lördag, oktober 31

Ett lockande erbjudande

Min lägenhet är fylld av 6-10 män som tänker spela brädspel hela dagen.
(Och jag säger 6-10 för att vara på den säkra sidan. Jag har inte räknat dem. Spelandet har inte börjat ännu, de går bara fram och tillbaka till kaffebryggaren hela tiden, det är omöjligt att hålla reda på dem i det här läget.)

- Du, Lisa? Vad ska du ha för roll under den här dagen?
- Well, Henrik. Barnflicka, tror jag.
- Hur ställer du dig till att kombinera den rollen med att passa upp på oss också? Typ hämta saker som vi vill ha, baka goda kakor åt oss, koka mer kaffe... sådana grejer?
- Det beror på vad ni tänker ha för attityd.
- Ganska dryga, misstänker jag.
- Okej. Låt mig tänka. Jag tror nej.

fredag, oktober 30

En av fyra

Hur är det möjligt att man lyckas gå till affären och upprepa det man ska ha som ett mantra för sig själv när man kryssar mellan gångarna ("Tandkräm. Salt. Ketchup. Välling. Tandkräm. Salt. Ketchup. Välling. Tandkräm. Salt. Ketchup. Välling.") och ändå, ÄNDÅ lyckas komma hem utan vare sig tandkräm, salt eller ketchup?

Det är faktiskt inte ens jag som är disträ i den här familjen.

I say no more

Min bästis har fått för sig att jag kommer att bli galen om jag inte får sova snart. Jag tror att det var för att jag med darr på rösten sa till henne att det förmodligen är så, och visade henne alla mina svarta ringar under ögonen, men jag kan ha fel. Oavsett har det fått Karin att påbörja övertalningskampanjen: "Vi har en fyra! Sov i vårt gästrum! När du vill!" Det är en mycket intensiv kampanj, den har gått från noll till hundra på tre dagar. Den startade mjukt häromdagen med en beskrivning av gästrummet. Hur ljudlöst det var där inne. Inte en enda vaken bebis bodde det där! Sedan gick snacket snabbt över på alla trevliga saker som kunde följa med själva sovandet. Du får använda vårt badkar också! Och min spa-ögonmask! Nu är kampanjen inne i mms-fasen. Igår kväll fick jag en bild på hur Karin ställt in sitt inramade foto på Dr Carter på gästrummet tillsammans med det korta och koncisa meddelandet: I say no more. Och när jag pratade med henne nyss berättade hon att hon försökt involvera sin kille, eller nej, förlåt, MAKE, i kampanjen också.

- Eric! Kan inte du göra mig en tjänst idag?
- Kan jag väl.
- Kan du tappa upp ett skumbad, ställa in en massa levande ljus på badrummet, lägga fram spa-masken och ta en bild och skicka den som mms till Lisa med texten I say no more?
-
Eh...
- Snälla?
- Jag tror kanske du ska göra det själv istället.
- Varför då? Jag ska ju jobba!
- Men alltså... Du tror inte att det skulle kunna missuppfattas om jag skickade en sådan bild? Lite grann, bara?

Man måste ju älska den här typen av kampanjer, alltså.
Och den här typen av bästisar.
Det måste man faktiskt.

torsdag, oktober 29

Halva pris

- Du, Gustav?
- Ja?
- Jag har fyllt hela vår frys med trattkantareller.
- SWEET! Var har du plockat dem?
- På mitt allra bästa svampställe i världen.
- Hötorget?
- Hötorget.

Utrop 1 kr!!!!!

Först tänkte jag: Nej, men om man skulle ta en vända på stan och leta upp ett par snygga svarta stövlar? Det är ju ändå höst, och man behöver ju ett par snygga svarta stövlar, det gör man verkligen. Jag kan tradera bort mina andra svarta stövlar sedan, så märks det inte ens att jag köpt nya.

Sedan gick jag ut på stan och provade stövlar.

Nu tänker jag: Nej, men om man skulle strunta i att köpa skodon, behålla de man redan har, och tradera bort sina ben och fötter istället eftersom INGA STÖVLAR I VÄRLDEN NÅGONSIN PASSAR PÅ DEM?!?

Ni kan få förtur.

Säljes: Billiga ben och fötter i begagnat skick. Fungerar skapligt att gå med, i övrigt inga extravaganser. Årsmodell: 1980. Nypris: Cirka 1699 kr. Utrop: 1 kr!

Detaljer

Pia säger: Men är det inte "ge mig 30 grader kallt och tomtar överallt"?

Och ja, jo, det kanske det är om man ska vara petnoga. Men man vill ju helst inte överdriva i onödan! 15 grader räcker rätt bra för mig.

tisdag, oktober 27

Ge mig 15 grader kallt och tomtar överallt

Saker jag verkligen fått anstränga mig för att inte köpa idag:
  • små, små knäckformar med hjärtan på. Röda, vita och bruna.
  • ljus till förbannelse.
  • kökshanddukar med lussekatter på.
  • en glöggservis.
  • doftljus "Pepparkaka" och doftljus "Knäck".
Speciellt de där doftljusen är jag nöjd med att jag lyckades låta bli. Det är liksom så dumt att köpa doftljus när det inte finns mycket annat i världen man hatar lika mycket som just ljus som doftar. De andra sakerna klarar jag mig (eventuellt) också utan, men de hade ändå varit mycket mer okej. Man måste ju ändå få fira lite att det verkar bli jul i år igen, det måste man faktiskt.

måndag, oktober 26

Om det här med läsare

Det här med att skriva en skönlitterär bok, det må vara en grej. Men det här med att skriva en skönlitterär bok som andra ska läsa, det är en helt annan har jag märkt. I begynnelsen minns jag att jag förfärat frågade förläggaren om det verkligen var nödvändigt att någon annan än jag skulle läsa boken. Någonsin. Om man liksom inte kunde ge ut den invirad i taggtråd med hänglås på, så man slapp det här med läsare. Förläggaren var mycket tydlig i sitt svar. Hon tyckte inte det var en hållbar strategi när det kom till bokutgivande. Chocken!

Anyhow.

Länge, länge var det i alla fall bara jag och worddokumentet. Sedan (efter ganska mycket angst) var det jag, förläggaren och worddokumentet. Nu (efter gigantiska mängder angst) är det jag, förläggaren, några få andra personer och worddokumentet. Och jag skojar inte när jag säger att jag dör en smula av lättnaden när de där få personerna faktiskt inte ringer upp mig och säger saker i stil med: "Hej, ditt inkompetenta mähä. Nu har jag läst din bok, och jag känner tydligt att det faktiskt får vara nog med det här systerskapet/bästisskapet/förhållandet nu. Boken är för dålig. Jag gör slut."

Är också mycket lättad över att det känns liiite, liiite lättare för varje ny läsare.
Kanske finns det en liten chans ändå att jag överlever släppdatumet. Hoppas!

Som natt och dag

Drömde i natt att jag köpte en lott för fem spänn och vann nitton miljoner.
"Nitton miljoner!" tänkte jag. "Så smidigt! Då har man ju råd med en väldigt stor lägenhet!"
Sedan ägnade jag resten av natten åt att tänka ut vad jag skulle ha i de olika rummen i den väldigt stora lägenheten. (Så här i efterhand kan jag eventuellt tycka att jag fokuserade orimligt mycket på de vita trägolven som skulle finnas i alla rummen. Liksom okej, golv är ju bra och allt det där, men eh, rätt ödsligt att bo utan grejer och bara gå omkring och titta på sina fina golv hela tiden. Möbler har ju sina poänger, trots allt.)

Sedan vaknade jag, gnuggade mig i ögonen och insåg att jag varken hade lott, nitton miljoner, eller en väldigt stor lägenhet med vita brädgolv. Plus att bilen visst inte gick igenom besiktningen.

Nu känner jag mig både ledsen och besviken och tänker tröstäta avocado.

Annars då? Är det bra med er?

söndag, oktober 25

Helgens freakshow

Min mor och far har varit på besök i helgen. Det var kul. Jag har i och för sig mest sett ryggen av dem eftersom de krypt omkring på golvet och lekt med Rufus tjugofyra-sju, men då och då, vid festliga tillfällen, har det hänt att de vänt upp ansiktet mot mig och tilltalat mig.

- Han är inte så bra på det här med att skratta högt, din son. Vi måste nog lära honom.

Och så tänker ni er nu den något läskiga och mycket surrealistiska middagsstämningen kring ett bord där två av tre vuxna personer sitter och fejkskrattar högt och ljudligt genom hela måltiden för att, citat: "Visa honom hur man gör."

Se där, min helg i ett nötskal!

Man undrar ju lite hur det kunde komma sig att jag blev så här normal.

lördag, oktober 24

Plötsligt händer det

Efter drygt tre år bara: Nämenalltså, man kanske skulle ändra utseende på bloggen lite?
Verkar ju kul.
Plus! Man gillar ju bokmärken. Det gör man.
Och! Nu kan man dessutom klicka på onekligenbilden för att komma till startsidan.
Inte. En. Dag. För. Tidigt.

fredag, oktober 23

Titta snabbare!

Gammalt djungelordspråk: Don't drink and decorate.
Mitt nyss så OERHÖRT goda tapetseringssjälvförtroende har precis fått sig en omgång stryk.
Typiskt min jävla otur.

P.S Jag vill att ni kollar JEFLIGT snabbt på min hallmöbel nästa gång ni kommer hit. Inget himla synande i sömmarna och sådant tjafs. Och förresten så SKA det vara så där ojämnt. Det är inne. Shabby chic, eller vad det nu heter. Okej?

*minns plötsligt*

*tipsar skamlöst om ett gammalt inlägg*

Små, små stunder av lycka

Hur man vet att det blir en bra kväll:
Läggning av barn tar 3 minuter.
Inte 1 timme och 3 minuter, som det precis lika väl kan göra, utan 3 minuter.
Man bara: Här, välling, napp, sov.
Ungen bara: Oki, master.

Nu får jag vin.
*dansar hula hula och skrattar hela vägen till köket, vilket i och för sig inte är så långt, men ni fattar poängen, och kanske ska jag tapetsera lite också? Jo, tamejfan, det ska jag.*

Diffust utbrott

Vaknade upp och kände mig diffust skitförbannad på världen. Så himla jobbigt när det händer. (Jag tror kanske det är Jonas Karlssons fel, för igår kväll var jag på Dramaten och såg Scener ur ett äktenskap, och sedan blev jag diffust skitförbannad på världen, men jag vet inte säkert, har inte tänkt igenom det ordentligt, fast pjäsen var sjukt bra, det var den.) Sedan läste jag finaste Korvaspappans inlägg om den dära Louise Hallin som får sitta i teve och kasta ur sig saker till höger och vänster och blev ännu mer skitförbannad.

Pappor ska tydligen inte ta hand om sin barn själva när de är ett halvår gamla, tycker Louise. "Det är ALLDELES för tidigt för ett litet barn att separera från sin mamma." Inte förrän barnet är ett år ungefär kan papporna få lägga sig i. Annars tar barnet skada.

Man bara: TRÖTTMAN! Kan inte teve hitta någon expert som åtminstone har någon enstaka liten pålle hemma nästa gång? Det skulle jag gilla.

torsdag, oktober 22

Modegrisen är outad

Ni har väl inte missat veckans scoop?
Modegrisen (bästa modebloggen ever) är inte anonym längre.
Det är Agnes Hellström, som precis debuterat som författare, och (kanske ännu viktigare) fick barn på exakt samma dag som jag för exakt nio månader sedan som ligger bakom bloggen.
Coolt.

onsdag, oktober 21

Som isbrytare

Saker som kommer med att ge ut en bok: Man får gå på säljkonferens och läsa högt ur sitt alster för ett helt hav (eller ja, en insjö i alla fall) av människor som jobbar på förlaget, samtidigt som det projiceras en enorm bild av ens vackra anlete på väggen bakom en. Man bara: jomensåatt, ska jag dansa lite också? Jag kan ett särskilt festligt dansgolvsmove som jag lärde mig när jag jobbade på Kamratposten. Det heter Rusningen, och går i korthet ut på att man ställer sig i ena änden av dansgolvet tillsammans med en kompis, och sedan rusar man sitt snabbaste över till andra sidan. Tänker att det skulle kunna göra sig rätt bra på en säljkonferens. Ja? Nej?

tisdag, oktober 20

Trevligt en tisdag

Jag försöker ta igen tre dagars avsaknad av gölle-gölle-göllande med Rufus, och Rufus försöker ta igen tre dagars avsaknad av snorinkletande, hårdragande och läpprivande med mig.
Det går mycket bra för oss båda.

/Skalliga Rivsåret

måndag, oktober 19

Aldrig nöjd

Ameh åååå! Här har jag fått sova som värsta prinsessan utan ärt i tre nätter och så känner jag mig tröttare än någonsin förut. Som om nio månaders avbrutna sömntimmar kommit ikapp mig och klubbat mig i bakhuvudet, KADONK, sirap i ögonlocken dygnet runt. Tu-hu-hur att jag är på väg hem till Vispen Som Vakar På Natten så det kan bli någon ordning på mig igen. Jag tål inte så här mycket vila längre.

Tre dagar senare

Anonym kommentar:
"Hinner mammor glömma sina bloggar på tre dagar..?"

Svar:
Inte riktigt. Men det var jefligt nära ögat.

fredag, oktober 16

P.S förresten!

Hinner bebisar glömma bort sin mamma på tre dagar?
Säg nej säg nej säg nej säg nej säg nej säg nej säg nej säg nej säg nej säg nej.

Jag drar till Malmö

Så där ja!
Då är jag på väg.
Hittills går det bra, jag har bara blivit störd en gång, men det var av konduktören, så det får väl ändå räknas som okej. Så väldigt, väldigt stylish vet jag däremot inte om jag känner mig. Det visade sig, sorgligt nog, att jag visst inte ägde några kläder som föll in under den kategorin.
MEN! Jag har inga snorfläckar på kläderna! Inte ens något kräk!
Man får vara glad för det lilla.

torsdag, oktober 15

10 frågor jag ställt mig idag

1. Varför, för helvete, VARFÖÖÖR funkar inte min dator som den ska?
2. Och hur kommer det sig att symaskinen fortfarande är i beståndsdelar när det var ÖVER ETT HALVÅR SEDAN mannen jag bor med plockade isär den?
3. Det kanske hjälper att starta om datorn?
4. Och symaskinen?
5. Nähä, det gjorde det inte. Men det kanske hjälper att sova middag?
6. Det hjälpte lite. Men datorn verkar allergisk mot internet, den låser sig så fort jag säger nätverk. Kan man verkligen vara allergisk mot internet? ÄR DET MÖJLIGT?
7. Varför finns snor?
8. Varför finns jag?
9. Det är väldigt fint väder. Gå ut?
10. Det är väldigt stökigt här hemma. Bryta ihop?

onsdag, oktober 14

Kändisavtänd, kändisavtändare, kändisavtändast

Min kille, alltså.
Så sjukt konstigt funtad!
Igår kom han hem framåt fem på eftermiddagen.
Flera timmar senare vände han sig mot mig.

"Idag när jag var på webhallen och handlade hörde jag en bekant röst bakom mig i kön. Det var Zlatan."
"VA?!?"
"Ja."
"DEN RIKTIGA ZLATAN?!?"
"Ja."
"I SAMMA RUM SOM DU?!?"
"Ja. Han skulle köpa dataspel."
"MEN! VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT?!?"
"Det har jag ju. Nu."

Man bara: MENÅÅÅÅ!
Han kunde väl ÅTMINSTONE ha slängt sig fram och kysst Zlatans fötter, tycker jag.
När han ändå hade chansen.

En historisk dag







Idag har jag tapetserat.
Själv.
Utan att ringa pappa i panik en enda gång.
Det är knappt så man tror att det är sant, jag vet, men jag svär!
DET ÄR INTE LJUG.
Pelaren i vardagsrummet säger: Adjö vitt, hej skitstora blad.
Lisa säger ingenting.
Hon har inte tid, hon har tapetseringshybris.

tisdag, oktober 13

Man har väl rätt att ändra sig

Först bara: Idag! Idag ska vi nog gå utanför dörren! Inklusive alla snoriga näsor vi kan hitta.
Sedan råkade jag titta ut.
Och WTF - snö(blandat regn)?!?
Hej täckhög.

måndag, oktober 12

Hur man snorar sig igenom en måndag

Man torkar först en liten snorig näsa.
Och sedan en stor.
Pekar lite i några pekböcker.
Gör pruttljud med munnen.
Piper med badankan i badvattnet.
Snörvlar ikapp och vinner.
Steker några pannkakor.
Bråkar om näsdropparna.
Leker tittut bakom soffan.
Kastar nya bollen.
Tusen gånger, minst.
Läser några bloggar.
Somnar i en täckhög.
Med snorungen i knävecket.
Och nässprayet inom räckhåll.

söndag, oktober 11

Sött och rött

På bilden ovan kan du skåda en tjejdrink, eller, som vi nöjt brukar säga här i mitt huvud: En av de allra bästa bieffekterna med att alla man känner gifter sig och möhipporna står som spön i backen nowadays. Den var god. Det var den.

VM i gammelmosterskap

När ens unge har sina far- och morföräldrar långbortistan och inte kan ringa dem när han känner för att bli barnvaktad lite kan man med lätthet konstatera att det är en förtvivlad tur att han råkar ha två av sina gammelmostrar inom räckhåll som substitut. För det säger jag er: Hade det funnits ett VM i gammelmosterskap så hade mina mostrar sopat banan med de flesta andras huuuur lätt som helst. De säger ÅH, JA! VAD KUL! när man frågar om de kan vara barnvakt. Och så tar de med sig presenter när de kommer. Och fan vet om det inte till och med är mer städat här nu än när jag gick hemifrån igår kväll. Plus, plus, plus! De har jobbat på dagis i hela sina liv, så de kan allt, allt, A.L.L.T om minimänniskor. Man bara: Tack världen. Det fixade du fint.

Bye bye VM

Ungefär lika ledsen som jag var inför matchen för att jag skulle missa den är jag nu glad för att jag slapp se skiten. Men fan. FAAAAAAN! Så känner jag nu, yo.

lördag, oktober 10

Ännu en lördag

Det här är helgen som kommer gå till historien som Stora Snorhelgen, om jag får gissa.
Rufus jobbar hårt på att ta begreppet snorunge till heeeelt nya nivåer.
Han är väldigt ambitiös.
Och väldigt snorig.
Själv är jag inte ett dugg förkyld, men tydligen har jag ändå inget intressant att komma med.
Så kan det gå, people.
Fridens liljor!

torsdag, oktober 8

Pension schmension

Sällan känner man (läs: jag) sig (läs: mig) så urbota korkad som när det ringer en snäll pensionsförsäkringsmänniska hem till en och bara: "Hejsan svejsan på dejsan, hur vill du lägga upp det här med din tjänstepension egentligen?"

Egentligen borde jag väl ha följt min instinkt: Krupit ihop i fosterställning och ynkligt bett henne att förklara för mig som om jag vore ett mycket litet (underbegåvat) barn hur det här med pensioner egentligen funkar, men det gjorde jag givetvis inte (man vill ju inte verka clueless), så nu har jag säkert bestämt något katastrofalt som kommer att sabba hela min framtid.
TYPISKT MIN OTUR.

Förresten är pension det enda ordet jag stavade fel på när vi hade rättstavningsprov på högstadiet. Penision, skrev jag. Borde ha sett det som ett tecken och tagit tag i det redan då, inte bara struntat i det och gått vidare. Nu får jag leva med den här akilleshälen för evigt. Eller i alla fall tills jag blir 65. Eller är det 62?!? 60?!?

Mina nerver.

Vem gråter?

Ni vet när klockan är 03.47 och man vaknar av att barnet gastar inifrån sitt rum för sexhundratrettioandra gången under natten, och man reser sig från den varma sängen, halkar på golvet och drämmer huvudet rakt i snedtaket så man får en bula i tinningen... Ni vet, då?

Inte min favoritstund på dygnet.

onsdag, oktober 7

Jag hjärta Johanna

Ni bara: Hallå, det är ju onsdag! Hur gick din dejt med Johanna Thydell, Lisa, huuuur gick den?
Och jag bara: Trodde aldrig ni skulle fråga! Det var så fint, ser ni! Vi åt och pratade och åt och pratade och åt och pratade och sedan frågade Johanna mig om yrkesmässiga råd (Det var väl strax efter att jag hade pumpat henne på ungefär all information om bokskrivande i världen) och jag bara: Be still my beating heart, inte kan väl jag hjälpa dig med något sådant? Sedan hjälpte jag henne, och nu är vi typ bästisar.

Eller ja, jag är i alla fall bästis.

Det räknas väl?

Eller?

Femton centimeter senare

Ny frisyr = ny fräck, smart och splendid personlighet.
Som vi brukar säga här i mitt huvud.

måndag, oktober 5

Julpyntad och klar

Det gör mycket, mycket ont att trampa på en pepparkaksform som anonym sabotör lagt ut på köksgolvet. Om ni undrar. Misstänker att jag numera har en liten julgran instansad under fotsulan, men har inte orkat kolla efter. Tänker att det inte spelar så stor roll. Det är ju ändå snart jul. Visst?

söndag, oktober 4

Disträ, anyone?

Och när tevekvällen är slut vänder sig Gustav mot mig i soffan.

- Lisa?
- Ja?
- Hur många gånger ikväll har du råkat stoppa hela handen i dippen?
- Eh... noll.
- Jaha. Jag har gjort det fyra gånger.
- Men VARFÖR?
- Glömde ta ett chips innan.

Här är ert liv

96 % av er som läser den här bloggen är kvinnor.
87% av er är mellan 20 och 40 år.
Många av er har barn (40%), och ännu fler har det inte.
Hälften av er bloggar.
88% är OERHÖRT snygga, eller åtminstone rätt så okej snygga.

Och det mest förvånande med den här undersökningen måste väl då ändå vara att 64 personer som läser den här bloggen ser ut som ett sopnedkast i huvudet. Som ett sopnedkast, liksom! Jag har faktiskt aldrig sett någon som ser ut som ett sopnedkast i huvudet i verkliga livet, och så finns det 64 av er här. Weird.

Komsi komsi, bullarna

Kanelbullens dag, säger ni?
Har jag inte märkt.

lördag, oktober 3

Rapport från en städtant

Jag hinner inte blogga, för vi städar som små illrar, och den som slackar under pågående städning ska döden dö, det vet man ju sedan gammalt, men alltså - vad ÄR det i den där gröten som jag ger mitt barn egentligen? BETONG? Jag skrapar golvet under hans stol med kniv. Det hjälper ändå inte. Ren och skär tur att ekparkett ändå är så ute nu för tiden. Och att grötparkett är SÅ mycket fräschare. Right?

torsdag, oktober 1

Vem är du, vem är jag?

Hej läsare!

Likt Abbes pappa är jag sjukligt nyfiken på vilka ni är som hänger här på dagarna. Eller ja, han var kanske inte så nyfiken på vilka ni är som hänger HÄR just. Men ni fattar, ni fattar. Jag tror liksom att jag vet på ett ungefär, men jag KAN ju ha fel. Det har hänt.

Om du orkar - snälla klicka i lite svar på frågorna nedan. Och glöm inte att trycka på vote efter varje fråga. Puss på dig!

Är du kvinna eller man?
Kvinna
Man

Hur gammal är du?
Under 15
15-20
21-30
31-40
41-50
Över 50

Är du förälder?
Nej, jag har inga barn
Japp, jag har barn

Bloggar du själv?
Ja
Nej

Är du snygg?
Oerhört!
Jovars
Nej, jag ser ut som ett sopnedkast i huvudet


Barn vet visst

Kamratposten har, lagom till internationella barndagen, gjort en stor undersökning om skolan bland sina läsare. 11000 barn har svarat på frågor om lärare, och idag publicerar KP en debattartikel i Aftonbladet om resultatet.

Det som skrämmer mig med den här undersökningen är inte bara att den visar att det i snitt finns fem elever i varje skolklass som någon gång känt sig mobbade eller kränkta av sina lärare. (FEM! Det är tamigfan alldeles oerhört många för många!) utan också att många av de som läst artikeln och kommenterat den på Aftonbladets hemsida tycks vifta bort de här siffrorna med ett "Ja, ja, barnen vet nog inte riktigt vad mobba betyder. Det är nog inte så farligt egentligen."

Jag skulle vilja spöa dem hela bunten.

KPs chefredaktör Ola Lindholm medverkar för övrigt i Debatt i SVT 1 ikväll om resultatet av undersökningen. Kolla!