måndag, januari 11

En apa var allt som krävdes

Igår målade jag en göllig apa på en rullgardin, och idag hängde jag upp den i Rufus rum. Han verkade gilla den. Först pekade han på apan och skrek TITTA! TITTA! TITTA! TITTA! ungefär tjugotre gånger. Sedan kröp han fram till mig, ställde sig vid mina knän, klängde lite och sa MAMMA. Inte mamamamamamamamama som han brukar göra när han är sur utan MAMMA.

Då började jag eventuellt gråta lite.

8 kommentarer:

krabbeluring sa...

OMG OMG OMG Först går han och nu säger han mamma!! Vi är mycket imponerade, Ivar och jag,sniggt jobbat Ruf!

Moster Lillmes sa...

Och nu gråter jag. Sicka lipsillar!

Markattan sa...

Och här kommer en apa till. Som vill något. Se till att gå in på min blogg och ge Sverigedemokraterna svar på tal va! De behöver det.

För övrigt tycker den här markattan är Rufus är en riktig söting.

Markattan, i valdebatt

Bjarbapappa sa...

Stor dag! NJUT!!
Tids nog ligger han och skriker "Mamma" och vill att DU skall gå mellan kylskåpet och soffan.

Sara sa...

Vohooo! heja heja :D

Rosa von Trosa sa...

Härligt! Bild på apan, tack, min son säger nästan bara BAJS!

ika i småland sa...

hej!
Nu blev jag jätte sugen på att se apan!=) om möjligt kanske du kan lägga ut en liten bild. Blir lite avis på hur kreativ du är!!#smile#

mormor Lena sa...

Åh,vilken lycka!! Jag ser fram emot att sova nära apan om en liten vecka. Tjing för att sova i Ruffes rum.