torsdag, juli 30

Eller är det lupus

Å andra sidan: Kanske är det bra för mig.
Kanske har man tittat liiiite för mycket på sjukhusserier när man vaknar upp med en lustig värk i ryggen ungefär där njurarna sitter, och ens första tanke är:
OH NO! MY KIDNEYS ARE FAILING!
På engelska.

tisdag, juli 28

Verklighetsflykten är slut på lagret

ALARM! Mindre livskris.
Två veckor kvar på landet och jag har slut på cityakutsavsnitt på hårddisken.
Kommer tvingas att leva i nuet tjugofyra-sju.
Kan ju aldrig vara riktigt hälsosamt.

lördag, juli 25

Storleken spelar roll

Alltså, alla ni som jobbar som produktutvecklare i naturen...
Ni har en hel del jobb kvar innan ni är klara om man säger så.

Till exempel: Vore det inte sjukt mycket mer praktiskt om hallonbuskarna var fyllda med hallon som var stora, säg, som äpplen?

Det tar ju aslång tid att plocka dem som det är nu.

Ro hit en mikro

Jag har en bekännelse att göra: Jag önskar mig en mikro.
Och jag vet, jag vet, jag veeeet, det är helt sjukt fånigt med mikrovågsugnar. Tell me about it, jag har hatat dem i hela mitt liv.
"Vad ska man med mikro till!" har jag gapat. "Töntigt! Onödigt! Farligt! Det finns ju spis!"
Jag kanske till och med föraktat de som levt med mikro en liten aning.
Eventuellt.

Men så började vi frysa in matlådor i det här hushållet.
Och sakta, sakta har jag börjat inse att jag haft fel.
Eller ja, mikrovågsugnarna är ju fortfarande rätt töntiga, det kan man inte komma ifrån.
Men gosse, vad de är bra på att värma saker snabbt!
Det är inte en ugn.
En ugn är helt sjukt långsam.

"Gustav, jag är hungrig" kan det hända att jag säger här i torpet ibland.
"Okej" säger Gustav då. "Jag tar fram en matlåda ur frysen, så värmer vi den lite snabbt."
Flera timmar senare serveras maten.
Ljummen.
I bästa fall.

Hungerbitchen i mig bara: MEN KOM IGEN, UGNEN! VÄRM SNABBARE, FÖR FAN!

Och kom nu inte här och säg att vi måste planera bättre. Plocka fram matlådorna ur frysen dagen innan vi ska äta dem, och tina dem i kylskåpet under natten och sådant skit. Vi jobbar inte så i den här familjen. I den här familjen kommer jag på att jag är hungrig, och DÅ börjar vi planera middagen. Sedan måste maten stå på bordet inom en minut. Högst två. Annars vill jag dö/döda.

Mikro, säger jag alltså.
Ge mig.

Bridezillas little helper

Det råder bröllopsboom i mina bekantskapskretsar nu för tiden.
Folk säger I do (i mitt filmskadade huvud, det vill säga. I verkligheten säger de ja. Vi bor trots allt i Sverige) till både höger och vänster.
Jag kan hantera det ganska bra hittills.
Lipar lite bara, men det får man ju, det vet ju alla.
Men, å andra sidan: Eldprovet återstår ju.
Eldprovet går av stapeln i september.
Då ska min (jo, min) Karin vandra altargången fram och byta ringar med sin Eric.
Mon dieu!
Jag får rubbad vätskebalans bara jag tänker tanken, och då har ni ändå inte hört hela historien. Nä nä. För som om det inte vore nog påfrestande att gifta bort sin andra hälft (mina nerver!) har de dessutom bett mig ansvara för att festlokalen ser smashing ut inför festen. MIG! Man bara: Oh oh.

Karin och Eric är helt coola med det här, verkar det som.
De bara: "Chill, Lisa. Vi litar på dig. Pynta lite bara, det blir säkert snyggt."
Men jag har sett bridezillas på tv.
Bridezillas på tv säger aldrig chill, kompis.
Bridezillas på tv gör (i bästa fall) slut med sina bästisar om inte festlokalen är så fin så att gästerna svimmar och/eller tappar ögonen när de går in genom dörren. Alternativt hyr de in en torped, och sedan är det ute med bridezillas little helper.
Synd för mig, kan jag tycka.
Mycket synd.
Ändå är jag så urbota trög i huvudet att jag inte riktigt förstår allvaret i det här.
Jag bara: JAG SKA FÅ PYNTA I BRÖLLOPSLOKALEN!! JAG FÅR TA MED MIG EN HÄFTPISTOL!! OCH JÄTTEMÅNGA LJUS!! WIIII!!

Säg åt mig någon.
Jag riskerar ju mitt liv här.

torsdag, juli 23

Version 1.0 - check!

Dra mig baklänges på en liten tallkotte - det gick! DET GICK FAKTISKT!

En första ful version av Det är så logiskt, alla fattar utom du är skriven, sparad, säkerhetskopierad och klar.

Nu ska jag bara göra svan av ankungen också.
Mmm... göra svan.
Kan ju bli, vad heter det nu, kul?

Tonight's the night

Ikväll jävlar!
Ikväll tänker jag skriva färdigt slutscenen och avsluta den förbannade boken om det så ska bli det sista jag gör. Och med "avsluta boken" menar jag "avsluta den första tämligen usla oredigerade versionen".
Men ändå.
Ändå!
Stort är vad det är.

onsdag, juli 22

Rikare än kungen

Har tänkt en del på det här med pool på sistone.
Pool = rikt. Det vet man ju.
Där jag kommer ifrån hade man inte pool.
I alla fall inte de som jag kände.
Det fanns kanske två villor någonstans som hade en pool i trädgården (eller ännu coolare: I huset!) men man kände aldrig dem som bodde i dem.
Man visste bara vilka det var.
Typ: Kolla! Där är han som har pool! Han är typ rikare än kungen!

Kanske är det därför jag är så exalterad över vår nya pool här på torpet.
Säkra källor hävdar visserligen att den bara är av rosa plast, så liten så man knappt får plats i den om man är en fullvuxen person, och att det simmar grässtrån och insekter på vattenytan.
Men jag lyssnar inte på det örat.
Jag hör bara pool.
Pool = rikare än kungen.
Sweet.

Det är slut

Ni vet de där fladdermössen som bor under vårt tak?
De som jag gillar så himla mycket, nej ÄLSKAR så himla mycket?
De har kommit på hur man tar sig in på övervåningen nu.
På kvällarna flyger de runt, runt i rummet där uppe och siktar på mig så fort jag sticker upp huvudet ovanför trappan.
Vilket inte är så ofta, kan jag meddela.
Kommer ni ihåg dem?
Jag har en ny sak att meddela angående dessa fladdermöss nämligen.
Jag älskar dem inte lika mycket längre.

tisdag, juli 21

Ett helt halvår


Idag fyller den minsta människan i det här hushållet ett helt halvår.
"Å herregud" kanske du säger nu. "Vilket A-barn han verkar vara! Han kan sitta utan stöd!"
"Jomen" skrockar jag då. "Och han kan prata också. På flera språk! Alldeles nyss sa han till exempel Un cerveza, por favor! Jag kan inte exakt det språket, men jag tror det är italienska för Skulle vi kunna läsa lite mer Kafka ikväll, mamma?"

Fast egentligen ljuger jag som en häst travar. Jag fick ta 49 bilder för att få ihop två där han faktiskt satt och inte låg i framstupa sidoläge och gastade. Men icke desto minde: Ett halvår! Man blir ju sjukt imponerad, det blir man.

söndag, juli 19

Det är bara en fas

En sak har jag förstått med största önskvärda tydlighet sedan jag fick en liten knodd på halsen: Precis alla detaljer i hans eller hennes beteende kan bero på att han eller hon är inne i en fas.
Det är väldigt smidigt, det här med faser.
Förklarar allt.
Skrikig på kvällen? Bara en fas!
Gnällig vid matbordet? En fas!
Gillar att tugga på stolsben? En liten fas det också.
Älskar sin mamma och enbart sin mamma? Jodå, en fas.
Just nu kommer Rufus undan med att gråta och leva rövare på högsta volym i ungefär en timme innan han går med på att somna. Flera gånger om dagen. För det är bara en fas ju. Så kort tid av vårt liv!

Känner att det finns en hel del att hämta i det här även för den vuxna delen av befolkningen.
En vattentät förklaringsmodell av den här typen kan säkert vara till stor nytta även i senare skeden av livet. Jag menar, tänk er! Plötsligt skulle Kjell, 62, som slickar såsen från tallriken varje gång han är på restaurang kunna andas ut. Och Nettan, 47, som envisas med att gå med trosorna på huvudet varje gång hon ska storhandla hade inte behövt förklara sig alls. Inte ens Julia, 18, som tvångsmässigt kallar alla hon möter för fisbajs, hade väckt någon direkt uppmärksamhet.
De är inne i en fas, bara.
Det är inget att bry sig om!

Smidigt, säger jag.
Mycket, mycket smidigt.

lördag, juli 18

Bästa blomlådan ever

Har snickrat en enorm blomlåda som jag ska plantera rosor i.
Spikat och sågat och slipat och målat.
Hällt i 400 liter jord.
400 liter! säger du.
Ja, säger jag.
Jag sa ju att den var stor.
Är så oförskämt nöjd med mig själv att jag börjar bli smått odräglig.
KOLLA MIN BLOMLÅDA! skriker jag till Gustav varje gång vi går förbi den i trädgården.
Det är ganska ofta det.
Eventuellt älskar jag just nu min hemsnickrade blomlåda mer än själva livet.
Jag tror det kan bero lite på att lådtillverkandet (fyra timmar tog det) är det längsta projekt jag fått syssla med oavbruten sedan Rufus föddes.
Men mest beror det på att blomlådan är den bästa blomlåda som Gud skapat här på jorden.
Eller i alla fall den bästa jag skapat.
Den enda jag skapat också förvisso.
Men skit i det nu.

tisdag, juli 14

Action fries

Saker min kille önskar fanns att köpa: Action fries

"Action fries är som Risifrutti, fast utan risi och frutti. Förpackningen ser ut på samma sätt, fast är gjord av stanniol, så man kan sätta in den i ugnen. I den stora delen ligger pommes frites. I den lilla delen ligger bearnaise. Och där den lilla plastskeden brukar sitta på risifruttin sitter en påse ketchup. Innehåller alltså i stort sett allt man behöver här i livet. Frågan är bara: Varför finns det inte redan Action fries på marknaden? Vad tänker folk med?"

Man undrar ju.
Det gör man.

A whole lotta mygg

Här på torpet bor (förutom jag, Gustav och Rufus) en fladdermusfamilj. Den håller till i väggen/taket på övervåningen och låter rätt skumt, men gör i övrigt inte så mycket skada.
Icke desto mindre googlade vi i morse lite om hur man gör sig av med fladdermöss.
Svaret var: Det gör man inte.

Förutom att fladdermössen är fridlysta och typ BRA för huset de bor i så äter de väldigt mycket mygg. En liten ynka fladdermus kan äta upp 7000 myggor på ett dygn, stod det. Efter en kort uträkning (säg att fladdermusfamiljen består av mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, en alkoholiserad morbror och hans fru som ingen egentligen tycker om, plus diverse barn som inte lärt sig käka myggor ännu) kom vi fram till att vi skulle ha 56 000 myggor mer OM DAGEN här om inte fladdermössen fanns.

Nu gillar jag fladdermössen mycket mer än jag gjorde tidigare.
Hell, jag älskar fladdermössen!
Eventuellt tänker jag tillverka små pins som ser ut som en stoppande handflata med texten RÖR INTE MIN FLADDERMUS och dela ut till alla jag känner.
Får se lite.

Världens snabbaste minuter

Okej, barnet sover, spänningen stiger.
Vad göra med minuterna i fred?
Läsa bok? Skriva bok? Klippa gräs? Baka kaka? Sova middag? Dricka kaffe? Bläddra tidning? Läsa blogg? Skriva blogg? Sola filt? Plocka undan? Plocka fram?
Herregud, kan inte välja!
Tänka, tänka, tänka, tänka, uähhhh!
Så.
Barnet vaket.
Problemet löst.

lördag, juli 11

Mmm... STÖL

De senaste månaderna har min kille kanaliserat all sin nördighet i öl.
Och eh, alltså: All min killes nördighet är (som vi alla vet) en hel del nördighet.
Gosse, vad det har snackats öl i vårt hem på sistone!
Bryggts öl också för den delen. Och druckits.
Det har varit bira, bira, bira, bärs, bärs, bärs för hela slanten.
Förutom då att biran på vårt bord varit olika sorters specialimporteradlimitededitiondeluxe-öl från obskyra bryggerier som ingen visste fanns, inte någon himla vanlig stor stark.

Som ett led i hela den här nya öl-livsstilen har Gustav försökt få mig att bli finsmakare.
Jag har talat om för honom att det är lönlöst.
"Jag gillar bara stor stark" har jag sagt. "Det är ingen idé."
Men har Gustav gett sig? Icke! Han har köpt hem öl efter öl efter öl efter öl för att hitta någon specialimporteradlimitededitiondeluxe-öl som skulle kunna falla mig på läppen.

"Den här, vad tycker du om den?"
"Sådär."

"Den här då?"
"Blä. Smakar läsk."

"Men den här! Den tror jag du kommer gilla!"
"Nä. Inte god."

"Vad tycker du om den här då?"
"Sjukt äcklig. Den smakar ju som om något gått fel i processen."

För varje öl jag ratat har Gustavs suckar blivit tyngre och tyngre, och mitt samvete sämre och sämre. Det förstår ju alla: Flickvän som inte gillar specialimporteradlimitededitiondeluxe-öl = dålig, dålig flickvän. Därför var det med extra glädje jag hävde upp ett tjut idag när Gustav serverade mig öl i ett glas innan middagen.

"Den här! Den var verkligen god!" gastade jag.
Gustav frös mitt i en rörelse.
"Vad sa du?" frågade han.
"JÄTTEGOD!"
"Skämtar du?"
"Nej" fortsatte jag glatt. "Jag gillar den verkligen. Det är den godaste ölen du serverat mig på flera månader."
"MEN FÖR HELVETE, LISA!"
"Vad är det? Jag trodde du skulle bli glad!"
I det här läget skakade Gustav bara uppgivet på huvudet.
"Du dricker nu Spendrups Export 5.0. Also known as stor stark."

Man bara: Oups.

Upphittad: Krocketloppis

Minns ni krocketloppisen som försvann från jordens yta? Idag har vi hittat den (igen). PRAISE THE LORD!

Det var mycket lätt. Man körde bara dit man trodde att den skulle ligga, och där stod det en skylt. Loppis 8 km. Jag vet inte vad vi sysslat med de andra gångerna vi letat efter den, men en smula efterblivna har vi uppenbarligen varit.

Nu är vi två pinnstolar, en gungstol, en saftkokare, lite leksaker och två plåtburkar rikare. Eventuellt köpte vi åtminstone hälften av sakerna i ren glädjeyra över att ha hittat tillbaka till loppisen (som egentligen visade sig vara en rätt medioker sådan), men skit i det nu.

Vi har hittat krocketloppisen! SEGER!

UPPDATERAD: Och vi har skrivit upp var den ligger! GENIVARNING!

fredag, juli 10

Jag har närt en tv-junkie vid min barm

Moahahaha, hör mitt hånskratt!
Här har man försökt stimulera sitt barn med sånger och ramsor och böcker och leksaker och lekar och allehanda andra rejäla saker som ger feta guldstjärnor i mammahimlen i timmar och så visar det sig att det enda ungen vill är att sitta i mitt knä framför datorskärmen och se på Cityakuten.
Så fort signaturmelodin börjar spricker hela det lilla ansiktet upp i ett leende och sedan sitter han blickstilla och njuter tills eftertexterna rullar.
Kunde man ju räknat ut.

Inomhus idag igen

Det här vädret, alltså. I kombination med att ha bilen på verkstad och en lila 90-talscykel som enda transportmedel = ingen höjdare, faktiskt. Jag menar, man kan inte ens åka på utflykt och köpa grejer som man brukar göra när det regnar, för bilen är borta och pengarna försvann med den (varför hinner bilmekaniker inte mer än säga flaskhals innan man går i personlig konkurs, det undrar jag nu, yo).
Det mest spännande som kan hända är att man råkar andas med munnen på väg till utedasset/vedbon och dör drunkningsdöden.
Och det är ju inte ens spännande.
Mest tragiskt.

måndag, juli 6

Hört på stan









- Vad tjock han har blivit! Han är mycket mer lik dig nu, Lisa!

söndag, juli 5

Middag i glasverandan


Ikväll serverades middagen i glasverandan.
Officiellt berodde det på att det är så fint och romantiskt att sitta i glasverandan och lyssna på regnet som smattrar mot rutorna.
Inofficiellt berodde det mer på att en mus the size of texas (läs: normalstor mus) galopperade över mina fötter (läs: två meter ifrån mina fötter) på köksgolvet idag, och nu är jag traumatiserad och vågar inte vistas i köket mer än nödvändigt.
Fiffan.

Café vid grisar

En ny festlig företeelse har poppat upp här i trakten sedan sist.
Det står skyltar längs vägen till och med.
CAFÈ står det på en skylt.
VID GRISAR! på nästa.
Caféet vid grisar är ett partytält i vit plast.
Sådant där som ser ut som en paviljong.
Det står uppställt på en åker, och i anslutning till denna åker finns inte bara en stor parkering (inramad av ensilagesäckar som någon skrivit P på) utan också väldigt många små grisar som bor i små grishus och bökar i jorden kring paviljongen.
På CAFÈ VID GRISAR serveras det till exempel skinkmackor.
Man bara: Kreativt tänkande där, grisbonden!
Nästa gång vi passerar stannar vi för lunch.

lördag, juli 4

Aldrig mörda på en lördag

I bilen på vägen till torpet kom jag att tänka på de senaste veckornas soliga väder.
Och på mina pelargoner.
Som stått obevattnade i glasverandan.
I typ tusen graders värme.

- Gustav, jag har mördat dem! De kommer vara döda! KÖR SNABBARE, FÖR FARAO, KÖR SNABBARE!
- Äh.

Sedan kom vi fram till torpet.
Och jag rusade ut ur bilen, slet upp dörren till glasverandan och glodde så hetsigt runt mig att huvudet snurrade ett helt varv på egen hand, jag svär.
Nu sitter jag med ett glas vin i handen och har sorg.
R.I.P åtminstone tre av tio arma stackare!
Det var inte meningen.
Förlåt.

fredag, juli 3

Bort, ljuva bort

Och så hann jag inte mer än hem igen förrän väskorna blev packade, kylen urstädad, golven dammsugna och tidningen eftersänd igen.
Nu har mannen semester.
Vi drar till skogs.

onsdag, juli 1

Hem, ljuva hem

Åker tåg.
Släpar en ziljard kilo packning och övertrött bebis från tåget till hemmet.
Stiger in i lägenheten och konstaterar att den gått och blivit bastu på gamle dar.
Tar en titt på den övertrötta bebisen och konstaterar följande obestridliga faktum:
Övertrött bebis - nu även som övervarm!
Slänger av oss alla kläder i en hög och går rakt in i duschen.
Duschar kallt.
Söver barn.
Öppnar kyl.
Äter fil.
Somnar sött.

Flickan som kunde tala med bebisar

Rufus fick en ny kompis idag på X2000 mellan Alvesta och Stockholm.
Hon hette Selma och var fem och ett halvt år gammal.
Selma var mycket imponerad av Rufus. (Vad många tår han har! Och vad små de är!)
Förutom när det kom till hans känsla för språk. (Hur ska man egentligen fatta vad han försöker säga?)

- Vad säger han nu?
- Kanske att han vill dra dig lite i håret.

- Och nu då? Vad sa han nu?
- Att han vill låna din vattenflaska.

- Nu fattade jag inte igen. Vad sa han?
- Nu sa han nog att han tyckte du var rolig.

Inte förrän tåget passerade Katrineholm och Rufus fick ett psykbryt och började vråla i mitt knä hade Selma lärt sig hans språk.

- Nu säger han nog "Är vi inte framme snart?". Jag får ont i öronen av det. Så egentligen är det nog bäst att jag går tillbaka till min plats och lyssnar vidare på min ljudbok nu.

Vatten schmatten

Häromdagen stängde pappa av vattnet i huset i några timmar.
Han skulle fixa något med någon hydronåt som jag inte fattade.

- Behöver du använda vatten till något innan jag stänger av det, Lisa?
- Nä, tror jag inte.

Sedan bara: Vaffan, pappa! Toaletten är sönder! Det går inte att spola ordentligt! (Nej juuuuust det!) Tvättar händerna istället. (Eh, nej.) Borsta tänderna då? (Nähä.) Då får jag väl ta en dusch då. (Jo, men försök gärna.) Till slut blev jag förbannad på mig själv för att jag var så trög och gick ner i köket för att blanda saft. Den blev... stark.

Joråsåatte.
En av mina smartaste dagar hittills.