måndag, juni 29

Jag saknar dig, jag saknar dig

Läser på Flaskposten att min favoritbok genom alla tider Jag saknar dig, jag saknar dig ska filmatiseras. Nästa höst kommer filmen. Jag blir helt nervig när jag hör det, för hur ska det gå, hur ska det gå, huuuur ska det gåååå att göra boken till film utan att förlora åtminstone hälften av allt det braiga? Å andra sidan: Det blir ju lättare för dagens ungdom att hitta boken då. Om filmen blir bra, menar jag. Alltså ändå: Yej!

Det var bara det.

söndag, juni 28

Mitt i naturen

I en fågelholk här i trädgården hos mamma och pappa har en fågelfamilj flyttat in.
I skuggan bakom äppelträdets grenar bor mamma fågel, pappa fågel och ett par små fågelungar.
Igår tittade en av fågelungarna ängsligt ut från holken och såg sig omkring i världen.
"Kanske skulle man pröva sina vingar för första gången?" tänkte den.
Och alla människorna som låg utspridda på filtar i gräset höll andan och knöt en tumme för den lilla tufsiga fågeln.
"Jo, men!" funderade fågeln. "Jag tror banne mig jag gör det!"
Och så flög fågeln vingligt ut i världen.
"Titta!" pep människorna på filtarna förtjust. "Den flyger!"
Sedan krockade fågeln med närmsta fönsterruta.
Duns, sa det.
Och det blev knäpptyst bland människorna på filtarna.

Naturen bara: Nä, men jag tyckte det var lite för mycket sommaridyll, va. Man blir ju illamående.

torsdag, juni 25

Rapport från en återuppstånden

Saker man VILL höra i en 37-gradig tågkupé när ungen tröttnat på att sitta i bara blöja och håller på att lacka ur för att det är för varmt:

- Konduktören! Du får faktiskt fixa en annan plats åt den här tjejen och hennes lilla bebis nu. Det är ju för varmt här inne, han lider!

Tre minuter senare var Rufus glad som en speleman i en kupé med AC och jag bara: Eh, tack.
Snälla (smarta) människor det finns i världen.
Nöjd bebis på tåg = mycket trevligare än missnöjd bebis på tåg.
Det säger jag nu, yo.

Rapport från en nästan död

Saker man inte vill höra i högtalarsystemet när man stiger på X2000 för en tretimmars-resa, svettig som aldrig förr, med ett varmt och klibbigt barn gnällandes i famnen och en tusenkilosryggsäck på ryggen:

"Tyvärr har AC:n gått sönder i den här vagnen. Det kommer bli väldigt varmt här inne."

Packåsnan has left the building

Idag åker jag och Ruf till Småland på semester.
Med tåg. Det ska bli kul. Speciellt när vi är framme.
Innan vi är framme ska det mest bli ganska jobbigt.
Jag har packat en ziljard saker ungefär.
(Nej, ljug. Jag har packat minimalt, för allt finns redan på plats. Det är kanske bara en miljard grejer.)
De ska jag bära på ryggen.
På magen ska jag bära barnet.
Och i handen ska jag bära bilbarnstolen.
Kanske en handväska också.
I övrigt gissar jag att jag satsar på tema: Genomsvettig.
Vad säger Magdalena Ribbing om det här med att åka tåg i bikini?
Med en privat vattenspridare över huvudet?
Och fötterna i isbad?
Nej?

Pimp my leksak

Men herregud, vad ska den galna kvinnan göra med all sin mönstrade tejp?
Så undrade ni.
Hon ska bland annat pimpa sina hemmagjorda leksaker.
Svarade jag.

onsdag, juni 24

Barnvagn efterlyses

NÄE, säger hon med stora bokstäver. NU BLIR JAG SNART FÖRBANNAD!

Sedan ungefär en månad tillbaka har vi jagat barnvagn här i världen. Rufus vill sitta upp, inte ligga i någon himla småbarnsvagn och fjanta. Och vi har varit inne på modernt den här gången, det har vi verkligen. Problemet med det är bara att vi gillar det här med fyra lika stora hjul på vagnfanskapet, och ganska snabbt har det visat sig att all världens moderna vagnar med fyra likadana stora hjul är ungefär TVÅ HUNDRA METER breda. Minst. Vår hiss är inte två hundra meter bred. Den är 60 centimeter bred. Och jag bara: Åååå, förr i tiden! Då kunde de göra vagnar minsann. Smala och fina och fantastiska vagnar kunde de göra. En sådan måste vi ha. Problemet med det är bara att de är ganska kniviga att hitta. Hence: Sliter mitt hår.

Och nu tänker du så klart: Jamen! De står ju en gammal 70-tals sittvagn i förrådet där hemma till ingen nytta. Den kanske man kan kränga till en behövande själ?

Och jag bara: Eh, ja. Gör det.

tisdag, juni 23

Vuxenfotboll schmuxenfotboll

Vem behöver se på vuxenfotboll när det finns U21-landslag?
De spelar ju mycket roligare.
Leder med 2-0 efter femton minuter och sådant, till exempel.
Händer ju aldrig när det är di gamle på plan.

Titta, han skrattar

video
I fem månader har jag fjantat och jollrat och berättat roliga historier för att få ungen att skratta högt, och så visade det sig att det enda som behövdes var lite viftande med en leksak. Vem kunde ana?

måndag, juni 22

Inte utan min bebis

Inte för att vara sådan, men hade det inte kunnat vara ganska smidigt om barn hade en AV och en PÅ-knapp så att man medelst en enkel knapptryckning kunde söva dem för natten och väcka dem för dagen igen när det var morgon? Svar: Jo, det hade det.

Läggning idag: En (mycket ledsam) timme, och för varje dag som går blir jag bara mer och mer barnvaktsrädd. Jag kommer sannolikt inte gå utanför dörren på kvällstid igen förrän helvetet fryser till is. I natt drömde jag att jag tvingades lämna Ruf hemma själv i sin spjälsäng och gå på stan, och jag tryckte bebisradion mot örat och hörde hur han grät förtvivlat och jag fick inte gå hem till honom och trösta för jag skulle öva på att vara självständig och släppa kontrollen, och THE HORROR, mitt hjärta brast på en halv sekund.

Är inte så tuff när det kommer till gråtande son.
Det kan ingen säga.

Vad hände?

Den här dagen i teorin: Sommarchic. Jag bara: Drar på mig en sval sommarklänning, stoppar ner det glada mönsterbarnet i vagnen, reashoppar lite i coola butiker, tar en kaffe i en park. Nananana, jag är som en annons i Mama.

Den här dagen i praktiken: Sommarchic, min rumpa. Jag bara: Har inga rena sommarklänningar, tar den här sunkiga t-shirten istället. Tappar nästan ögonen av all fulhet när jag får syn på mig själv i provrumsspegeln. Och oj, hoppsan. Barnet gråter och vill bara bli buret. Sedan kräks han lite på min axel, så det blir en fläck på den fula t-shirten. Därpå flyger det förbi en fågel som bajsar mig i huvudet. Nananana, jag är en levande skräckfilm.

Så kan det gå, people.
Så kan det gå.

fredag, juni 19

Allt smör i småland

Hittills har det här midsommarfirandet till stor del gått ut på att räkna på exakt hur MYCKET smör det kan tänkas finnas i småland och ungefär VAD det kan tänkas vara värt. Viktiga grejer, det där. Så man vet vad man snackar om när man slänger ur sig talesätt till höger och vänster. Uppskattningsvis har vi nu kommit fram till att allt smör i småland är värt ungefär 2, 6 till 2,7 miljoner kronor. Det tog flera timmar att räkna ut. Nu går vi vidare i livet. Vi har ju en midsommarstång att klä, för bövelen.

onsdag, juni 17

Väx fortare!

Igår åt jag chokladbollar med pärlsocker på.
De såg precis exakt ut som de man åt när man var liten.
Inte supersizade. Inte med någon himla coccos istället.
Bara små, runda, med pärlsocker.
Jag började nästan studsa på stället för att jag blev så exalterad.

Rufus, för helvidde! Skynda dig att bli lite större så vi kan baka chokladbollar! Och bygga pepparkakshus! Som vi pyntar med legogubbar utanför! SKYNDA! (Kom bara helst inte på att du vill bygga en borg till iskungen av sockerbitar och lim, för det har jag gjort en gång och det tog en E.V.I.G.H.E.T. Annars är jag öppen för alla förslag.)

tisdag, juni 16

Cityakuten i mitt hjärta

I femton år har Cityakuten sänts på tv.
Det är många säsonger det.
Det är det.
Och jag har inte sett dem alla.
Det har jag inte.
Så jag tänkte: Vi börjar väl från början, lika väl.
Just nu är jag halvvägs in i säsong ett. Dr Carter är typ fjorton år och kan inte ens sy stygn ordentligt, blir helt nervig varje gång han ska sätta ett dropp.
I like it. I like it a lot.
Och ja, nej, en säsong sjukhusserie i veckan kanske inte är så bra för solbrännan, people.
Men själen!
Själen dansar och ler, det säger jag er.

Dagen i siffror

Antal kaffekoppar: 3
Antal tupplurar: 1
Antal promenader på Långholmen: 1
Antal avocadomackor: 1
Antal paket på posten: 2
Antal gånger jag tuggat på mina tår: 0
Antal gånger Rufus tuggat på sina tår: 1032

Men så kräktes han precis ner halva min tröja också.

Mysigt värre

Efter en halv dags häng med min bror kan jag konstatera följande två faktum:
1. Rufus gillar sin morbror.
2. Morbrorn gillar Rufus.

"Det bästa stället på hela Rufus är här i nacken" säger Petter och borrar in näsan i Rufus hårsvall. "Här är han så sjukt mjuk!"
Jag bara: Göllegöllegölle, vad fina ni är.
Sedan bestämmer sig i och för sig Petter för att utveckla sitt resonemang ytterligare.
"Lite som en rutten persika, faktiskt."
Men sådant hör inte jag, för jag filtrerar effektivt bort allt snack om min son som inte är odelat positivt. Rätt klurig på så vis, om jag får säga det själv. Och distanslös, för den delen.

söndag, juni 14

Berätta mer!

Dagens byggnadsprojekt, för övrigt: En bajsförhöjare.
Inte varje dag, gott folk. Inte varje dag.

En annan form av fight club

Det tar som vanligt ungefär fem minuter från det att gästerna anlänt till torpet innan frågan ställs.
- Finns det någon form av kroppsarbete man kan hjälpa till med?
Det slår aldrig fel.
Som fight club, fast lite mer konstruktivt.
Unga män lämnar staden, åker ut på landet och kroppsarbetar tills de stupar.
Fint så.

onsdag, juni 10

Öppet brev till svärmor

Kära svärmor!

Har du tänkt på att i filmerna, när huvudpersonen ska få besök av sina svärföräldrar, då städar hon eller han alltid SUPERNOGA innan för att svärmor brukar granska hemmets minsta vrå med stränga ögon. Dra med fingrarna över dörrlisterna på jakt efter damm och sådant. Jag har tänkt på det en del. Ni ska ju låna vår lägenhet i helgen, till exempel. Och jag vill ju gärna framstå i god dager. Det vill jag. Således har jag satt ihop en liten lathund åt dig så här på förmiddagen. Så du slipper ägna dyrbar tid av din semester åt att leta efter smutsen, menar jag.

Kolla gärna under soffan! Vi förvarar nästan allt vårt damm där. Plus ganska mycket snacks i olika former. Och Rufus nappar. En bitring. Och några leksaker.

Underskatta inte området kring matbordet. Där kan du inte bara hitta spår av all världens kladd från barngröt, bananer och andra smakportioner. På golvet finns också en mindre måltid bestående av müsli och brödsmulor. Bra om ni blir väldigt hungriga någon dag.

Använd gärna micron. Den är festlig på så många sätt. Det är inte bara det att den är så smutsig invändigt att man knappt ser vad väggarna egentligen borde ha för färg (vita), den är också på god väg att gå sönder. Det slår gnistor och sprakar om den när man använder den. Kul!

Missa inte klädkammaren (aka panic room) i sovrummet! Där brukar vi slänga in allt som vi inte hinner städa bort när vi ska få gäster. Således kan man hitta både ett och annat användbart där inne, om man bara letar lite. Där finns också damm. Dammsugarsladden räcker inte riktigt in dit.

Släng en extra blick på golvet i köket. Där kan du mycket väl hitta små fläckar av obestämd art. Det är förmodligen Rufus som har kräkts lite.

Sedan har vi givetvis självklara guldgruvor så som kylskåpet, badrummet kring skötbordet, hallgolvet och utrymmet under diskhon där vi slänger sopor. Där kan du hitta mycket roligt. Känn dig inte blyg för att använda dina fynd om du känner att du behöver. Allt mitt är ditt, och så vidare. Annars var det nog inget mer, tror jag. Du kan väl ringa och tala om sedan om det var något jag glömde i hasten? Hoppas hur som helst att ni får en trevlig helg i vårt hem!

Puss och kram
/Lisa

Alternativt

Man skulle förvisso kunna testa hand - sked - gröt - vispa runt och kladda överallt - mmm. Mycket populärt hos andra delar av familjen.

The end of an era

När vi skulle ha bebisvernissage här hemma bakade jag minibrownies. Det räcker nog med en sats, tänkte jag, om jag skär dem i ganska små bitar. I efterhand kan jag säga så här: Det gjorde det.

I en månad nu har jag umgåtts med de små rackarna. Delat ut dem till höger och vänster, ta en! Ta två! Ta så många du kan bära! Ätit en och annan själv har jag också gjort. En och annan = kanske femtio stycken.

Det har känts fint att ha en livlina i frysen just in cases man helt plötsligt skulle börja svälta ihjäl framåt eftermiddagen. De här browniesarna är mycket bra på så sätt. Mycket energi på liten yta, så att säga. Alla barn i hela Afrika skulle till exempel kunna dela på en plåt, och så skulle deras problem vara ur världen sedan. Mycket praktiskt. Det händer ju rätt ofta att man börjar svälta ihjäl framåt eftermiddagen, menar jag. Då är det bra att ha en quick fix att ta till. Liksom: Hand - frys - brownie - mmm.

Och (bäst av allt!) hur många gånger man än upprepat ovanstående har plåten fortfarande varit full med brownies. Man bara: Hand - frys - brownie - mmm. Hand - frys - brownie - mmm. Hand - frys - brownie - mmm.

Tills nu, vill säga. Igår la Gustav upp de sista browniesarna på ett kakfat och smällde igen frysen.

- Nu har det hänt. Browniesarna är slut.

Känns lite nervigt, det här.
Jag vet inte om jag klarar en browniefri tillvaro bara så där hux flux. Saknar fullgod ersättning.
Liksom: Hand - frys - matlåda med frusen ärtsoppa - mmm. Hand - frys - korvbröd - mmm.
Hand - frys - frusna lingon - mmm.
Funkar ju, som ni förstår, inte alls lika bra.
Inte alls.

Recept på knarket, säger ni?
Här!

måndag, juni 8

Bölbehov

Jag är trött, livet känns svårt.
Till exempel planerade jag att gråta lite nyss när jag insåg att jag faktiskt MÅSTE färga håret typ IMORGON och bara: Men guuuuud, hur ska jag NÅGONSIN orka gå och köpa hårfärg, buhu!
Sedan kom jag på att jag var en tönt.
Så nu planerar jag att gråta lite över det istället.
Problem med den planen: Har ingen bra tv-serie som funkar som gråtalibi.
Greys anatomy är liksom slut för säsongen, jag känner mig helt rådvill.
Vet ni någon serie där folk (helst små, oskyldiga barn) far väldigt illa och kanske dör?

Svara Snabbt Snälla.

söndag, juni 7

Tema: Dåligt

"Du uppdaterar din blogg dåligt nu för tiden."
"Jag vet."

Andra saker jag gör dåligt nu för tiden: Sover. Pratar franska. Hänger med i nyhetsflödet.
Men jag gör en del annat bra.
Det är sant.

onsdag, juni 3

Det regnar här i Stockholm idag

Jag håller på att göra en playlist på spotify med låtar om regn, och under tiden dricker jag kaffe i mina nya födelsedagskaffeglas som jag älskar så mycket att jag kommer bli koffeinförgiftad innan ni hinner blinka. Väderleksrapporten säger blä. blä, blä. Jag säger BRING IT ON. Rufus säger inte mycket alls, han försöker mest tugga på min näsa. Han verkar gilla den. Faktum är att han verkar tycka att smakportion: näsa är den bästa smakportionen hittills. Lite obehaglig på så sätt, den där lille mannen. Det måste man säga.

Iväg med er nu

Festligt, festligt, på söndag är det val!

Men åååå, säger du. Jag vet inte vad jag ska rösta på! Men åååå, säger jag. Hur svårt kan det vara? Välj ett parti du gillar, bara. Du har säkert ett du brukar rösta på. Men åååå, kontrar du. Det är så jobbigt det här med att kryssa personer! Men åååå, suckar jag. Det är det ju inte. Kryss är kul! Och om det nu ändå känns så förfärligt jobbigt, kryssa inte i någon person då. Det måste man inte. Det räcker om man väljer parti. Men åååå, fortsätter du. Måste jag? Och jag bara: Ja. Det måste du faktiskt.

tisdag, juni 2

Men Rufus! Vad har du fått det ifrån? Så där säger vi ALDRIG hemma.

Det här med att man kallar sin sons absoluta favoritlek för Shaken Baby Syndrome... det är sådan information man ska ligga lite lågt med när man går på kontroll på BVC, va?

Snille och smak

Fakta 1. Om man har väldigt rakt hår (100% spik) och lugg, då syns det ganska tydligt om luggen inte är precis exakt rakt klippt.

Fakta 2. Om man ändå bestämmer sig för att klippa luggen själv, och gör det med en slö sax precis efter man duschat, och sedan går och lägger sig med blött hår, bara för att vakna med håret åt alla håll och bestämma sig för att klippa lite till - då blir sällan luggen precis exakt rakt klippt.

Båda de där sakerna vet jag väldigt väl nu för tiden.
Det är bland annat därför jag lånar akedemiens valspråk lite nu och då.
Känns liksom så fantastiskt passande.
/Taggen