söndag, maj 31

Med huggtänder stora som sablar

I morse var jag och Ruf ute och gick när alla andra i världen sov. Det var lugnt och fridfullt och tyst. Tills det plötsligt rörde sig något stort strax intill mig. WOAH, EN ÄLG! tänkte jag och hoppade två meter upp i luften av skräcken. Sedan såg jag att det var en häst. I en hage.

- Hade det varit det läskigaste du kunnat tänka dig? En älg?
- Nej. Älg är bara det näst läskigaste. Råtta är läskigare. Speciellt en råtta i storleken av en häst.
- Det förstås. Fast det är ju inte så ofta man ser råttor stora som hästar.
- SOM TUR ÄR, NEJ!

Mors dag

Dagen till ära presenterar Onekligen den senaste opinionsundersökningen från Torpet.
På frågan Vem är den mest populära morsan ? svarar 100% av barnen: Lisa, Lisa, Lisa!
Man bara: Men å, tack! Vad fint sagt!
*rodnar lite klädsamt*

Sovmorgon schmovmorgon

Det är tydligt att åtminstone en i den här familjen inte kan klockan.

På kvällen:
Jag: - Rufus? Imorgon tar vi sovmorgon, tycker jag. Sover länge, ligger och drar oss i sängen, läser lite. Okej?
Rufus: - Mmm.

06.22 morgonen efter
Rufus: - Så! Sovit klart!
Jag: - For the love of god, säg att du skojar!

Men det gör han aldrig.
För DET har han åtminstone fattat vid det här laget.
Man skojar inte om sömn, det är alldeles för känsligt.
Lite som Estoniakatastrofen, World Trade Center eller Tsunamin.

torsdag, maj 28

Fan.Tas.Tiskt.

Jag är förmodligen hög på endorfiner - (Eh jo. Helt klart är jag det. Egentligen tror jag bara det är en myt att träning frigör endorfiner. Endorfiner har nämligen med lycka att göra. Det har inte träning. Som vi alla vet.) - men är det inte smått fantastiskt att man kan få lämna in sin bebis på barnpassning när man tränar?

Idag var Ruf och jag på Friskis. Rufus fick en klisterlapp på tröjan med sitt namn på, en klisterlapp på vagnen med samma namn på och ett nummer. Nio. Sedan fick Ruf en egen Friskistant som var så entusiastisk över att få bära omkring på honom i en timme att hon knappt kunde stå still. Själv fick jag gå och träna i fred, och det enda jag behövde göra i utbyte var att betala tjugo pix och hålla utkik upp mot barnpassningsfönstret. Om Ruf inte skötte sig skulle hans nummer nämligen visas där. Nio. På en stor lapp. Då skulle jag behöva avbryta träningen och springa upp och ta ett snack med Ruf. Som tur var glömde jag glasögonen hemma och hade inte en chans att se vilka nummer som visades i det lilla fönstret. Mycket smart! Ett genidrag! Mmm... träna i fred. Fantastiskt.

Och, och, och! Bäst av allt: När träningen var slut fick jag hämta ut Rufus igen. Det var också fantastiskt. Han blev så glad att se mig att han kräktes på Friskistanten. That's my boy.

onsdag, maj 27

På förekommen anledning

Men ska hon aldrig sluta lägga upp bilder på den sabla ungen?
Svar: Nä. Hon tycker han är snigg.

Och nu blir det reklam

Idag kom resultatet från fotosessionen nerdimpande i inkorgen, och plötsligt visade det sig att det här med att man måste le för att bli fin på bild bara är en myt. Man kan tydligen tjura sig igenom en hel fotografering och ändå få ett ypperligt resultat. Vem hade anat? Måste absolut testa nästa gång.

Fotografen Carl är min nya idol, tror jag. I en timme var han här, och nu har jag hur många fantastiska bilder som helst på min fina minifamilj. Känner således att det är dags för lite reklam. Here goes: Vill du ha snygga bilder från ditt bröllop, eller på ditt barn? Kontakta Carl då, tycker jag. Här är hans bröllopshemsida. Och här är hans barnhemsida. Se så, gör det, gör det!

Sedan ställde jag mig i skamvrån

Man sitter i godan ro och slevar upp thaihämtmaten på tallriken och samtalar med middagsgästerna runt bordet. Och så plötsligt händer det. Jordnötssåsen skvimpar över, och rinner genom springan i bordet ner på den ena gästens fot. Gästen rycker förfärat till och börjar genast läxa upp en.

- Lisa! Vad hade min strumpa för färg när jag kom hit?
- Vit.
- Vad ser det ut som att någon har gjort på den nu?
- Kräkts.
- Och vad säger man då?
- Förlåt.

Det är inte alltid man känner sig så gammal, gott folk. Inte alltid.

tisdag, maj 26

Helt chanslös

Möt min nya motståndare i den årliga tävlingen Brunast vinner - Rufus "värktabletten" Bjärbo. Jag kommer vinna så sjukt lätt! Min skadeglädje vet inga gränser. Nu - ut i solen. Ska bara stoppa ner motståndaren i vagnen under lite filt först. MOAHAHA!

måndag, maj 25

Tips från coachen


Alltså, strunta i det där med att bjuda på middag och kaffe och sådant tjafs i fortsättningen. Middagsbjudningar är SÅ last season, ser ni. Det nya är att bjuda in på frukost. Kaffe, bröd, pålägg och kanske en och annan amerikansk pannkaka. Studier visar att det blir succé varje gång. Speciellt om det finns tjejjuice* på bordet. Och det finns det ju givetvis. Man får ju inte vara dum.

*Tjejjuice = Brämhults apelsin/jordgubb.

Flyg på du, Kristi

En sak är då säker: Ska det vara så här trevligt att fira Kristi Himmelfärdshelgen så får Kristi gärna flyga hur mycket han vill för min del. Vi snackar bästisar på besök från Indien, häng i park, grill i sol, vin på balkong, klackar i tak, sovmorgon i säng, lycklig bebis på filt, frukostbjudningar i vardagsrum och tjofaderittan lambo.

Inte mycket bloggat, bara.
Men annars har jag inte ett smack att klaga på.
Livet, alltså! Bra skit, det där.

fredag, maj 22

Första maten

Jaha.

Här försöker man fira att ens son blivit smakportions-myndig med en festlig måltid bestående av Det Godaste Gud Skapat (läs: potatismos) och sonen bara: Vaffan GÖR ni? Varför stoppar ni grejer i munnen på mig? Och vad hade ni tänkt att jag skulle göra med det? Svälja, säger ni? Den här skiten!?! Näru. Det kan ni fetglömma.

Tveksamt om vi ens är släkt, Rufus och jag.
Tveksamt.

onsdag, maj 20

100 saker om mig

1. Jag har inte klätt på mig än, fast klockan är tusen.
2. Och jag skäms inte ens för det.
3. För snart ska jag gå och förtidsrösta i europaparlamentsvalet och det kompenserar ju för en hel del.
4. Jag måste också ansöka om nytt körkort.
5. Men är så fåfäng när det gäller fotot att det aldrig blir av.
6. Jag är konflikträdd.
7. Bråkar sällan men tjurar ganska ofta.
8. Det händer att jag känner mig som Homer i Simpsons.
9. Min kille är frustrerad på mig för att jag inte är någon finsmakare när det gäller öl. Jag gillar mest stor stark.
10. Och vanligt kaffe. Ingen himla latte.
11. Jag har en snart igenväxt piercing i naveln.
12. Mitt största mål med tillvaron just nu är att få min son att skratta högt för första gången.
13. Punkt 12 gör mig orimligt löjlig.
14. Jag sköljer aldrig frukt och grönsaker.
15. Utom ibland när min bästis Linda säger åt mig, med då är det bara för hennes skull.
16. Min mormor, min farmor och jag har alla samma namn. Min mormor stavar det Brita. Min farmor Britta. Själv vet jag inte riktigt om jag har ett eller två t i mitt mellannamn.
17. Jag får ont i kroppen när min bebis gråter.
18. Jag tycker det är viktigt att färgmatcha.
19. Jag tycker det bästa med att dricka kaffe är att få välja kaffekopp.
20. Jag har väldigt många fina kaffekoppar att välja mellan.
21. Jag mardrömsfantiserar om att jag ska tappa ner barnvagnen i vattnet vid slussen.
22. Mitt hår verkar ha bestämt sig för att ramla av.
23. Jag tyckte det var väldigt roligt att gå på journalisthögskolan.
24. Jag har dåligt samvete för att jag aldrig ser på nyheterna.
25. Jag klarar inte av att se på debatter för att jag mår dåligt när folk blir arga på varandra.
26. Jag gråter i sportsammanhang för att vinnaren blir så glad.
27. Jag har sett krönikan till fotbollsvm - 94 säkert åtta gånger.
28. När solen lyser ute och jag är inne får jag solbrändhetsstress.
29. Jag borde skriva färdigt min bok, inte skriva listor.
30. Men jag har svårt att komma någon vart. Med boken alltså.
31. Jag klarar inte av när mina småsyskon är ledsna.
32. Mina fötter växte en storlek när jag var gravid.
33. På mitt bankkonto har jag 174 kronor för tillfället.
34. Jag blir arg av rosa tjejgrejer och blå killgrejer.
35. Jag är vegetarian.
36. Jag borde börja söka dagisplats. Till min son, alltså. Jag är färdig med dagis.
37. Höjdpunkten i mina morgonvanor är när jag får välja kläder till Rufus.
38. Jag tänker väldigt mycket på vad andra tycker om mig.
39. Jag blir arg när folk vikthetsar och pratar om dieter.
40. Jag vikthetsar själv. I smyg.
41. Jag är pryd.
42. Och blir generad av folk som inte är det.
43. Jag tänker ofta att jag skulle vara väldigt mycket mer intressant om jag bara var lite mer neurotisk.
44.Jag tycker det ser tufft ut när någon röker.
45. Jag längtar efter att få sova en hel natt.
46. När jag är hungrig blir jag tyst skitförbannad.
47. Jag skulle kunna leva enkom på potatis.
48. Jag gillar att baka.
49. Men hatar att diska efter bakandet.
50. Jag bor på 71 kvadrat och älskar varje centimeter av dem.
51. Jag föredrar Stockholm framför Göteborg.
52. Jag skulle inte vilja flytta tillbaka till Småland.
53. Jag tycker på riktigt om att umgås med min mamma och pappa.
54. Jag lägger stor vikt vid att vinna över min kille när vi spelar TP.
55. Jag är en oerhört dålig förlorare.
56. Jag blir barnsligt lycklig när det luktar simhall.
57. Att skriva skönlitterärt ger mig svårartad prestationsångest. Det är lite ovant.
58. Jag blir ledsen av otrohet. Även om den bara är på film.
59. Jag tycker jag är bra på att inreda mitt hem. Det är farao skitsnyggt här!
60. Jag skulle kunna tänka mig att gå till Ica i fula mjukisbyxor i Stockholm, men aldrig i Ingelstad där jag är uppväxt.
61. Jag ligger väldigt still när jag sover.
62. Jag vaknar lätt.
63. Jag äter snabbt.
64. Jag blir äcklad av folk som tuggar med öppen mun och slafsar med maten.
65. Jag gillar att skura golv. Det är min mammas fel. Eller förtjänst.
66. Jag gillar att ha en ekonomisk buffert. Det är min pappas fel. Eller förtjänst.
67. Jag gillar att köra bil på landsväg.
68. Men blir stressad av att köra i stan.
69. Jag är usel på att prata i telefon.
70. Jag har glasögon, men jag har visst slutat använda dem.
71.När jag var gravid var jag rädd och oerhört skeptisk inför förlossningen.
72. Jag blir orimligt lycklig av pelargoner. Och pioner!
73. Jag blir panikslagen när jag tänker på att mitt barn kan dö.
74. Jag längtar ofta efter min lillasyster.
75. Jag blir uttråkad av museum.
76. Jag blir lite kär i människor som kan skriva bra.
77. Och skulle ha svårt att bli förälskad i någon som inte kunde uttrycka sig i skrift.
78. Jag tycker att jag är en väldigt bra mamma än så länge.
79. Och att min son är ett väldigt bra barn.
80. Jag hatar att känna mig dum.
81. Jag läser nästan bara tidningen för att jag känner att jag borde göra det.
82. Jag tycker om min kamera och tar ganska fina bilder.
83. Ibland tänker jag att det vore kul att jobba med formgivning.
84. Jag använder aldrig tandtråd fast min tandläkare säger att jag måste.
85. Jag älskade att gå i skolan.
86. Och ha prov! Mmm... prov.
87. Jag skrev mina skolanteckningar med olikfärgade pennor i inbundna anteckningsböcker.
88. Om jag stavade fel använde jag tippex, för det blev så fult när man strök över.
89. En av mina närmsta vänner är också min gymnasiesweetheart.
90. Han brukar mobba mig för den där inställningen till skolan, fast han egentligen borde vara tacksam. Jag skrev uppsatser åt honom som han fick MVG på.
91. Jag kallar min son för Gullefjun. Så han hör det.
92. Det roligaste jag vet är när min bästa kompis Karin går in i rollen som kulturtant och pratar om trätulpaner.
93. Fast sist jag skrattade så jag grät var när min kompis Peter la en hel halvkilosost på ett litet, litet salt kex. Fråga inte. Det finns ingen förklaring.
94. Jag är kär i allt Annika Norlin gör.
95. Och lite i henne själv också.
96. Därför ska jag döpa min ungdomsbok efter ett låtcitat av Säkert.
97. Och nu nojar jag för att Annika Norlin snart ska bli rädd för mig och tycka att jag är ett freak.
98. Jag är liksom ingen stalker egentligen.
99. Vad jag däremot är: Hungrig.
100. Nu ska jag äta lunch.

tisdag, maj 19

You say omelett, I say fuck you

Vi har haft en fotograf på besök idag. Carl ville gärna komma och fota Rufus och hans päron, och det fick han så klart hemskt gärna. I alla fall tyckte jag det. För att få med mig ytterligare en familjemedlem i projektet försökte jag förbereda Rufus mentalt inför vad som komma skulle innan Carl anlände. Vi pratade mycket om att det här med att bli fotograferad inte bara handlar om att ta på sig snygga kläder, utan att det är viktigt att bjuda till lite också. Visa sig från sin bästa sida. Le lite. Jag tyckte vi hade ett bra samtal, det tyckte jag. Uppenbarligen tyckte Rufus annorlunda.

Jag hoppas att Carl menade allvar när han sa att han ville ha bilder som speglade vår vardag.
Och att han med det ungefär menade bilder på Rufus som tjurigt borrar ner sin näsa i sin pappas nacke och vägrar se något annat än bekymrad ut.
Annars... well.

söndag, maj 17

Min egen flora

Min kille är en sådan där sjukt störig typ som kan allt. Jo. Det är sant. Även om vi pratar om något som Gustav aldrig någonsin har hört talas om innan så kan han ändå allt om det. Det är helt magiskt. Han snackar givetvis strunt i ungefär 98% av fallen, men det fattar ju inte jag. Jag bara: Ah, vad ska man med google till när man har min kille?

Förutom möjligen när det gäller blommor, då.

- Lisa, vad heter den här nu igen?
- Eh, tussilago. Är du utvecklingsstörd, eller?
- Ja men, vad heter de som ser likadana ut fast större då?
- Menar du maskrosor?!?
- Just det!

- Titta, Lisa! Vilken stor sådan där...
- Sådan, vadå?
- En sådan där... croissant eller vad fan de nu heter.
- Kaprifol, Gustav. Kaprifol.

Jag vet inte vem av oss man ska bli mest orolig för i det här läget. Gustav - som uppenbarligen måste ha växt upp i en skokartong djupt inne i en garderob någonstans långt ifrån dagsljuset. Eller mig - som ligger vaken på nätterna och nästan fnissar ihjäl mig åt att det finns folk som inte vet hur en tussilago ser ut. Dött lopp, som jag ser det.

Det mest förbjudna

Efter tio dagar i världens absolut finaste torp, med utslagna äppelträd, blommande liljekonvaljer, filtar i gräset och solsvedd hy vågar jag knappt andas om det här, men alltså, eh, jag längtar hem lite nu.

Ge mig mina tv-serier, tack.

torsdag, maj 14

Skyll dig själv

Jag har precis korat Världens Dummaste Djur.
I give you: Flugan!

Inte nog med att Flugan äter kobajs till middag. Den flyger dessutom runt runt runt huvudet på fienden (läs: sovande människor) hela freakin' tiden, och trots att fienden varnar Flugan upprepade gånger med irriterade viftningar så fattar den inte vinken. Flugan bara: Nämen, om man skulle ta sig en liten promenad I ANSIKTET på fienden? Jättejättemånga gånger?

Vad den dumma Flugan inte fattar: Förr eller senare kommer fienden att lacka ur, rulla ihop sin inredningstidning och avliva det arma kräket som promenerar i hennes ansikte. Believe you me. Dumskalle.

tisdag, maj 12

Putti puttipedagogiken

Först sade min pappa något i stil med "När VI får barnbarn, då ska vi INTE bli sådär löjliga som alla andra blir".

Sedan fick de barnbarn.

Nu ligger min pappa på golvet med huvudet upptryckt så nära Rufus det bara går och halvskriker i falsett "PUTTI PUTTI PUTTI PUTTI!" tills Rufus skrattar så han kvider. Minst tjugo gånger om dagen.

"Det är helt magiskt. Funkar i stort sett varenda gång. Kolla nu vad han skrattar, Lisa, kolla nu! PUTTI PUTTI PUTTI PUTTI! Såg du? PUTTI PUTTI PUTTI PUTTI! Vilken glad unge! PUTTI PUTTI PUTTI PUTTI!"

Studier visar att Putti putti-pedagogiken har en tillförlitlighet på 97%.
Och att varken Putti putti-pedagogikens fader eller ungen själv visar några som helst tecken på att tröttna.

Hilfe.

12 maj



Ingen vanlig dag

Gissa vem som fyller år och har fått dricka bubbel till frukost?
Gissa då, gissa då, gissa då!
Jag dansar runt i ring så länge.

söndag, maj 10

Kanske lite då

Mamman i fråga blir lite bekymrad när hon läser att jag bloggar om henne.
- Tror du inte dina läsare tycker att jag är lite störd när du skriver att jag gillar att städa?
- Nej då, mamma. De vill bara adoptera dig.
- Jaha. Ja, det är ju tur att de inte vet att jag brukar belöna mig med att rensa lite i grusgången när jag jobbat riktigt duktigt. Det finns inget som får mig på så gott humör som att få rycka upp grästuvor ur grusgångar!

För all del, sätt igång bara

Ni vet när man har ett sommarställe, och kommer dit efter vintern? Och så tänker man: Här borde vårstädas! Här borde torkas ur skåp, putsas fönster, tvättas golvlister, dammtorkas bokhyllor och skuras golv! Sådana grejer! Och några minuter senare tänker man: Fast egentligen. Det ser ju faktiskt inte så väldigt smutsigt ut om man tittar snabbt. Jag tar det nästa år istället.

Ni vet, då?
Jag har kommit på hur man kan göra istället nu.
Man kan bjuda in min mamma.
Jag skämtar inte, hon är som en målsökande robot efter städuppdrag.
Flaskorna med ajax och vim darrar av upphetsning i städskåpet när de hör bilen sladda in på grusgången.

- Har du torkat städat spisen på länge? Och här under kylskåpet? Och hur är det med golvlisterna? Har du skrubbat dem? Blir du ledsen om jag gör det?

Ledsen är inte det första ordet som kommer till mig, nej.
MOAHAHAHAHA kommer långt före.
Om det nu kan räknas som ord.

torsdag, maj 7

Fotfobin på grönbete

Min son har ännu inte upptäckt sina fötter. Han vet liksom inte att de där två grejerna längst ner på benen tillhör honom. Lyckliga, lyckliga han! Själv upptäcker jag mina fötter alldeles för ofta. Om det vill jag säga så här: Roligare upptäckter har jag varit med om. Gosse, vad jag hatar dem! Förutom de allra mest basala grejerna (som att fötterna är rätt bra att ha för att det blir lättare att gå med dem än utan dem) så kan jag inte se några direkta plus med att ha dem på min kropp. Fula och äckliga är vad de är, och ingen skam i kroppen har de. Så fort det vankas sommar slänger de av sig alla kläder och springer ut nakna bland folk. Man får ju skämmas.

Jag har tänkt på det här med att gå på pedikyr ibland, men vågar inte riktigt. Jag har hela händelseförloppet klart för mig i huvudet, nämligen. I korthet går det ut på att pedikyristen (kort efter att jag tagit av mig skor och strumpor) vrålar av skräck när hon får syn på mina fötter. "MY EYES! MY EYES! MY EYES!" Så skriker hon. Sedan sträcker hon sig i desperation mot sin byrålåda där hon förvarar en flaska sprit som hon kan klunka i sig när hon behöver lugna nerverna lite. När hon hämtat sig en smula slänger hon en försiktig blick på mina fötter igen. "Nej du" säger hon sedan. "Det där kan jag inte göra något åt. Det är nog lika bra vi amputerar."

Ni förstår ju.
Jag vet inte om jag skulle palla trycket, riktigt.

Rufus taktik, däremot! Den verkar ganska skonsam. Behålla fötterna på kroppen, men förneka all kännedom om dem. Inte behöva ta något som helst ansvar för vad de sysslar med. Titta åt ett annat håll när de visar sig på stan. Veta att de finns, men inte att de har med mig att göra.

Tror jag provar den linjen en stund istället.

onsdag, maj 6

Bästa sortens cirkel

För några månader sedan startade jag och Karin en bokcirkel. Lite kort går den ut på att vi bestämmer bok, läser bok, pratar om bok och poängsätter bok. Och äter scones. Ganska mycket går den ut på att vi äter scones, faktiskt. Hittills har vi haft bokcirkelträff fyra gånger. Jag får anstränga mig en del för att minnas vilka böcker vi läst, men vi har i alla fall ätit: Blåbärsscones med citron, Kardemummascones, Scones med lime och coccos och Valnötsscones med jordgubbar.

- Du, Karin?
- Vi pratar ungefär lika mycket om scones som vi gör om böcker i den här cirkeln.
- Mmm.
- Kanske är det en sconescirkel vi startat.
- Mmm, sconescirkel. Bästa sortens cirkel!

tisdag, maj 5

Sportar vadå, sa du?

Kära modebloggare och stora delar av övriga världen, vad menar ni egentligen när ni använder ordet "sporta" på det där sättet som ni gör nu för tiden? Jag trodde sporta = spela tennis, lira fotboll, kuta runt ett elljusspår. Sådana saker. Men det verkar inte stämma riktigt. Jag känner mig nu mycket gammal och ohipp. Dagens ungdom tycks mena något helt annat när de säger sporta. Men vad? Beats me.

Känner att det skulle kunna vara en tidsfråga innan Rufus ger hals i barnvagnen inne på barnklädesavdelningen och bara: "Mamma! I sommar vill jag sporta de här tuffa brallorna. Kolla själv. Gah! Craving! Måste ha!" Och jag kommer typ svara något i stil med: "Men älskling! Inte kan du spela fotboll i de där byxorna. Det förstår du väl ändå."

Ni fattar ju själva.
Han kommer vilja gå två meter bakom mig för att jag är så pinsam innan han ens fyllt två.

Hair, there, everywhere

Varför, gud, varföööör kunde inte åtminstone NÅGON del av alla "Under graviditeten/amningen är det vanligt att du XX" visa sig vara ett inte ens halvroligt skämt, som inte alls stämmer? Det hade jag gillat. Speciellt det här med att tappa hår när man ammar tycker jag hade varit väldigt lämpligt som påhitt. Men nej, nej. Istället sitter jag här med stora sjok av hårstrån i handen, och vadå, typ tre små fjun kvar på huvudet?

För någon vecka sedan sa min kollega att min son ärvt min frisyr. Hon hävdade med en dåres envishet att hon bara menade hårfärgen, men jag vet nog att hon ljög. Det var den kala fläcken i nacken och de små gyllene fjunen på hans hjässa hon syftade på.

Typiskt min otur.

måndag, maj 4

Wii fit och jag

Jag fick en kommentar av Carin häromdagen. "Hörru du, skulle man kunna få en summering av dina åsikter om Wii fit? Inköp av gymkort härom veckan tyder kanske på att det inte var så himla bra, eller?" Och det är klart man kan få det!

Så här: Jag tycker att Wii fit är väldigt roligt. Speciellt som idé. Jag älskar att det finns ett tv-spel som går ut på att man ska träna framför teven. Att en balansbräda talar om för en vilket BMI man har. Att man får välja en personlig tränare som guidar en genom yogapositioner och styrketräningsövningar och att man får grafer och resultat presenterade för sig på skärmen. Allt det där älskar jag. Problemet är bara att jag, eh... inte använder spelet. Efter de första två veckornas euforiska tränande på vardagsrumsgolvet blev det vår, och nu ligger visst balansbrädan oanvänd i ett hörn här och samlar damm. Oups.

Här är ett urval av bortförklaringar jag använt mig av för att komma undan balansbrädans anklagande blickar: "Men åååå, jag har inte tid, ju! Det tar ju en evighet om man ska träna lite varje dag som spelet tycker att man ska." "Men balansbrädan, du måste förstå! Min bebis tycker inte det är så roligt när jag tränar framför teven." "Inte nu. Nu måste jag dricka kaffe/duscha/äta/hämta posten/skriva bok/rulla tummarna." "Skärp dig, brädan! Det är för fint väder."

I själva verket tror jag mest att det handlar om att jag inte tycker spelet är tillräckligt roligt för att funka som nöje (det är liksom roligare att titta på tv-serier), och inte tillräckligt jobbigt för att funka som träning (det är liksom jobbigare att gå på riktigt gym).

Men det känns ändå inte som att det är spelets fel, det här.
Spelet är liksom egentligen ganska fantastiskt.
Vi klickar bara inte riktigt.

Wii fit som spelidé får således 4 svettiga armhävningar av 5 möjliga i betyg.
Wii fit i kombination med mig, däremot...
2 klena knäböj, möjligen.

Att möbla i en plånbok

När jag blev av med min plånbok tyckte 90% av mig att det var tämligen pissjobbigt. Övriga 10% blev mycket exalterade över att behovet av en HELT NY plånbok plötsligt blev oerhört stort.

Sedan gick det en vecka, och procenten fördelades om väsentligt. Plötsligt tyckte bara 10% av mig att det var tämligen pissjobbigt att bli av med plånboken. 90% dansade hulahula på borden för att hon snart skulle få trava iväg och köpa ny plånka. Liksom: Mmm... ny plånbok! Som man får möbla i, och lägga kort i, och ordna med! Helt utan en massa gamla kvitton och strunt som ligger och skräpar!

Sedan trillade det ner en liten, liten paljett* någonstans. WTF! Jag har ju inget att möbla med! Alla korten och pengarna och grejerna är ju borta! Jag HAR inte ens några gamla kvitton att störa mig på längre! Buhu, jag saknar dem nästan!

Nu ligger det och väger någonstans på 50/50.
Lika delar pissjobbigt, lika delar hulahula.
Återstår att se hur det slutar det här.

*paljett, polett. Potato, potato.

Fortare, fortare!

Kära brevbärare!

Rappa på lite nu, är du snäll. Jag hoppas (for the love of god) att du har nya visakort med dig till mig idag, och jag behöver dem. Mjölken är slut och jag har inga kontanter. Och ärligt talat, överbliven brie i kaffet smakar blä.

/Otålig_80

söndag, maj 3

En lyckad visning

Några snittar och lite bubbel senare sover visningsobjektet som en sten i sin säng. Vi sålde honom inte. Några av spekulanterna tittade MYCKET lystet på honom, men vi bara: Nä. Vi vill ha honom själva. Hands off.

lördag, maj 2

Upphittad: Turist

Är det någon av er som saknar en turist av något slag?
I så fall kan ni sluta leta nu.
Jag har hittat den.
Den står i Gamla Stan och fotar smala gränder och är i vägen.
Vänligen hämta upp den snarast.
Gamla Stan är inte stor nog för oss båda.

Som en nyponros

Tillbaka i civilisationen igen, och utstigen ur duschen.
Det GICK alltså att bli ren den här gången också.
Man blir lika förvånad varje gång.

Och då menar jag ändå ren som i inte smutsig.
Inte ren som i nästan älg, som man hade kunnat tro.