onsdag, september 30

Augustpriset nästa

Idag sprang jag på Johanna Thydell (som är en sjukt bra ungdomsboksförfattare som ni alla borde ha läst vid det här laget och har ni inte det så borde ni ha spö). Jag vill gärna tro att vi känner varandra lite grann jag och Johanna, för hon är så bra. Och, faktiskt! Till min stora lycka verkade det som att vi gjorde det. Även utanför mitt huvud, alltså.

- Men Lisa, hej! (förvånat röstläge)
- Men Johanna, hej! (lika förvånat röstläge)
- Vad fan... har du fått barn?!
- JAMENTACKDETSAMMA! Har DU fått barn?!

Det hade hon. Typ lite efter mig. Och hon skulle också släppa bok nästa år. Typ lite efter mig. (THANKYOUGOD!) Sedan bestämde vi att vi skulle ses. Typ lite efter en vecka. Och jag har verkligen ingen som helst aning om varför jag skriver det här ens, ni struntar väl i vem jag dricker kaffe med, men herreguuuud, Johanna Thydell, liksom!
Tänk om vi blir bästisar nu. Då kan hon lära mig allt hon kan om skrivning och sedan kan jag också fixa en ungdomsbok som vinner augustpriset och då får jag 100 000 eller vad det är och det räcker BÅDE till en iPhone och ett kameraobjektiv och skitmycket av mitt favoritte. Hoppas!

Dagens insikt

Banankaka med valnötter = kanske den enda anledningen till att bruna bananer ändå är en smula existensberättigade trots allt.

tisdag, september 29

Ordningen återställd

Men herreguuuud, inte konstigt att mitt liv känts lite fattigt på sistone. Jag har ju inte haft rätt te hemma! Hur dum får man bli?

Nu har jag rätt te hemma. Äpple, kanel & russin. På påse, ja. Jag vet. Men det finns ju för farao inte i lösvikt! Det är inte mitt fel, faktiskt. Det är det inte.

Vill ha och vill ha

Saker jag funderar på idag:

1. Om man låter ett barn (vilket som helst) dregla tillräckligt länge över sin telefon - tror ni den går sönder då så man får/måste köpa en iphone istället?

2. Om man gillar att ta snygga porträttfoton inomhus, ganska ofta under kvällstid, och hatar blixtljus - tror ni inte egentligen att man får/måste köpa ett nytt objektiv till sin kamera då?

3. Om det faller sig så att man får/måste köpa en iphone OCH ett nytt kameraobjektiv kanske ganska snart - tror ni det är en bra idé att hyra in ett gäng kriminella, sno en helikopter och råna en värdedepå först då? Eller är den idén redan uttjatad?

måndag, september 28

Om att pynta en festlokal

"Man kan ALDRIG ha för mycket levande ljus. Verkligen aldrig."
Sa jag och släpade med mig blockljus som skulle kunna räcka för att lysa upp ett litet land ungefär. Att sedan stora delar av festen höll på att dö stora värmedöden och svimma av syrebrist efter halva middagen... tja, vad kan jag säga?
Det var stämningsfullt, tycker jag.

Dålig hårdag, månad, liv

Hej på er, jag har upptäckt en jobbig grej:
Jag ser ut som helvete i håret. H.E.L.V.E.T.E. Verkligen.
(Eller om det är hela överdelen av mig det är fel på. Det kan det mycket väl vara. Jag tror kanske till och med att det är mer troligt att det är så. Men för enkelhetens skull kan vi väl strunta i det och ändå utgå från att det hänger på håret. Okej? Bra.)
Nu tänker jag kanske att jag måste klippa av håret till page igen.
Hur är det nu igen - gillar man page?
Eller stör man sig skitmycket på att man inte kan sätta upp håret i tofs?
Och om man känner på sig att man själv skulle svara med ett rungande JA på båda ovanstående frågor, vilket beslut fattar man då?
/ful_80

söndag, september 27

Bortgift bästis

Först kom de in i kyrkan. Då grät jag. Sedan grät Eric. Då grät jag ännu mer. Sedan sa de ja och bytte ringar. Då grät jag mest. Sedan kastade jag ris på dem och gick på fest. Det var kul. Och egentligen finns det tusen saker till att säga, men det orkar jag inte nu för ögonen blöder av tröttma. Ro hit en säng eller dö.

torsdag, september 24

Åtta månader senare...

video
... och frågan man ständigt ställer sig är: Hur kan en sådan liten person stöka till så mycket på så kort tid? Han jobbar visserligen på det varje vaken sekund, men ändå. Ändå!

Om det här med ketchup

Har tänkt på det här med ketchup. Ganska mycket har jag tänkt på det här med ketchup, faktiskt. För de smakar ju olika, Felix och Heinz, och jag känner verkligen på mig att det här är en sådan sak som man borde tycka något om. Att det är sådant som folk taturerar in som statement på armarna. Felix for life alternativt Heinz rules, typ. Men, eh, jag kan liksom inte riktigt bestämma mig för vilken som är godast. Lite som jag inte kan bestämma mig för om McDonalds eller Burger King är bäst.* Och ja, det ger mig lite ångest det här. Man vill ju liksom inte vara en sådan där som bara "Nej, det kvittar, jag gillar båda, tihi, och förresten lyssnar jag på lite all möjlig blandad musik, radio typ."

Felix eller Heinz, alltså.** Vilken är godast?

*Jag har däremot en väldigt stark åsikt om huruvuda bananer ska vara åt det bruna hållet eller det gröna hållet. De ska vara åt det gröna.
**För man vill ju däremot vara en sådan som bara "Vad tycker alla andra? Jaha. I så fall tycker jag också det."

Bokmässan buhu buhu

Ur led är tiden, världen, universum! Här pågår det en bokmässa för fullt och jag är inte där.
Man bara: Why god, WHY?
Och gud bara: För att du är föräldraledig, som du kanske minns. Och förresten ska du på bröllop, så du har ändå inte tid.

Rätt klarsynt ändå, den där gud.

onsdag, september 23

Helikopterrånet

Få se nu.
De flög in med helikopter, firade sig ner, snabbade sig in, sprängde lite, tog några grejer, firade sig upp igen och flög iväg igen, sa ni?
Jamen, då vet jag vilka det var!
Det var Clooney, Pitt, Roberts, Damon och allt vad de nu heter i det dära kluriga gänget som brukar vara på film. Eller MÖJLIGTVIS MacGyver, men han hade liksom inte haft en verklig helikopter, han hade haft en overklig, byggd av en takfläkt, så nej, ändå inte MacGyver.
Oceans 11,12,13 och nu då 14.
Där har ni det.

Dagen jag aldrig trodde skulle komma

Man vet att man blivit vuxen när man öppnar kylskåpet för att ta fram frukost och det bara finns fruktyoghurt att tillgå och man bara: "Usch. Vad sött! Finns det ingen fil man kan blanda ut den med?"

Tänk om man hade vetat det när man var tre äpplen hög och ville klösa ögonen ur mamma och pappa när de kom dragandes med den där filen. Tänk.

måndag, september 21

Den inre resan

Friheten som följer med att inte längre amma är fantastisk, det säger jag er. Man kan liksom göra grejer! Själv! Länge! I rena glädjeyran över denna världsomvälvande upptäckt slet jag fram kalendern och kontokortet häromdagen. Hundrafemtiotvå klick senare (what's up med det egentligen SJ?) hade jag bokat in en resa till Malmö i oktober. Som jag ska åka på själv. Själv!

Nu fantiserar jag väldigt mycket om hur fint det ska bli. Jag är särskilt nöjd med att själva resan tar ganska lång tid. Fem timmar. Fem! Under hela den tiden tänker jag sitta helt blickstilla på mitt säte och läsa ostört och dricka skållheta drycker ostört, och det kommer att vara fantastiskt. Lite nervös bara för att jag ska hamna bredvid någon sällskaplig person som - gud förbjude - vill prata med mig. Den arma kraken kommer ju inte förstå ett dyft när jag freakar ur i södertäljetrakten, häller min skållheta dryck i knät på honom/henne och springer därifrån med galen blick. "Själv!" kommer jag att väsa. "Själv, sa jag! SJÄÄÄÄLV!"

Men det där är ju verkligen ett senare problem. Just nu tänker jag fortsätta att lägga orimligt mycket tid på att fundera över andra, mycket mer väsentliga, saker. Som vilka böcker jag ska läsa (åtminstone den här). Hur det skållheta kaffet kommer smaka (gott). Och hur jag kommer se ut, där jag sitter (själv, sa jag det?) i mina icke amningsvänliga kläder och känner friden (snygg, opraktisk och väldigt, väldigt stylish).

söndag, september 20

Den stora frukthelgen





Det här var helgen då vi ägnade oss åt att beskära fruktträd, skörda frukt, äta frukt, koka fruktmarmelad, baka fruktkaka och koka fruktmos. (Plats för ett imponerat sus genom publiken.) Meh, jag veeet! Husmorsmätaren sprängs ta mig tusan snart i bitar av trycket. Marmelad, liksom. Man blir ju helt matt.

fredag, september 18

När barnet fick bling-bling i blick

"Mitt barn ska inte ha plastiga, fula skräpleksaker som låter och blinkar. Mitt barn ska leka med gedigna trägrejer. Och pinnar och kottar! Och så ska vi göra vattenhjul i bäcken och klättra i träd och springa över ängen och trä smultron på strå och bygga kojor i skogen av gamla grenar som trillat ner, för man behööööver inte så mycket materiella grejer, det räcker med en bunke och en visp så är ungen nöjd."

Sa jag, om jag inte missminner mig.

Och sedan gick jag och köpte en grotesk gåstol i plastiga fula färger. Som låter. Och blinkar.
Och som alldeles säkert är värsta livsfaran, hämmar barnets utveckling och kommer att få bvc-tanten att vilja skjuta mig på direkten. "GÅSTOL, SA DU?!?" kommer hon skrika. "JAHA! DÅ BLIR DET DÖDEN FÖR DIN DEL. NER PÅ KNÄ!"

Men huuuur hände det häääär, undrar ni? Vad gick snett?
Don't know, säger jag.
Jag är mållös själv.

torsdag, september 17

Vem är Björn och vem är Benny?

Oooookej. Det var knivigt redan när det begav sig, det här med att hålla reda på vem som är Björn och vem som är Benny. Men då såg de åtminstone inte EXAKT LIKADANA ut. Nu bara: "Hej frisören! Jag heter Benny. Klipp mig som Björn. Och ansa skägget när du ändå är igång. Så som Björn har det." Eller om det är tvärtom. Svårt att säga.

onsdag, september 16

It's my nose and I cry if I want to

I natt vaknade Ruf med igentäppta näsborrar. "Aha!" tänkte jag. "Tid för näsdroppar!" Och så gick jag och hämtade de små plasttuberna med koksaltlösning i badrumsskåpet.

Så här står det på förpackningen att man ska göra:
1. Ta loss en endosbehållare
2. Rengör barnets näsa försiktigt.
3. Lägg barnet på rygg med bakåtlutat huvud.
4. Töm en behållare i vardera näsborre.
5. Vrid försiktigt barnets huvud omväxlande åt höger och vänster några gånger, så att dropparna sprids över näsans slemhinna.

Vad de glömde att skriva dit mellan punkt 1 och 2: Se till så barnet är medvetslöst innan du börjar, annars kommer resterande punkter utmynna i en skrikfest utan dess like.

"Vrid försiktigt barnets huvud omväxlande åt höger och vänster några gånger." HA! HA HA HA HA! Behövdes ju inte alls, Rufus "vred" sig så duktigt själv utan att jag behövde hjälpa till ett dugg. Till och med grannarna måste ha varit imponerade över hur engagerad han var, trots att klockan var miss i nassen.

tisdag, september 15

Bokunge.se







Ni kanske tror att det är vilken tisdag som helst idag, men ack och ve vad ni misstar er! Idag kan ni nämligen besöka den splitter nya barnboksbloggen bokunge.se för första gången. Den drivs av mig och två tjejer till, och kommer att handla om böcker för barn upp till sju år. Se så. Klicketiklick!

Rest in peace

Patrick Swayze dog i natt. Nu tycker jag kanske ännu mer att Karin & Eric ska byta ut brudvalsen mot lite moves från olika dansfilmer. Speciellt det här lyftet. Som en tribute till Patrick. Det är faktiskt minsta man kan begära, tycker jag. MINSTA! Men lyssnar Karin & Eric på mig? Nej. De gör ju inte det.

måndag, september 14

Camp Carter

Menåååmupp, jag är så uttråkad av internet, det händer ju inget! Fast jag klickar och klickar och klickar på varenda liten länk så hittar jag inget kul. Det är något fel på mig.

Tänker kolla på cityakuten istället, som straff mot www. Har jag förresten sagt att jag och Karin döpte den lilla hörnan av hennes studentrum där vi satt och skrev B-uppsats i till Camp Carter, för att känna peppen? Nähä, men nu vet ni. Nyss gav jag Karin ett inramat foto av doktor Carter också. Det var lite synd, för nu saknar jag det.

Vård av sjukt barn

I morse när jag plockade upp Rufus från spjälsängen var han varm som ett element, och helt blank på ögonen. DET ÄR SVINISEN! tänkte jag genast. DEN HAR KOMMIT FÖR ATT TA HONOM! NOOOOO! Sedan kom jag på att jag inte är rädd för svininfluensan, och taggade ner. Nu har jag ägnat större delen av dagen åt att tala om för Rufus vad det finns för fördelar med att vara sjuk (det är hans sjukpremiär). "Du får ha pyjamas på dig hela dagen!" har jag sagt. "Sova hur mycket du vill! Se på tv-serier i sängen! Äta glass till middag! Eller nej, förresten, ingen glass, du är för liten. Men fruktmos i sängen! Det kan du få! Va? Inte så illa, väl? Kompis?"

Rufus verkar ändå inte så taggad.

"Tyst kvinna, och sjung för mig" säger han bara. "Annars bölar jag."
"Inga teve-serier?"
"Nope."
"Inget fruktmos i sängen?"
"Nä."
"Ing..."
"Sjung, sa jag."
"Hela dagen?"
"SJUNG!"

Man bara: do, re, mi, fa, so, la, ti, baby, jag hör dig.

lördag, september 12

En morot senare

Vi har Rufus D-droppar stående på köksbordet. Det har vi för att komma ihåg att ge dem till honom. Det funkar inte. Socialen kommer att komma och ta honom ifrån oss vilken sekund som helst. "Vafalls!" kommer Socialen att säga. "Gossebarnet har ju inte fått sina D-droppar på flera dagar! VANVÅRD!" Och så kommer de att stoppa in Rufus innanför kavajen och stampa iväg nerför trappan. Typiskt vår otur.

Hur som helst. Placeringen av D-vitaminerna på köksbordet har kanske inte fått den effekt vi önskade från början, men de är i alla fall en ständig källa till intressanta diskussioner. Ikväll utmynnade till exempel åsynen av flaskan i en tjugo minuter lång redogörelse över vilka vitaminer som finns i vad, och hur man får i sig dem bäst. Jag uppskattade resonemanget mycket. Speciellt slutklämmen.

"Man kan ju göra som min bror också" sa middagsgästen. "Han hade alltid en morot liggande bredvid sängen när han var liten. Den tänkte han att han skulle äta om han vaknade på natten och behövde gå på toa. För att få bättre mörkerseende, liksom."

Tänk, va! Vad fint det hade varit om det fungerade! No more strålkastare rakt i ögat så fort man måste upp och knata på natten. En liten morot bara, och så var det klart. Mörkerseende + nattsnacks i ett. Freakin fantastiskt.

Sacramento idioto

Note to self 1: När du häller av det kokande vattnet från kronärtskockorna - häll det då inte över ditt egna finger. Det gör liksom ont.

Note to self 2: Om du ändå tänker hälla kokande vatten över ditt finger och sedan (i ett försök att kyla ner det onda) stoppar fingret under kranen - se då till att kranen inte är inställd på skållhett vatten. Det gör liksom inte mindre ont då.

fredag, september 11

Zlatan i mitt hjärta

Man hade ju nästan glömt där ett tag hur mycket man älskar Zlatan. Men så läser man lite i SvD häromdagen. Och så kommer man på det igen.

Zlatan: "Jag gillar inte att prata om mig själv. Jag gillar när andra pratar om mig."

Det är ju verkligen inte i klass med hans svar på frågan vad han gett sin tjej i förlovningspresent när det begav sig ("Present?!? Hon har ju fått Zlatan!") men ändå, liksom. Ändå. Ah, kärleken!

Plötsligt händer det

Efter sju månader och arton dagar med upphackade nätter tyckte Rufus tydligen att det var dags. Nu sover han på nätterna. I eget rum. Lugnt och fint. Med välling i magen.

Det är en tidsfråga innan jag lägger mig på marken och börjar tala i tungor av lättnaden.

torsdag, september 10

Alla fattar utom jag

Omigod, omigod, omigod, det verkar som att det faktiskt kommer att bli en riktig bok av det där förbannade worddokumentet jag brottats med det senaste året. VEM KUNDE ANA? Idag fick jag omslagsskissen från förlaget på mailen. Jag dog en smula. Delvis för att det var så sjukt snyggt så jag ville lipa, och delvis för att det stod mitt namn på framsidan. Det hade man ju kunnat räkna ut att det skulle göra, tycker man i och för sig. Det gör ju ofta det på böcker. Eller ja, just mitt namn står inte så väldigt ofta på böcker. Men författarens namn brukar ju stå där. Ändå bara: SHIT, KOLLA! MITT NAMN! WOAAAAH! Inte så kvicktänkt, alltid, den där Lisa Bjärbo.

Förresten (det var någon som undrade) så var Säkert! först. Petter var tvåa. Jag är trea. Det är så logiskt, alla fattar utom du är en låtrad från Säkerts Någon gång måste du bli själv, som sedan Petter samplade ellervaddetnuheter i hans Logiskt. Och när vi frågade Annika Norlin om jag fick sno titeln sa hon "Gärna! Då kanske folk äntligen kan fatta att jag inte sjunger det är zoologiskt som de tror nu."

Barnuppfostran enligt onekligen, del 1

Saker man absolut borde säga när man hittar barnet ståendes på knä vid den stora blomkrukan, med munnen full av jord och händerna fulla med olivblad:
- Nej, Rufus! Inte där! Du får inte gräva i blomkrukan.

Saker man säger när man hittar barnet ståendes på knä vid den stora blomkrukan, med munnen full av jord och händerna fulla med olivblad:
- Men Rufus! Kan du stå på knä? Och gräva i blomkrukan? CO-OO-OLT!

Oerhört genomtänkt

Jag: Hej, jag heter Lisa, och jag är bloggberoende.
Ni: Hej Lisa!
Jag: Se inte så jävla glada ut för det! Det är allvar. Jag fattade inte hur illa det var förrän jag bestämde mig för att ta en bloggpaus häromsistens, och gick omkring i livet och bara: Vad synd att jag gör det här festliga NU, när jag inte bloggar längre. Då är det ju liksom heeeelt bortkastat.
Ni: Tuff skit.
Jag: Jag vet.
Ni: Vad ska du göra åt det då?
Jag: Börja blogga igen. Tänkte jag.
Ni: Smaaaart!
Jag: Jo, tack.

Kejrå, jag ger mig

Ameh ååååå! Ni är ju så sjukt gulliga allihop att det kommer gråt när man tänker på det. Det går ju inte att hålla sig härifrån någon längre stund, det fattar ju alla.

måndag, september 7

Scratch, scratch, scratch

STOPPA PRESSARNA!
Jag tror jag känner ett litet kli!
Ska undersöka saken i några dagar till bara.
Man vill ju inte att det bara ska vara inbillningskli.
Det vill man ju inte.