Jag hade tänkt skriva något om den finaste kärleksgåva jag känner till nu för tiden, sovmorgonen, men så började jag tänka på Lotta Engberg i stället och kom av mig. Hon är ju, som vi alla vet, länken till det här med kärleksgåvor, det går inte att komma ifrån. Med skrämmande tydlighet minns jag: I Lotta Engbergs tv-program Kär & Galen (som sändes i början av nittiotalet tror jag) fick tre kärlekspar tävla mot varandra. Det par som vann fick chansen att gifta sig i tv, och inför bröllopet köpte mannen alltid ett skitfult blingande smycke till sin blivande fru i kärleksgåva. Kanske att programmet sponsrades av Guldfynd? Jag kan signaturlåten fortfarande också.
Kär och galen!Det man undrar lite nu är: Varför minns jag sådant här? Vad ska jag ha för nytta av den här informationen? Och kanske framför allt: Varför såg jag alla avsnitt av det här teveprogrammet? Det var ju inte ens bra.
Klockorna de ringa
och många tusen eldar börjar brinna
Se en kvinna och en man
Nu har de fått varann
ja, nu har de fått varann.
KÄR OCH GALEN!
16 kommentarer:
Jag var livrädd att min man skulle köpa nåt sånt i morgongåva när vi gifte oss, så jag var VÄLDIGT tydlig när jag sa att jag ville ha en cykel. Det fick jag också. En riktig mammacykel med barnstol och kjolskydd och allt. Han fick ett gymkort av mig. Alla nöjda och glada!
Själv har jag kunnat hela texten till "Kan man gifta sig i jeans" eller vad den hette...
Något måste ha fyllt ett behov hos dig!!? Det var kanske något i programmet som inte var så dumt?
och så fick dom spela minigolf också, dom som vann - jag tror de kunde vinna en bil då :)
undras förresten om det var någon baktanke med minigolfen, eftersom det är det allra bästa sättet att göra hela familjen osams.
Jag var också slav under detta program, av någon anledning. Mitt starkaste minne är dock när Lotta säger: "...och i morgongåva får bruden en friggebod..." En friggebod. Ja, det är ju praktiskt när man bor i en lägenhet i centrala Stockholm. Vad gör man med den, liksom?
Jag såg det också, och undrar också varför...
Uhu, såna grejer kommer jag också ihåg. Apropå tacky kärleksprogram, så har Adam Alsings och Agneta Sjödins fina Tur i kärlek fastnat i huvudet på mig "Kontaktannons är fel, släng din penna..." hahahaha!
Ska nog youtuba det direkt bara för det :-)
Kollade också på det fast jag skämdes jättemycket för hur pinsamma och jobbiga de var, de där vuxna. Låten är så kass och sätter sig hopplöst fast i huvudet.
Själv skippade jag och min man helt det där med morgongåva - det blev dyrt nog ändå liksom. Och vi fick ju varandra...
Du är INTE ensam om det.
Mitt starkaste Kär och Galen-minne var när vår bambatant VAR MED I PROGRAMMET. (Om du inte är från göteborg, och det är du ju inte: bambatant = mattant). Fatta vilken stor grej det var för oss. Bambatanten, hon den unga. I TV! Har för mig att hon inte vann dock.
Usch, skämskudde på oss!
Alltså, grejen är ju att jag minns det där också, hur hemskt det än är. Och förutom trudelutt-introt minns jag bäst ett par som, med hjälp av bilder, skulle gissa vilken stad de befann sig i.
Minns mycket väl hur de inte kunde att det var Paris när man såg Eiffeltornet. Hmmm.
Min kompis var med i det programmet. Vansinnigt pinsamt. Och det tyckte jag även då, när det sändes.
Hon tycker att det är pinsamt först nu.
Oh, men det där var ju på forntiden, när det inte fanns så många teveprogram att välja mellan, och då alla familjer enbart hade en teveapparat. Ibland hade man inte fjärrkontroll heller, och då var det ju nästan omöjligt att byta kanal.
Sedär. Man skulle nästan kunna tro att jag hittat på ursäkter för att ha sett det programmet förr.
Jag tyckte ju att det var svinbra, jag..
(osäker på om jag skulle tycka det om programmet dök upp idag. Hoppas det dock!)
Och flera bekanta också, vi har pratat om detta när reklamen dykt upp på TV, så jag är inte ensam..
Jag kan också sången. Det jag minns bäst är att det varje gång var mannen i det vinnande paret som fick putta på minigolfbanan. Jag var så arg inombords för jag ville ju putta om jag någon gång skulle stå där med "den tilltänkte" och Lotta..
Skicka en kommentar