrig förbi kiss-och-bajs-humorn och den där skadeglädjen. Det är väl därför det fortfarande finns clowner som livnär sig på att slå sig, kan tro.

Veronika sa...

Det där är det främsta skälet till att jag har svårt att tycka synd om icke-föräldrar som gnäller när de är sjuka. Man har liksom att jämföra med, numer när man har en unge samtidigt.

Anna B sa...

puh....sann misär!och dessutom få det sabla locket i huvet *yack* :) det är då man säger till sitt lilla pyre "I love you too sötis!"
//Anna