Eh, hoppsan. Vi glömde ge barnet mat.Klockan tolv bara: Här barnet, här får du lunch.
Klockan tre bara: Men å, vad du gnäller!
Klockan fyra bara: Verkligen alltså. Du är rätt gnällig!
Klockan fem bara: Men Rufus. På riktigt. Vad är det?
Klockan kvart över fem: AHA! JAG TROR JAG KOM PÅ DET! HAN ÄR HUNGRIG! VI GLÖMDE MELLANMÅLET!
En rekordstor portion spagetti och köttfärssås, en halv avocado, lite efterrätt och en flaska vatten senare är ungen som en solstråle igen.
Inte de vassaste hästarna i hissen idag, de här päronen.
7 kommentarer:
Fniss.
Men "aptit är den bästa kryddan" som min morbror alltid påpekar när vi är i fjällen ;)
Mellanmål? Ingår DET i föräldraprylen *skriver upp*.
Tomtar på loftet kanske?
Aha. Mellanmål. Men mina har ändå lyckats bli tonåringar.
Hihi, vad skönt att finna en blogg att dra på smilbanden åt. Hit kommer jag titta in fler gånger.
God fortsättning på det nya året!
han fick ju i alla fall god mat när den väl serverades!
Undrar om han inte skulle stannat hos oss i Småland. Där fick han åtminstone mat NÄR HAN VILLE!!
Skicka en kommentar