tisdag, mars 31

Du ammar väl ordentligt, lilla vän?

Under de första skälvande dygnen av hela den här föräldraskapsgrejen fokuserade jag oerhört mycket på att lära mig att ligga ner och amma. Det var rocket-science-svårt. Sedan gick jag över på att lära mig sitta ner och amma. Det var också ganska svårt. Nu för tiden bara:

Ligga ner och amma - check.
Sitta ner och amma - check.
Stå upp och amma - check.
Gå och amma - check.
Cykla och amma - check.

Eller okej, det sista var ljug.
Jag har faktiskt ingen cykel.

Under hela den här processen har jag hur som helst framförallt förstått en sak: Amning är den hetaste potatis av alla potatisar jag handskats med. JESUS KRISTUS vad folk tycker mycket! Och känner mycket! Och vill diskutera mycket! Och vill lära upp en mycket! Jag bara: Fattar inget. Jo, jag fattar det här med att det är viktigt att ge barnet mat och närhet. Det är resten av hysterin jag inte förstår mig på. Mat och närhet kan väl fixas på olika sätt, eller? Vore det inte fint om alla bara fick göra det som de själva tyckte kändes bäst för dem och deras kids? Flaskmata, kanske. Ge ersättning. Låta någon annan mata ibland, rent av. Men världen bara: Nä. Det bästa vore om alla mammor gjorde exakt samma och ammade till dödens dagar. Amning = Heligt. Amning = VärldsViktigt. Häromdagen frågade min barnmorska mig om jag ammade innan jag ens fått av mig skorna i väntrummet.

Eller okej, det gjorde hon inte.
Men hon hade lika gärna kunnat.
Och jag bara: Fattar inte.
Det gör jag verkligen inte.

måndag, mars 30

Mmm... uteserveringar

Idag var all världens hantverkare ute på stan och snickrade upp uteserveringar. Eller ja, det kanske inte var precis alla i hela världen. Men i stort sett alla. Uppskattningsvis åtminstone 98% av dem, skulle jag tippa. Jag såg HUUUUUR många som helst på dagens promenad. Och jag älskade dem alla.

Tvättvett

En del människor (sådana inklusive hjärna) tvättar på det enkla sättet. Ni vet - boka en tvättid, tvätta, klart.

Andra människor (sådana exklusive hjärna) väljer istället att tvätta på det lite svårare sättet. Ni vet - de TROR att de bokar en tvättid, går ner i tvättstugan och sorterar all tvätt, lägger in den i maskinerna, häller på tvättmedel och inser precis när de ska trycka på START att de inte alls bokat den tiden de tror, utan den som precis exakt i detta nu tagit slut. Sedan tar de ut all tvätt igen och bär upp den till lägenheten. Och inser att de glömde boka en ny tvätttid. När de åker tillbaka ner i källaren för att göra det inser de att tvättiden just nu faktiskt är ledig. De åker då upp för att hämta tvätten igen, återvänder ner i källaren, lägger in samma tvätt i samma maskiner för andra gången samma kväll och trycker på START en timme in på tvättiden. Det betyder i sin tur att de inte kommer att hinna torka tvätten innan tvättiden är slut, och således kommer de att ha fuktig tvätt liggandes i lägenheten i all evighet, men hey! Det blir ju i alla fall tvättat till slut.

Jag är för härlig.

söndag, mars 29

Jag ser ljuset

Okej att vädret var uselt och torpet var apkallt. Bara själva grejen att det står där räcker ganska långt. Jag bara: Shit! Det kan kanske, eventuellt hända att det blir sommar någon gång det här året också. Sweet! Bebisen bara: Ey, torpet! Jag älskar dig. Torpet bara: Du också, säger du. Det här börjar bli tjatigt.

lördag, mars 28

Nervigt

Nu packar vi med oss vår bebis och drar till skogs. Torpet ska möta sin nya inneboende för första gången. Nervöst! Tänk om det skär sig mellan de två största kärlekarna i våra liv? Tänk om de blir osams? Torpet kanske inte alls gillar barn. Vad vet man.

torsdag, mars 26

Zlatan, hör upp!

Plus med gårdagens väder i Småland: Man kunde sitta och samla fräknar utan jacka på altanen.
Minus med gårdagens väder i Småland: Man fick mjölkstockning och feber när man satt och samlade fräknar utan jacka på altanen.
Plus med mjölkstockning och feber: Man blir mycket kreativ i sömnen. Nyss drömde jag att svenska fotbollslandslaget hade bestämt sig för att börja med blöjor under match. "Spelarna är ju nervösa inför en match, och naturligt blir det en hel del spring på toaletten. Med blöjorna slipper vi långa toalettköer. Det är mycket bekvämt!" Sug på den du, Zlatan. Kanske kunde vara något?
Minus med mjölkstockning och feber: Det skulle väl vara det där med mjölkstockningen och febern, då. Inte så himla härligt, faktiskt.

Tidigt en torsdag


Jag vet inte hur det är med er, men den lilla killen som bor här går verkligen in med en positiv inställning till den nya dagen. Klockan halv sex i morse: "LOOK ALIVE, SLÖHÖG! Jag är pigg." Skulle inte förvåna mig om jag vaknar en dag av att han sitter och korsstygnsbroderar en bonad med något käckt motto på. Troligtvis: Det här är den första dagen på resten av ditt liv. Alternativt: Carpe Diem.

Herre.

Duktigt passat

Sjukt nöjd med er! Här ser allt ut som vanligt, förutom att krukväxterna slokar en aning. Bloggen måste ha varit så upptagen med att sköta sig att den glömde vattna. Men det får väl ändå ses som ett bra resultat. Den är ju inte så van vid att vara hemma själv, den lille rackaren. Jag hade väntat mig spår efter spritfester. Minst.

fredag, mars 20

Tillfälligt avbrott


Jag trycker på paus och åker till Småland en stund. Bloggen får farao stanna hemma, jag orkar inte med den. Ni kan väl passa den åt mig så den inte gör något dumt under tiden?

Sopigt värre

Igår slängde jag ut soporna (eller ja, soppåsen då. Jag slänger faktiskt inte sopor hur som helst omkring mig) utanför dörren i trapphuset och tänkte att jag skulle åka ner och slänga dem lite senare.

Inatt vaknade jag kallsvettig upp och kom på att jag hade glömt bort själva slängandet. Följdaktligen låg det en soppåse utanför lägenhetsdörren. Kan hända luktade den illa. Möjligen läckte det till och med sopsaft (svenskans kanske otäckaste ord) från den. Jag kände frossbrytningarna komma. VAD SKULLE GRANNARNA SÄGA? TÄNK OM DE BLEV ARGA? TÄNK OM DE BLEV JÄTTEARGA? TÄNK OM DE KNACKADE PÅ DÖRREN OCH SKÄLLDE UT MIG? TÄNK OM DE SLÄNGDE IN EN BRINNANDE BENSINTRASA I HALLEN SOM HÄMND? DÅ SKULLE VI JU DÖ!

Vid den tanken började jag gråta en smula. Jag hatar när grannarna blir jättearga, tänkte jag. Jag hatar att bli utskälld mitt i natten för att jag glömt slänga soporna! Och jag hatar speciellt när grannarna slänger in brinnande bensintrasor i hallen som hämnd för att jag glömt slänga soporna. Och framförallt hatar jag att dö. Damn those sopor! Damn them! Jag grät en stund över hur typiskt det var att mitt liv skulle sluta så här nesligt. Sedan vände jag mig om och somnade om.

Nu tänker jag att jag eventuellt överreagerade en smula där i mörkret.

Och att det kanske faktiskt är på tiden att jag åker ner och slänger den där soppåsen snart.

Men jag vet inte.

onsdag, mars 18

Inte sova nu. Sov sen!

Eff kommenterar min bebis sovvanor med följande fundering:

"Jag kan inget om småbarn, de till är hälften mycket ointelligenta människor och till hälften maskiner för mig, men kan man inte liksom jävlas med parveln hela dagen så han inte får sova och då är ohemult trött vid tio?"

Bra fråga, där! Inte utan att jag tänkt detsamma själv. Eller ja, tänkt och tänkt. Här tänks inte så mycket för tillfället. Det gäspas mest tills käkarna hotar gå ur led. Men alltså, kan man det? Kan man det, kan man det, kan man det?

Och ja, det är befogat att undra varför jag ställer frågan på min blogg, och inte på barnavårdscentralen där jag var för två timmar sedan. Jag undrar det själv.

tisdag, mars 17

Mmm... MacGyver

Dagens bästa nyhet måste ju ändå vara att världens händigaste man ska upp på vita duken. MacGyver på film! Fan. Tas. Tiskt. Jag har fortfarande en sour spot för barndomens största hjälte MacGyver, det snyggot. Eller ja, så speciellt snygg kanske han inte är när man tänker på det så här i efterhand. Men skit i det nu. Jag hoppas i alla fall att han tänker bygga en helikopter av stanniolen till ett sådant här tuggummi och en takfläkt, för det tänker jag att han kan varenda gång jag tuggar juicy fruit. Vilket i och för sig är oerhört sällan. Men ändå.

Som natt och dag

Jag och min bebis kan inte riktigt komma överens om när man ska sova nu för tiden. Vi tycker nästan aldrig samma. Det är en himla otur faktiskt, och det hjälper inte ens att jag har statistiken på min sida. Hur många gånger jag än förklarar för honom att merparten av mänskligheten sover på natten så lyssnar han inte. Han bara: Onödigt. Det finns ju annat att göra som känns viktigare.

Jag menar, mellan 21.00 och 23.00 kan jag gå med på att det fortfarande är kväll. Då gör det inte så mycket om jag måste sjunga vaggvisor och ploppa i napp lite då och då. Men klockan 01.00 tycker jag faktiskt att det är natt, och lämpligt att slagga. Inte äta, som bebisen verkar tycka. Och klockan 03.00 tycker jag definitivt att man ska sova. Bebisen tycker att det verkar roligare att sparka frenetiskt med benen och slänga med huvudet fram och tillbaka. Och/eller äta. Klockan 04.30 kan jag inte med ord förklara hur mycket jag tycker att man borde sova. Bebisen vill hellre byta blöja. Och äta, givetvis. Klockan 06.00 tycker jag fortfarande att det vore helt okej med sömn. Då tycker bebisen att det är morgon och jättekul att ligga och gurgla glatt i sängen. Eller äta! Sedan battlar vi om sovandets vara eller icke vara fram till 08.00, när jag ger upp. Och precis när jag ställt fram min frukost, slagit upp tidningen, druckit en klunk kaffe och tvingat mig själv att bli redo för lite dagsaktiviter kurar bebisen ihop sig under en filt och sluter ögonen. Då är han trött.

No shit, sherlock.
Undrar varför.

måndag, mars 16

Pimp my lya

Alla har inte samma smak, det är tydligt. En del personer (andrahanshyresvärdar) gillar till exempel svarta fluffiga skinngrupper, murriga skotsrutiga gardiner, dammiga mörka mattor, massor av trämöbler i olika missmatchande träslag, plastblommor i keramikkärl och blommiga lampskärmar. Andra personer (andrahandshyresgäster i allmänhet, och i synnerhet min bror) får ont i huvudet och vill gråta av ovanstående.

- Jag tror inte du inser vidden, Lisa. Det finns till och med en uppstoppad iller som blir attackerad av en lika uppstoppad orm här. Vi måste göra något! Nu!

Idag har vi således ägnat oss helhjärtat åt att riva ner, bära ut, stuva undan och flytta om. Hej då murriga gardiner! Bye bye fula mattor! Adjöss alla små meningslösa bord! Farväl plastblommor, fula prydnader och groteska tv-möbler! Au revoir tavlor, kuddar, vaxdukar och furuväggklockor! Hej fullt normal lägenhet! Återstår bara en vända till ikea, lite symaskinsjobb och allmänt småfixande. Sedan är lyan som ny.

Sånär som på den uppstoppade illern, så klart.

- Den här är så vedervärdig att den förtjänar en hedersplats.
- Precis min åsikt.
- Jag tänker: Mitt i vardagsrumsfönstret?
- Absolut. Få saker lyfter ett fönster så som en uppstoppad iller som blir attackerad av en orm.
- Så sant, så sant.

söndag, mars 15

Tingeling

Efter oändligt antal lördagar framför melodifestivalen skulle man kunna tänka sig att jag skulle vakna upp och börja nynna på Hope and glory. Eller Snälla, snälla. Eller Baby goodbye. Eller vilken annat melodifestivalsbidrag som helst, egentligen.

Istället vaknar jag upp med Tingeling, tingeling på hjärnan.
Snälla döda mig, någon.

lördag, mars 14

Att få följa med till jobbet

Mitt på blanka lördagen var Gustav tvungen att åka till jobbet en stund, och Rufus (den lilla lyxliraren) fick följa med nerpackad i en bärsele. Förstå vilken lycka! Att Följa Med Till Jobbet var definitivt en av mina absoluta favoritsysslor när jag var liten.

På mammas jobb (lågstadieskola) fanns till exempel väldigt många barn man kunde leka med. Och om man skötte sig exemplariskt hela dagen (vilket man naturligtvis gjorde eftersom man var präktigast på jorden) kunde det hända att man fick titta i materialrummet som belöning innan man åkte hem. Materialrummet = himlen. Där låg skrivböcker i olika färger på hög och det fanns lådor (LÅDOR!) fyllda med pennor, suddgummin, saxar, linjaler och vattenfärger. Allvarligt, inget i världen var så lyxigt som det där materialrummet. Inte ens kungen kunde rimligen ha så många pennor hemma. Och, och, och! En gång fick jag sortera och städa i materialrummet och lägga pennorna i fina högar, ordna bland alla böcker, färgsortera alla papper. Jag lever typ fortfarande på kicken.

På pappas jobb (i tornet på flygplatsen) fanns det inte ett enda barn att leka med. Inte så många pennor, papper, saxar, suddgummin eller linjaler heller. Men HERRE! Vad många knappar det fanns! Man fick i och för sig inte trycka på dem, men bara själva synen av dem var tillräckligt för att man skulle få spel. Jag menar, en del av knapparna till och med lös och blinkade ibland. Och så ringde det piloter från flygplan och pratade ENGELSKA med pappa på en knastrig radio! Och pappa typ bara: "Vänta lite nu Lisa" och så till piloten typ bara "Scandivian four one three four, runway zero one, cleared for takeoff" och flygplanet typ bara "SWOSH!" Om man skötte sig exemplariskt hela dagen (vilket man naturligtvis gjorde eftersom man var präktigast på jorden) fick man hjälpa till att datumstämpla papperstriparna på bordet framför pappa och kanske springa några extra varv på balkongen med gallergolv som gick runt utsidan på hela tornet. Sedan fick man gå ner till kiosken och kanske köpa glass, och när man skulle upp igen fick man ringa på porttelefonen för att bli insläppt. PORTTELEFON, liksom! Att man inte kolade vippen av spänning på fläcken.

Nu var jag i och för sig kanske en smula äldre än sju veckor när själva Följa Med Till Jobbet-extasen nådde sin kulmen, men jag känner att sådana detaljer inte riktigt hör hit. Låt oss istället fokusera på det viktiga.

Rufus, alltså. Vilken lyllos.

fredag, mars 13

Camp spjälsäng

Säg mig... tror ni risken för att få näsan intryckt av upprepade bebiskaratesparkar nätterna igenom minskar om bebisen de facto sover i sin egen säng, och inte i närheten av mitt huvud?
Tanken har slagit mig. Och jag gillar ju min näsa, det gör jag.

Inledde således Camp Spjälsäng här hemma för några dagar sedan. Bäddade mitt finaste, satte dit en hel arsenal med mjukdjur som sällskap, la bebisen på plats, tryckte in en napp och satte mig själv bredvid med ett finger i hans fasta grepp. Jag var mycket laddad. Skrek peppande hejarop i huvudet: GOOOO, RUFUS! DU KAN, DU VILL, DU VÅGAR!

Efter tjugo minuter stod det klart att Rufus inte alls höll med. Han tyckte inte att han kunde. Inte att han ville eller vågade heller. Faktum är att Rufus tyckte att min näsa kändes oerhört oviktig i sammanhanget, och att den fjuttiga metern mellan spjälsängen och hans föräldrar mer liknade ett par trehundra mil. Jag försökte argumentera emot, det gjorde jag. Men ärligt talat, det är rätt svårt att argumentera med en sjuveckorsbebis. Man bara "Vi kan väl mötas på halva vägen? Du sover i din säng i några timmar, och så får du sparka fritt på min näsa sedan. Vad säger du om den dealen? Det låter väl bra!" Sjuveckorsbebisen bara: "UÄÄÄH!"

Låt mig säga så här: Camp Spjälsäng har väl inte direkt varit en succé so far. Men det tar sig! I natt fick min näsa sova i fred ända till gryningen med diverse avbrott för matande och ipillande av napp. Fatta! Till gryningen! Det är ju en hel eeevighet!

Näsa mycket tacksam.
Lisa mycket stolt.
Duktig spjälsängsbebis.

torsdag, mars 12

Men åååå, koka snabbare!

Ni vet när man bestämt sig för att göra potatismos och är jättehungrig och skalar potatisen supersnabbt och slänger ner den i grytan och står bredvid spisen och hoppar av otålighet när vattnet kokar upp och sedan inte orkar vänta alls så länge som man ska utan tar av potatisen när den fortfarande är lite hård och tänker typ "men det gör ju inget, den ska ju ändå bli mos" och sedan måste pressa potatisen med all sin muskelkraft för att den ska gå sönder, ni vet då?

Det blir inte alls lika gott.

De tredje svaren

Och så de sista frågorna då också: Svaren, del 3


Vad är det du jobbar med egentligen exakt? När jag inte är föräldraledig eller tjänstledig för att skriva en ungdomsbok jobbar jag som redaktör på Barnens Bokklubb. Läser barn- och ungdomsböcker en masse, och skriver sedan om böckerna i medlemstidningarna Barnposten och Läseposten. Intervjuar lite författare. Skriver lite reportage. Är med och gör ett boknördstest. Sådana grejer.

Håller du med om att "inspiration är till för amatörer"? Nä.

Markattan vill gärna veta om du har väldigt lite att göra under dagarna? Man kunde tro det eftersom du lämnar fältet öppet för alla oss som läser att belasta dina dagar med frågor. Hur gott om tid har egentligen den här nyblivna morsan? Det är lite olika, Markattan. Kombinationen "Jättetrött bebis som sover hela dagen för att han varit ledsen halva natten" och "Förbannat snökaos utomhus som gör att jag vägrar gå ut i ren protest" ger mig tydligen väldigt mycket tid.

Vad gillar du för slags filmer och tv-serier? Holy! Jag gillar väl... olika slags filmer egentligen. Men oftast om jag får bestämma själv blir det något i stil med Juno, Garden state, Closer, In the mood for love eller Love actually. Och när det gäller serier: Lost, Greys anatomy, House, Dexter och Prison break.

Vilka tre låtar skulle du ta med dig till en öde ö? Hon har ett sätt – Jakob Hellman, Apple of my eye – Ed Harcourt och Come pick me up – Ryan Adams, kanske. Och sedan skulle jag ta med mig Annika Norlin, så hon kunde sitta på en sten och sjunga för mig resten av tiden. Jag tror hon skulle vara ett fint sällskap.

Vilka tre böcker skulle du ta med? Blonde – Joyce Carol Oates, Agnes Cecilia av Maria Gripe och kanske... Shantaram av Gregory David Roberts, för den har jag inte läst, har hört ska vara bra och den är vääääldigt tjock.

Vilka tre matvaror? Potatis, avokado och sparris.

Skulle du blogga även om ingen läste? (dvs skriva dagbok...) Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag har försökt, men dagböckerna blir bara liggande och ger mig dåligt samvete för att jag inte skriver i dem.

Hur lång tid tog det innan du och din kille flyttade ihop? Hur lång tid tog det innan ni skaffade barn? Vi flyttade in i vår första riktiga gemensamma lägenhet efter drygt två år. Och det tog nästan sju år innan vi skaffade barn.

Vad har du för tips om man vill skriva en bok? Att inte vara så självkritisk att man ger upp efter ett kapitel. Att fortsätta skriva fast man tycker boken är dålig ibland, och så tror jag inte man ska sitta och vänta på inspirationen. Inspirationen kan mycket väl vara en myt.

Hur var din första fylla? Snurrig, men väldigt rolig.

Har du fler bloggar än denna? Nja. Jag hade en gravidblogg nyss, men den har jag gett upp nu. Är ju liksom inte gravid längre. Och så har Rufus en blogg också, så att övriga familjemedlemmar kan få se hur sinnessjukt söt han är med jämna mellanrum. Och det ska ju sägas: Han är rätt kass på att blogga än så länge. Det kan hända att jag hjälper till en smula där.

Vilket är ditt bästa minne från Lefkas? Ha! Dött lopp mellan mopedutflykterna (inte den där vi krockade) och heliumballongerna på balkongen. Vem undrar?

Tycker du att surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige? Om du inte kunde få barn själv, skulle du kunna tänka dig att ta hjälp av en surrogatmamma som bar ditt barn åt dig? Oj, jag är alldeles för lite insatt för att ha en åsikt känner jag. Om jag inte skulle kunna få barn själv tror jag att jag hade ansökt om att få adoptera. Men jag vet verkligen inte.

Vad brukar du äta till frukost? På vardagarna havregrynsgröt eller keso med frukt. På helgerna äggmackor, scones eller amerikanska pannkakor, kanske.

Vilken är, enligt dig, sveriges bästa tidskrift? Filter är bäst. Men jag blir gladast när Elle interiör landar i brevlådan.

Vilken blogg (exklusive din egen) tycker du att alla borde läsa? Jag säger väl Abbes pappa, då. Men det är tortyr att tvingas välja en. Det är det.

Kommer du vara ute på gatorna och fira när victoria och daniel gifter sig? Nej, men om Sverige tar medalj i fotbolls-VM någon mer gång. Då jävlar!

Är det lika jobbigt att vara småbarnsförälder som alla påstår? Nej, än så länge är det väldigt enkelt. Men jag har fått ett barn som är väldigt nöjt, så jag har förmodligen förlorat rätten att uttala mig.

Ångrar du att du släppte oss lösa med löfte om att svara på alla våra frågor? Nähä då, det här var oerhört underhållande. Tack söta ni för alla roliga frågor!

Hur har din inställning till bloggen förändrats med tiden? Förstår att du ibland tycker den är mindre rolig, men vad beror det på? Bloggen och jag har våra ups and down, ja. Vet inte vad det beror på egentligen. Men i grunden är min inställning hela tiden att jag älskar min blogg något oerhört. Den är det roligaste fritidsintresset jag någonsin haft.

Läser du många andra bloggar? Ja, ungefär femtio om dagen. Jag läser och skriver bloggar istället för att se på tv. Slängde ut tv:n när det blev för mycket lipande framför Extreme home makeover för ett tag sedan...
Bästa romanen inom vuxenlitteratur? Men å, jag kan inte välja! Kanske älskar jag Den allvarsamma leken nästan mest av alla jag läst. Kanske.

Varifrån i småland kommer du? Från Säljeryd, som ligger fem kilometer från Ingelstad, som ligger två mil söder om Växjö. Den bästa delen, alltså.

Läser inte Gustav din blogg, eller kommenterar han bara inte? Han kommenterar bara inte. I alla fall inte så ni hör.

När ska jag komma på lördag? När du vill, Linda! Fast om du kommer innan elva på förmiddagen kommer jag att ha morgonrock och ful frisyr. Då får du skylla dig själv.

De andra svaren

Vem kunde ana att det skulle bli sådan frågestorm? Va? Vem?

Här är i alla fall Svaren, del 2.


Vad ville du bli när du var liten? Författare (för att jag gillade böcker). Och amerikansk försvarsadvokat (för att de såg tuffa ut på tv).

Jag vill läsa en skönlitterär bok av dig för lite äldre, med den humor och träffsäkerhet du har här i bloggen. När ska du skriva en sån bok? Kanske aldrig. Jag är lite rädd för vuxna läsare, ser du.

Finns det några inplanerade syskon till Rufus? Klart ungen ska ha syskon! Syskon är det bästa jag vet.

Vad har du för favoritfrisyr? Tjockt och lockigt långt svall. En match made in hell med mitt hår.

Hur mår pelargonerna? Rätt bra, tackar som frågar! Det växer nya gröna blad på dem!

Vilket är det bästa brädspelet? Ticket to ride. Fast nu har jag NÄSTAN tröttnat på det. Efter typ fyra års attackspelande.

Hur ska ni dela föräldraledigheten? Rättvist. Först ska jag vara hemma i 10 månader. Sedan ska Gustav vara hemma i 10 månader.

Hur träffades du och din kille, och hur länge har ni varit tillsammans? Vi träffades på en fonetikkurs i franska på Sorbonne i Paris. Sedan åkte vi hem från Paris och började skicka mail till varann. Sedan blev vi ihop. Det är snart sju år sedan.

Har du nånsin träffat någon IRL som du lärt känna via bloggen? Jag har träffat Kicki, och Emelie. Och så har jag hälsat på ganska många under bokmässan i Göteborg.

Hur gör man för att bli så där cool som du? Jag tänker främst inredning, men också annars. Mon dieu, vilket missförstånd! Jag är inte cool! Men så här gör man: Kommer du på att du vill måla en vägg randig eller tapetsera ett kylskåp blommigt eller måla en väggmålning med en elefant på så gör det. Gör massor av hål i väggarna också. Även om du bor i hyresrätt. För farao, man kan ju spackla och måla över igen sedan.

Känner du nånsin prestationsångest angående böcker, typ "åh jag borde läsa ryska klassiker fast jag egentligen bryr mig noll"? Inte nu längre. Jag gjorde det innan, hela tiden. Nu orkar jag inte tänka så längre.

Vilken är din absoluta favoritblogg? Just nu är jag kär i Heja Abbe och Johanna i Jakan. Men det växlar rätt ofta det där, jag läser skrämmande många.

Favoritcafé? Vurma. Både det i Hornstull och det i Vasastan.

Restaurang? Judith & Bertil (Hornstull), tror jag. Eller Landet (Telefonplan).


Tycker du att det är kul eller egalt att Rufus är en pojke? Är det liksom spännande att ha ett barn av ett annat kön än du själv är eller spelar det ingen roll? Jag har aldrig tänkt så, att just jag och han är olika. Däremot har jag tänkt ”HERRE, hur farao gör man med killbebisar?” för jag har mest träffat tjejbebisar innan. Sedan har jag slagit mig själv hårt i huvudet och tänkt att man gör ungefär samma, annars vankas det en rejäl omgång smörj. Jag är inte så mycket för det här med blåa tuffa traktorer åt alla killar och rosa söta prinsessgrejer till alla tjejer, nämligen. Om vi ska underdriva.

Om man häller vatten från bermudatriangeln i toalettstolen, eliminerar det då behovet av att spola? Självklart!

Hur valde ni namnet Rufus? Är det för Wainwright heter så och han är grym, eller är det bara för att det är ett fint, lite ovanligt namn? Vi ville ha ett namn som vi båda gillade, och som inte var extremt vanligt. Rufus var det enda vi gillade båda två. Wainwright var bara en bonus.

Vad är din guilty pleasure? Att gråta till slutscenerna i något kasst amerikanskt tv-program i stil mig Extreme home makeover. Ty i megafon: MOVE THAT BUS! Dysfunktionell och familj i extas: OH. MY. GOD!!! Lisa i soffan: Uähhh, vad världen är fiiiiiin!

När i hela fridens namn kommer du hem till mig? Lördag den 21 mars. Då är det du och jag, lillmesen!

De första svaren

Alrighty then, jag tror vi delar upp härligheten i tre delar.
Onekligen ger: Svaren, del 1.

Om du bara fick lyssna på en låt i resten av ditt liv, vilken låt skulle det vara?
Overklig fråga, och det är ju tur. Fatta svårt val! Jag skulle ta Hon har ett sätt med Jakob Hellman, för den har varit fantastiskt bra varenda gång jag hört den sedan 1989 eller när det nu var den kom. Och då har jag ändå lyssnat på den regelbundet.
Vad har du i kylskåpet?
Syltlök, pesto, buljong, senap, ketchup, sylt, äppelmos, syltad ingefära, oliver, keso, mjölk, naturell yoghurt, grädde, creme fraiche, ost, smör, för gammal jäst, färskost, körsbärstomater, en ynklig bit gurka, morötter, parmesan, potatis, lök, fanta, fem flaskor saft, mandelmassa, lönnsirap, öl och en massa asiatiska flytande grejer i stil med soja.
Hur känns det att ha Sveriges i särklass roligaste blogg? Fantastiskt fint! Och det känns rätt bra att ha hybris också.
Vad var det värsta med förlossningen?
Dragandet med sugklockan.
Var det självklart att Rufus skulle heta Rufus eller hade ni andra namnförslag ni valde mellan?
Det var verkligen inte självklart, vi tyckte Rufus lät alldeles för mycket som ett hundnamn först. Men å andra sidan var Rufus det enda namnet vi båda gillade när det väl kom till kritan. Så då blev det så.
Om han varit tjej?
Ester. Det var däremot självklart.
Läser du på mjölkförpackningarna?
Vadå, finns det folk som inte gör det?
Favvoårstid?
Sommar.
Är du godisråtta eller fikabrödsfantast?
Måste jag välja? I så fall fikabröd. Med godis i.
Vad har du för utbildning?
Tre terminer litteraturvetenskap i Uppsala, och sedan det långa journalistprogrammet på JMG i Göteborg.

Vilken är din favorittandkräm? Jag har ingen favorit. Men den ska smaka ordentligt med pepparmint, och inte ha en massa jox i sig, typ sådana där små korn som ska slipa tänderna och smakar sand. Jox smakar blä.

Vad var det bästa med förlossningen, förutom Rufus, förstås? Epiduralbedövningen. Och att det faktiskt gick att föda barn utan att förvandlas till någon som skrek och gormade och levde rövare i förlossningssalen. Jag kände igen mig själv under hela processen. Väldigt lättad över det. Väldigt.

Vilken är den bästa boken som någonsin skrivits? Och DÄR! självantände mitt huvud av beslutsångest. Jag vet verkligen inte. Men det är inte Sagan om ringen i alla fall.

Är du lika förtjust i böckerna om mormor och kråkan som jag är? Lätt! Mormors kråka är verkligen vansinnigt söt.

Slut på frågestund

Å herre, jag tror jag måste sätta stopp där.
NO MORE FRÅGESTUND! MYCKET FLITIGT FRÅGAT!

Nu ska jag dricka åtta koppar kaffe och svara på allt ni undrar.

onsdag, mars 11

Du frågar, jag svarar

Nej, nu får det vara nog.
Jag vill också vara tuff och ha häftig frågestund på min blogg! Ni vet, som de stora får.
Jag tycker det verkar kul. Mmm... vältra mig i frågor om mig själv. Mumma!
Och ni, ni vill apgärna ställa upp på de här premisserna och peppra mig med frågor.
Visst?
Ja wohl, det vill ni.

SHOOT, people, SHOOT!
Låtsas att jag är en intressant person som ni vill veta mer om.
Fråga vad ni vill, så svarar jag.

UPPDATERAD: Frågestunden är slut. Så det så.

Lilltår och pappersbuntar

Så var ordningen återställd igen, soffbordet är fyllt av löspapper. JIHAA! Det är sådant som händer när man lämnar kvar en liten lilltå på jobbet. Lilltå = lite härlig manusläsning när bebisen sover. Och ja, jag hade nästan glömt hur det var där en stund. Pappershögarna bredvid sängen. Gummibanden som alltid försvinner. Svordomarna över de dubbelsidiga kopiorna utan sidnummer.

Men just det ja.
It's all coming back to me now.
Som Celine Dion skulle ha sagt.

tisdag, mars 10

Kräk in den nya dagen

Varför är det ingen som talat om för mig att man blir helt störd i huvudet när man får barn?
Det borde ni gjort. Jag hade velat förbereda mig mentalt. Som det är nu måste jag ju gå omkring och vara i ständig chock över mitt eget beteende. Speciellt över sakerna jag säger till min bebis på dagarna.

Morgonens höjdare, med nyäten bebis på axeln och högtidlig nyårsstämma:
- Kräk, bebis, kräk. Kräk in det nya, och kräk ut det gamla! I dagens första självande minut, kräk lögnens makt från världens gränser ut, och kräk in sanningens till oss som famla.

Sedan satte jag en handdocke-pingvin på handen och buktalade lite.
Herregud.

måndag, mars 9

Bloggjunkie

Hej bloggen, det är en sak vi måste prata om.
Jag känner att vårt förhållande blivit lite sisådär på sistone.
Det är liksom inte lika kul längre.
Inga candlelight dinners, inget bubbel, inga rosor.
Och ärligt talat, du dammsuger farao ALDRIG.
Hade det inte varit för att du matat mig med knark i smyg vareviga dag de senaste åren hade jag kanske dumpat dig nu.
Men med det här beroendet?
Det går ju liksom inte.

fredag, mars 6

C'est dur dur d'être bébé


Säg mig, vad gillar egentligen bebisar att göra på fritiden? Jag börjar bli nervös för att min ska bli understimulerad och uttråkad. Om han hade varit en simfigur hade han fulgråtit högljutt och slitit sitt hår vid det här laget, för att hans liv var så monotont. It's all ligga på rygg på en filt/ligga på rygg i soffan/ligga på rygg på skötbordet/ligga på rygg i sängen/ligga på rygg i vagnen som gäller. Och - när vi ska spexa till det ordentligt - lite ligga på mage också. Hoppas han gillar att ligga ner, alltså. Annars är det verkligen för sorgligt.

Jag har försökt förklara för honom att det kanske kan vara på tiden att han skaffar sig några intressen att fördriva tiden med. Som kan berika hans tillvaro, ge lite ny input. Stimulera hans sinnen så de utvecklas som de ska. Jag tänker: tennis, korsstygnsbroderi, hästpolo. Nätpoker, kanske? Men han verkar inte så peppad. Inte ens ett "vara med kompisar" eller ett "lyssna på musik" får han ur sig fast jag tjatar. Jag börjar bli desperat.

Känner ni någon ganska nyfödd bebis? Vad har han/hon för intressen? Och kanske framförallt - hur undviker man att bebisen får en kal fläck av avskavt hår bak på huvudet när han envisas med att ligga ner hela dagarna?

/Rookiemorsa_80

Smaken är som baken

Än så länge: Jag tycker det är roligare med wii fit än vad min bebis gör. Och detta TROTS att han får sitta i en babysitter på golvet och titta på när jag rockar rockring som en maniac med en rockring som inte finns. Det borde se fruktansvärt roligt ut, det borde det verkligen. Men det verkar inte bebisen fatta.

"YO, MAMMA!" gastar han. "JAG VILL HA UPPMÄRKSAMHEEEET!"
"YO, BEBIS!" svarar jag*. "DU BORDE LIGGA GANSKA LÅGT MED KRITIK JUST NU, EFTERSOM DET I STORT SETT ÄR DITT FEL ATT MIN PERSONLIGA TRÄNARE JUST TALAT OM FÖR MIG ATT MIN KROPP ÄR I USEL FORM. OKEJ?"

*naturligtvis inte. Herregud, bebisen pep ju! Ni tror väl inte jag är gjord av sten?

Påsarna

Pang påpekar:

"Förutom det uppenbara att du har en sjukt bra man så var min första tanke: Vem i hela friden har såna där små påsar hemma? Vad har han dom till när det inte är skattjakt?"

Mycket bra fråga! Länge har jag funderat över detsamma och gått och vänt och vridit på de där små påsarna. Knark, har jag tänkt. Herregud, de måste vara till knark! Till sist kunde jag inte hålla mig längre, utan kände mig nödgad att fråga. Nu vet jag. Påsarna är inte det slutgiltiga och avgörande beviset för att jag är ihop med en narkoman. De är det slutgiltiga och avgörande beviset för att jag är ihop med en nörd.

- Till spelmarker, förstås! Varje gång man köper ett nytt brädspel så behöver man sådana där påsar att lägga alla miljoner lösa delar i. Ju.

Jag borde anat.

torsdag, mars 5

Den stora skattjakten


I morse väckte min kille mig och berättade att han hade ordnat en festlig aktivitet till mig under dagen. Jag öppnade det ena ögat och suckade trött, vill jag minnas.

"Vadå? Vika tvätten, eller?"
"Nej. En skattjakt."
"Ja, eller hur."
"Jo. Den första ledtråden hänger på kylskåpet. Ses ikväll!"

När jag vaknade för andra gången två timmar senare trodde jag fortfarande inte på honom. Nu, några timmar senare, är det annat ljud i skällan. Min kille = bästa killen. Kom inte och säg emot, för jag har bevismaterial. I små, små plastpåsar.

I den första plastpåsen på kylskåpet låg en knappnål. När jag letat upp min sylåda och hittat knappnålsburken fann jag nästa plastpåse. Där i låg en lapp med texten "Lyssna på vad din mamma säger". Den ledde mig ner i skivsamlingen, fram till en skiva med Page som sjunger så i en av sina låtar. Där låg en spelmarker, som ledde mig vidare till ett av alla brädspel i vår samling. Där låg en plastpåse med ett grönpepparkorn i. I en kryddburk i köksskåpet hittade jag en lapp med ett långt nummer på. Det var ett isbn-nummer till en av mina bästa, bästa böcker i bokhyllan. I den boken låg en bild på vårt torp. I bildmappen med torpbilder i min dator hittade jag en kod. x2y7 ledde mig till andra lådan från vänster, sjunde uppifrån i arkivskåpet. Där låg en plastpåse med teblad. I tekannan låg en bild på en fågel. Och högst upp vid taket, på en garderob bakom några lådor hittade jag till slut skatten.

Skatten = wii fit.
Nu jävlar ska det självbedragas framför tv-skärmen.

Udda humor

Jag vet inte.

Vanligtvis brukar jag vara ganska tolerant när det kommer till människors humor. Jag menar: Vissa människor gillar buskis med Stefan och Krister. Folk som halkar på bananskal och slår sig. Sketcher med monty python. Andra gillar Bajsleken. Eller Björn Gustavsson. Fint så.

Men den mycket lilla killen som bor här...

Han skrattar som allra mest när han precis har kräkt på sig själv och/eller sin ömma moder.

Är inte det lite underligt ändå?

Enough is enough

Jag tänker lämna in en protest mot det här vädret. Det är inte kompatibelt med min ambition att rulla vagn fram och tillbaka längs Årstaviken tills benen nästan trillar av. Vad som däremot ÄR kompatibelt är vår, varmt och vitsippor i diket. Nu.

onsdag, mars 4

Himmelsk hårbottensmassage

Det blev inte dreadlocks. Det blev jättemycket kortare lugg och ganska mycket kortare hår, helt utan att jag egentligen hade tänkt det. Men men. Frisören sa att det skulle passa, och jag glömde protestera. Hade liksom inte tid. Jag hade fullt upp med att vara hög på hårbottensmassage. Mmm... hårbottensmassage. Finns det en himmel så är det sådant de sysslar med där. Tro mig.

Gud: - Hej och välkommen. Jag ser här i mitt excelark att du skött dig exemplariskt under ditt jordeliv. Det är sådant vi uppskattar här i himlen! Slå dig ner i stolen här, så ska jag tvätta håret på dig och massera din hårbotten, gumman. Är vattnet lagom varmt? Lite kaffe under tiden, kanske? Nej, nej, res dig inte upp! Du ska bara sitta här och relalalaxa, så fixar jag resten.

Typ så.

tisdag, mars 3

Klockan klämtar för luggen

Det bor en lugg i mitt ansikte som hotar att gå bananer och ta över kontrollen vilken sekund som helst. Resten av håret kan man liksom tämja med en hårsnodd och lite våld. Men luggen! Herregud, luggen! Så här kan vi inte ha det.

Med självande händer har jag därför ställt fram nappflaskan på köksbänken och bestämt träff med min frisör i eftermiddag. INSE! KLIPPTID! Jag brukar vara exalterad till bristningsgränsen över dylikt redan i vanliga fall, men den här klipptiden är så storartad att den hotar att ta kål på mig redan innan jag ens sitter i frisörstolen. Den innefattar nämligen ingen bebis. It's all me + frisör forever and ever. Eller åtminstone i några timmar. Det är inte det att jag inte gillar min bebis, alltså. Men ändå. INSE! KLIPPTID!

Enda problemet: Har fokuserat så mycket på att själva klipptiden att jag glömt tänka på hur jag ska klippa mig. Jag menar, tänk om jag tappar kontrollen och börjar gasta om dreadlocks bara för att besöket ska dra ut maximalt på tiden? Det vore olyckligt. Jag skulle liksom inte passa i dreadlocks. Det skulle jag verkligen inte.

måndag, mars 2

Istället för skidor

Kanske stavas lösningen wii fit?
Dataspel och träningsprogram i ett.
Det känns:

1. Väldigt, väldigt lockande.

och

2. Väldigt, väldigt mycket som att tro på mirakelprodukterna som säljs på tv-shop. Jag menar - en balansplatta som talar om för mig vad jag har för BMI, grafer som talar om för mig hur jag lyckas med träningen, en virtuell personlig tränare på skärmen som guidar mig genom ett träningsprogram som jag... eh, utför på golvet framför tvn. Sedan bara: Tjena beach 2009, how you doin'? Jag hör ju själv hur det skriker tv-shopsmirakel om det. Vore just typiskt mig att gå på det. Det är sådana som jag som gör att tv-shop fortfarande finns.

På egna ben

Alert! Alert! Alert!
Skid-VM är slut.
Det verkar inte bättre än att jag måste klara mig genom ett helt hav av föräldraledighet UTAN Jacob Hårds lugnande (läs:falsetthesa) stämma att hänga upp hela tillvaron på.
Hur hade ni tänkt att det skulle gå till?
Va?

söndag, mars 1

Jämställdshetslosers

I stor iver över att visa Rufus hur oerhört jämställt vi lever plockar Gustav fram symaskinen och tänker ägna söndagen åt kvinnogöra. Sy kuddöverdrag. Tio minuter senare sitter han med skruvmejseln i högsta hugg och har plockat sönder symaskinen i beståndsdelar, och mekar med den som värsta testosteronstinna bilmekanikern. Själv plockar jag undan i köket under tiden.

- Vänta nu. Vad hände här?
- Symaskinen var sönder.
- Sjukt typiskt!

Ice ice baby


Det här med is på Årstaviken är ganska behändigt, måste jag säga. Mycket mindre trångt när man vill ut och söndagspromenera i solskenet med sina kompisar. Plus att man kan sjunga Vanilla Ice-hiten för sin bebis. Och det är ju kul.