onsdag, januari 27

Godmorgon, sa hon gulligt

Amen herregud, skärp mig, vad ÄR det med morgnar nu för tiden som gör mig till en sådan bitch? Jag är som en sabla papegoja, som gapar i tvåsekundersintervaller.

Stig upp.
Res på dig.
Stig upp.
Res på dig.
Stig upp.
Res på dig.
STIG UPP!
RES PÅ DIG!
AMEN, ÄR DU DÖV ELLER?!? (Här kan det mycket väl hända att jag lutar jag mig framåt och rycker bort täcket i vredesmod.)
STIG UPP, SA JAG, JAG BÖRJAR LIPA!!!

Charmigt. Very charmigt, indeed. Min enda tröst är att det nedra trötthuvudet jag lever med inte hör vad jag säger, emedan han är i det närmaste medvetslös fram till lunch.
Alltid något.

3 kommentarer:

Asta sa...

Att du inte får en reaktion kan ju onekligen förklara ditt beteende... Högst förståligt, tycker jag.

Själv är jag ohemult nöjd med att min kille sover så väldigt mycket lättare än jag. Känns som att jag kommer att ha nytta av det framöver. Typ efter juni när vi beräknas på tillökning :-)

Lilla O sa...

Känner tyvärr att det är jag som står för hystersovandet fram tills lunch. Måste onekligen vara irriterande för maken och för dig! Min make alltså, inte din. ;-)

samaoj sa...

Haha Jag lät precis så där imorse.
Fem minuter till.
Kliv upp nu.
Fem minuter till.
Kliv upp nu då.
Fem minuter till.
Ja men kliv upp för helvete! du blir ju försenad.
Fem minuter till.