fredag, februari 27

31 frågor

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nä. Den är alltid på, förutom när jag flyger flygplan. Då tror jag att flyget ska störta om jag har mobilen på. Knall fall bara, rakt ner i marken.
2. Vem såg dig senast naken? Min bebis, som satt i babysitter och glodde när jag dushade.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Utsvängda sammetsbyxor, hippieskjorta och peacemärke runt halsen. Jajemän.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Som min mamma ungefär. Sägs det.
5. Hur var du på dagis? Ett tag var jag väldigt omhändertagande och orolig över min lillebror som stod vid fönstret och grät efter mamma och pappa. Sedan blev han glad och då tror jag att jag också var det.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Ganska sympatisk och glad, hoppas jag.
7. Har du celluliter? Jaha då.
8. Biter du på naglarna? Ibland, när jag inte har någon nagelfil i närheten.
9. Har du något handikapp? Räknas synfel?
10. Är du rädd för att få hängbröst? Nä.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Jag tror inte.
12. Svär du? Jajemän.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Jag har aldrig träffat någon från Jehovas. Men jag skulle nog vara snäll.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Inte så jättehomo, faktiskt.
15. Tror du på utomjordingar? Nej. Fast när jag var liten såg jag ett. Trodde jag.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Potatis. I olika former.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Något med djur i. Speciellt blodigt lamm. Yikes!
18. Har du blivit arresterad? Nej. Men en gång när jag skulle skjutsa hem mormor blev jag stannad av en polisbil som trodde jag var en biltjuv. För att jag hade likadan bil som biltjuven, mind you. Inte för att jag körde som en. Mormor höll på att kissa på sig av rädsla.
19. Ljuger du? Ibland, är jag rädd.
20. Har du kysst en polis? Nope.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Varför skulle jag vara rädd för dem?
22. Har du någonting att dölja? Det tror jag inte.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Låsbricka, lägenhetsnyckel, förrådsnyckel, postnyckel och en orimligt stor och mjuk pingvin som gör att nyckelknippan aldrig får plats i jackfickan. Vansinnigt störigt.
24. Är du/har du varit gift? Nej.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Nä du, det skulle jag inte.
26. Kan du laga cyklar? Jag skulle kunna försöka. Det skulle förmodligen gå sådär.
27. Kan du fixa med bilar? Verkligen inte.
28. Brukar du köra om? Ja.
29. Kan du baka bröd? Sir, yes sir!
30. Vet du hur man frostar av en frys? Men herregud, ja.
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Inte Lost i alla fall, det verkar helt sjukt jobbigt.

torsdag, februari 26

Plötsligt händer det

Ja men, se där. Garderob rensad och städad och sorterad- check!

Först trodde jag att jag fått världens snällaste bebis som gick med på att ligga och sprattla nöjt på en filt när jag provade och slängde och vek och hade mig. Sedan såg jag hånleendet som spreds i hans ansikte när jag försökte pressa ner mig i mina jeans.

Skitunge.

onsdag, februari 25

Jag vill tacka kungen


Den där eklateringsvideon, alltså. Den går inte av för hackor den! Det är så man borde förlova sig på studs bara för att få chansen att spela in en egen likadan. Jag kan liksom se det framför mig. Bordet där jag och Gustav sitter med pappa på ena sidan och mamma på den andra. Lapparna som vi läser innantill från. Hur vi tackar kungen och svenska folket för allt stöd, och vädjar om deras respekt även i framtiden. Sedan skriver vi ett pressmeddelande där förlovningen tillkännages och skickar ut videon till alla vi känner. Istället för inbjudningskort. Ååååå, det hade varit något det. Någon som har en ring över så jag kan fria?

tisdag, februari 24

Naturen fixar

Träffar min kompis Elin och hennes bebis Majken över en semla, dagen (veckan, månaden, året) till ära. Majken är två veckor äldre än Rufus och ser ut som sin pappa.

- Jaha. Så du har också fått ett barn som liknar sin far, ser jag.
-Japp! Men det är så det ska vara. Det är naturens sätt att fixa så att hanen inte äter upp sin avkomma. Det vet man ju sedan gammalt.

Göra schmöra

Varje natt när jag är uppe och matar bebis tänker jag ut olika mer eller mindre ambitiösa saker jag ska göra när det blir ljust och morgon. Igår skulle jag till exempel återvinna allt skräp vi samlat på oss. Och idag ska jag rensa i garderoben. Slänga sådant jag inte använder. Vika allt i fina högar. Kanske ta ner en del kläder i källaren. Organisera bland skorna.

Undrar bara lite stillsamt så här framåt eftermiddagen: Exakt NÄR idag tänker jag börja egentligen? Jag har suttit i soffan med en bebis i knät och väntat sedan 08.14 nu, och ännu visar jag inte minsta tecken på att rensa i garderoben. Fast det är i och för sig inte så konstigt. Man kommer ju liksom knappt fram till kläderna för allt oåtervunnet skräp som ligger i drivor här.

Fettisdagen

Jaså, jaha.
Så det är IDAG man ska äta semlor, säger ni.
Idag OCKSÅ hoppas jag ni menar.
För det har väl varit fetmåndag, fettisdag, fetonsdag, fettorsdag, fetfredag, fetlördag och fetsöndag mest hela tiden på sistone, visst?
Tänkte väl.

måndag, februari 23

Södermalms sötaste

Dagens utflykt: Månadskontroll på barnavårdscentralen.

Oklart hur man kan bli så exalterad över att någon vill mäta och väga ens bebis, alltså. Men det kan man tydligen.

- Det är något alldeles oerhört vad fin och välartad han är, Lisa! Smart och stark verkar han också. Och äter duktigt gör han. Faktum är att jag tror Rufus är södermalms sötaste bebis, nu när jag tänker på det.

Eller, ja. Det var kanske inte EXAKT de orden barnsköterskan använde.
Men det var så hon tänkte.

söndag, februari 22

Näst vackrast

Jag hade två stora idoler när jag var liten. Den ena var min kusin Jenny. Den andra var hennes lillasyster Anna. Jenny och Anna brukade vara barnvakt åt mig och mina småsyskon när våra föräldrar skulle på fest. Jag var oerhört imponerad av dem. Jag menar, de var äldre. De var apsnälla. Och: (VIKTIGT!) De hade permanentat snyggt hår. Med hårspray!

Idag fick jag mejl från Jenny. Hon ville påminna om en lapp som jag skrev till henne en gång i tidernas begynnelse när vi var hemma hos dem och hälsade på. Lappen var noga ihopvikt med tydliga instruktioner på framsidan.

"TITA INTE FÖREN JAG ÅKT HEM"

Det gjorde inte Jenny. Men när vi lämnat deras hus vecklade hon upp lappen och läste fortsättningen. Tänk, va! Så glad hon måste ha blivit.

"VAD DU ÄR VACKER, JENNY. OCH ANNA OCKSÅ FÖRSTÅSS. HON ÄR ÄNNU VACKRARE."

Snällt av mig.
Verkligen.

fredag, februari 20

Ta ut dina tänder, mormor

Lyssnar för miljardete (jo, så heter det) gången på Säkert! och Ditt kvarter. Fnissar för miljardete (still, det heter verkligen så) gången när hon sjunger "Jag har en Elle i min väska, aaaaaa, så att det ska se ut, som att jag sitter och tar det lugnt bara, inte går patrull som förut." För det låter faktiskt ganska mycket som att hon sjunger att hon har en älg i sin väska. Det kan man inte komma ifrån.

Åhå, det hade varit något det!
Sitta och chilla och försöka se avslappnad ut med en älg i väskan.

Nästan lika roligt som när man lyssnar på Abbas Chicitita och hör "Take your teeth out, tell me what's wrong" istället för den rätta låtraden. Nästan. Eller nej, Abba är fortfarande roligast. Tänk er bara: Agneta och Frida sjunger stämsång till sin mormor typ och ber henne ta ut löständerna och tala ut. Oerhört festligt!

Jag blir aldrig en lattemamma

Dagens känsla: Diskriminerad.
Här är en lista på drycker jag gillar att sörpla i mig när jag fikar:


  • kaffe med en skvätt mjölk i
  • te med en skvätt mjölk i
  • röd saft
  • snapple (den med kiwi och jordgubbssmak är godast)
  • varm choklad
  • vatten med bubblor i
  • läskeblask

Ganska många drycker, ju. Och ÄNDÅ finns det inget ord för sådana som jag. Ingen klubb jag kan få vara med i. Någon som hört talas om Röd saft-mammorna, till exempel? Läskeblask-mammorna? Nej, just det. Inte ens Vatten med bubblor i-mammorna har man hört om, fast jag tror att det finns ganska många fler som gillar vatten med bubblor i. Nej, man måste gilla LATTE av alla himla drycker för att få vara med och leka. Helst ha en lattehållare på barnvagnen också.

Typiskt min otur.
Latte smakar ju nämligen, som vi alla vet, BLÄ.

Idag ska vi tvätta

Hört vid ett skötbord nära mig häromdagen:

- Men älskade barn! Du måste sluta vispa som en maniac med fötterna. Studier visar att det är av yttersta vikt att du har blöja på dig. Tro mig.

Synd att varken jag eller barnet i fråga verkade lägga någon vikt vid de visdomsorden, alltså.
Igår kissade Rufus rakt ner i byrålådan där han har alla sina kläder.
Också ett himla ställe att kissa på.

onsdag, februari 18

Kesobiffarna från helvetet

För länge, länge sedan skulle vi bjuda Karin och Eric på middag. Kesobiffar, hade vi tänkt. Ni vet: blanda ihop typ spenat, fetaost, keso och lite andra grejer och stek till biffar. Servera med klyftpotatis. Vi hade inget recept direkt, men ärligt. Hur svårt kunde det vara? När Karin och Eric anlände till oss var vi i full färd i köket, så vi gav dem två vinglas och förelsog att de skulle slå sig ner på varsin stol och titta på medan vi lagade färdigt maten.

I efterhand har jag förstått att scenerna som utspelade sig framför deras ögon fortfarande (flera år senare) benämns i deras hem som Den Värsta Matlagningen Genom Tiderna. Och det är inte utan att jag förstår dem.

Onekligen ger: Korta glimtar från kesobiffsinfernot
SPLASH! (Ljudet från ett ägg som hamnar i golvet.)
VAD FAN! (Svordom från Gustav som försöker vända kesobiffar i stekpannan utan att de trillar sönder. Det är tydligen svårt.)
VARFÖR BLIR POTATISEN ALDRIG KLAAAAR? (Irriterat skrik från undertecknad)
MEN FÖR I HELVETE! (Ny svordom från Gustav som försöker vända kesobiffar i stekpannan utan att de trillar sönder. Det är tydligen jättejättesvårt.)
DUNK! (Bytta som ramlar ner i diskhon)
SATANS BIFFAR! (Gustav försöker vända kesobiffar i stekpannan utan att de trillar sönder. Igen. Det är tydligen helt omöjligt.)
NU BESTÄMMER JAG ATT POTATISEN ÄR KLAR. (Trotsigt uttalande.)
BIFFARNA ÄR TRASIGA. (Krasst konstaterande.)
SKIT I DET. NU SERVERAR VI MATEN. (Uppgiven suck.)
KRASCH! (Ljudet av serveringsfatet som går i golvet .)
SPLOFF! (De trasiga kesobiffarna som låg på ovan nämnda fat sprids över köket.)
KLAFS! (Jag trampar i en av dem.)

Sedan dess har vi legat rätt lågt när det gäller kesobiffar. Tills igår. Oklart vad som slog slint i hjärnan då, men plötsligt hör jag vid frysdisken på Ica hur Gustav med glad stämma föreslår "Kesobiffar till middag idag, kanske?" och hur jag med lika glad stämma replikerar "Bra idé!". Sedan gick vi hem och upprepade infernot ovan, med några få avvikelser. Två timmar senare satt vi vid bordet och åt klyftpotatis. Med en och annan oliv till.

- Goda oliver det här.
- Tyst!

Nästa gång jag hör ordet kesobiffar skriker jag.

tisdag, februari 17

På heder och samvete

Dagens mest bisarra: Mötet där vi fick skriva vår autograf på massor av papper och lova på heder och samvete att Gustav faktiskt på riktigt är far till barnet, förlåt bastarden, som bor här. Nu har ungen alltså en pappa också. Inte illa.

Long time no see

Idag har jag hämtat upp några extra familjemedlemmar* från källaren. Jag har haft dem där över vintern. Kallt och mörkt har det varit, säger de anklagande. Ensamt också. Yeah, yeah, säger jag. Nu är ni ju uppe i ljuset igen. Sluta gnäll. Sedan häller jag vatten på dem och ber till högre makter om ett smärre mirakel. De ser lite vissna ut, stackarna. Det kan man inte komma ifrån.

*pelargoner.

måndag, februari 16

Träningsläger i gallerian

Oerhört lärorik dag det här.

Lyckats passa tid med barn + barnvagn - sir, yes sir!
Gått in och ut ur affärer med barn + barnvagn - jadå!
Åkt rulltrappa med barn + barnvagn - jajemän!
Fikat på lokal med barn + barnvagn - johårå!
Ammat offentligt utan att flasha brösten - ja wohl!

Får man sova nu?
Jag är helt utarbetad.

söndag, februari 15

Gömma bebis

Gustav är iväg och träffar kompisar och roar sig idag. Innan han gick föreslog han att jag skulle leka lite med Rufus. Så att bebisen stimulerades och fick lite kul, så här på söndagen.

- Vad ska vi leka då, tycker du? Kurragömma?
- Till exempel.
- Men alltså, jag kommer ju vinna så sjuuukt lätt! Jag kan till exempel fokusera blicken. Det kan knappt Rufus. Fatta vilken enkel match det kommer bli för mig!
- Säg inte det. Rufus är väldigt liten och smidig. Han kan typ gömma sig i microvågsugnen om han vill. Eller bakom uppslagsverket i bokhyllan.

Jag känner att han är något på spåren där, den gode Gustav. Visserligen förlorar leken tjusningen lite när man är ensam hemma med barnet, och måste gömma det själv innan man får börja leta. Men det skulle ju kunna bli kul om man var lite fler. Som en utveckling av klassikern Gömma Nyckel, ungefär.

Tänkbara gömställen lagom stora för en bebis:
Under skohyllan.
Bakom flingpaketet.
I skafferiet, strax intill bakpulvret.
I kylen, dold bakom mjölkpaketen.
Bland plåtarna under ugnen.
I besticklådan.
Under en mössa på hatthyllan.

Och då har jag ändå bara börjat brainstorma lite lätt.

Min pojk

Den här killen kan nästan ingenting. Han kan inte ens le medvetet, bara av ren reflex. Det är ganska svårt att förstå sig på honom dessutom, ibland blir han ledsen fast man har varit jättesnäll. Konstig frisyr har han också, med långa hårstrån som står rakt upp mitt på huvudet och tendens till hockeyfrilla i nacken. På resten av huvudet är han nästan kal. Förmodligen kommer han bli världens tönt till på köpet, för han har byxorna oroväckande högt upp i midjan. Och på nätterna, då vill han äta direkt när han kommer på att han är hungrig, annars blir han arg och knycklar ihop sin lilla panna i massor av veck och skriker sitt högsta. Ganska ofta gör det jätteont att göra honom till viljes, för han hänger vid bröstet och suger som en liten ettrig iller. Och igår kräktes han på min fina stickade klänning så det rann kräks över hela min mage och mitt högra ben.

Och ändå.

Ändå saknar jag honom skitmycket om han ligger i andra änden av soffan, och kommer på mig själv med att hämta honom (fast han sover) och borra in näsan i hans fjuniga fjantfrisyr minst tusen gånger om dagen för att jag inte kan låta bli. Jag vill stoppa honom innanför tröjan och bära omkring på honom där från och med nu och resten av tiden. Jag beter mig som en nyförälskad tonåring, helt utan distans. (Inklusive de stora obalanserade känsloutbrotten och den dåliga hyn. Exklusive handsvetten och högstadieångesten.) Kär räcker liksom inte som ord.

Min pojk, alltså.
Ett halalujamoment hela han.

lördag, februari 14

Alla hjärtans dag

Den här dagen går i kärlekens tecken.
Man märker det främst på att alla får precis de melodifestivalssnacks de önskar sig utan bråk.
Jag = lättsaltade potatischips.
Gustav = jordnötsringar.
Linda = ostbågar.
Rufus är för liten för snacks, men han har å andra sidan fått rosa schlagerbyxor.
Han är lätt snyggast i hela soffan.

torsdag, februari 12

Skyll på posten

Än så länge har den här lågkonjunkturen verkligen varit en höjdare för min del. Mon dieu, räntorna är så låga att man typ får pengar tillbaka på sina lån varje månad nu för tiden. Banken bara: "Jaha, så du har lånat pengar av oss? Vad snällt, det kostar gratis! Vill du ha en kaka också?" Verkligen en attityd jag och min plånbok uppskattar.

Ändå har jag på känn att alla inte har exakt samma inställning som jag. Och som den osjälviska människa jag är hade jag därför i morse bestämt mig för att dra mitt strå till stacken och gå ut på stan och konsumera lite. Få ordning på det här landets ekonomi, liksom.

Jaja.
Se bara hur det gick med den saken. Gör det.
GANSKA SVÅRT ATT FIXA LANDETS EKONOMI NÄR MAN MÅSTE VARA INOMHUS OCH VÄNTA PÅ POST HELA DAGEN, FAKTISKT! GANSKA!

Och jadå. Jag vet att det kan uppfattas som att man SKRIKER när man använder sig av versaler på det här sättet. Kom med något nytt.

Tick tack tick tack

Dagens störigaste: Väntan på ett paket som MÅSTE kvitteras. Det anländer någon gång mellan 08.00 och 17.00. Oklart när, men man måste vara hemma och vänta på det. Stör, stör, stöööör! Hur ska jag nu kunna öva mig på att åka rulltrappa? Va? Va? VA?

Fast det förstås.
Det är ju kul att få paket.

onsdag, februari 11

Kroppen och kaffet

I nio långa månader tyckte jag det här med kaffe kändes oerhört överskattat. Nu är de nio månaderna uppenbarligen slut. Min lekamen ber försynt, nej skriker, nej VRÅLAR efter kaffe hela tiden. Tjugo, trettio koppar om dagen vill den ha. Helt besinningslöst, ja. Tell me about it.

Jag bara: - Men inse, kroppen! Du kan verkligen inte få tjugo, trettio koppar kaffe. Det är inte rimligt.
Kroppen: - BIATCH! Nu ger du mig kaffet.
Jag: - Men... det är inte bra för beb...
Kroppen: - KAFFET! NUUU!

Herregud, liksom.
En del är så himla lättstötta nu för tiden.

Oups däremot. Det finns.

- Gustav?
- Ja?
- Det är en sak jag har funderat väldigt länge över nu.
- Vadå?
- Varför säger du OUP! när du blir förvånad? Det heter faktiskt OUPS.
- Säger jag OUP?
- Ja. Hela tiden.
- Väldigt konstigt sagt av mig.
- Väldigt.
- Kanske gör jag det för att jag menar OJ DÅ! Och inte HOPPSAN!
- Fast... oavsett vad du menar så finns det faktiskt inget som heter OUP.
- Nej, det gör kanske inte det.
- Nej.

Mol allena

Det KAN vara så att det fanns en dold agenda bakom det här vinterkräket. Det kan det. För istället för att bara attackförsvinna iväg till jobbet och lämna mig ensam med bebisen såg Gustav alltså till att bli sjuk och stänga in sig i sovrummet i dagarna tre istället. Som uppvärmning, liksom. Mycket smart. Nu har jag övat mig på att vara själv med Rufus i flera dygn, med den fina lilla nödlösningen "Stick in huvudet i sovrummet och bryt ihop när det blir jobbigt" i bakfickan. En smooth övergång, får man ändå säga. Det har gått ganska bra. Jag har använt nödlösningen noll gånger.

Svåra moment att stressa upp sig lite lagom inför:

  • Duschandet. Mitt, alltså. När duschar man? Hur duschar man? Och framförallt: Hur vet man att bebisen inte vaknar och piper när man står i duschen och inte hör honom?
  • Ätandet. Mitt, alltså. När äter man? Hur äter man? Och framförallt: Hur garanterar man att man inte själv svälter ihjäl under tiden bebisen bestämt sig för att förhindra att man ska kunna laga mat?
  • Tidspassandet. Vårt, alltså. Jag börjar misstänka att mitt vanliga tidsplanerande inte går att applicera på bebisar. En normal människa kräks till exempel väldigt sällan ner alla sina kläder två sekunder innan man ska gå hemifrån. En bebis däremot. Helt oberäknelig.
Andra väldigt svåra grejer som jag inte vågat prova ännu:

  • Åka rulltrappa med barn + barnvagn.
  • Åka tunnelbana med barn + barnvagn.
  • Gå på lokal med barn + barnvagn.
  • Använda en sådan där jättelång barnvagnsramp ner och uppför trappor med barn+barnvagn.
Imorgon börjar Gustav jobba på riktigt.
Känn spänningen.

tisdag, februari 10

Hej Harry Hole

Har stiftat en ny deckarbekantskap de senaste nätterna. Han heter Harry Hole, är en alkoholiserad polis, och huvudperson i Jo Nesbös deckarserie. Jag vet inte om jag kan säga att jag odelat gillar just Harry, men böckerna! Dem gillar jag. Speciellt den sista i serien, Snömannen. Ah, spännande!
Som det lilla klantarsel jag är läser jag givetvis serien i helt fel ordning, men förutom det snedtrampet är jag mycket nöjd med att ha hittat en ny polisbekantskap. Det sätter sannerligen lite extra spänning på det här med att vara vaken på nätterna och mata bebis, alltså.

Barnet: - Men å, morsan! Släck någon gång så vi får sova! Jag har ätit upp för länge sedan.
Jag: - Tyst, bebis. Jag läser.

måndag, februari 9

Mmm... väder

Märkte ni hur SJUKT fint väder det var idag?
Farao det finaste jag sett sedan Kristi födelse.
Kristi födelse = väldigt länge sedan.

Vid Årstaviken, till exempel. Där var det VÅR!!
Solen sken som en galning, snön attacksmälte och fåglarna illpep.
I ren våryra hjulade jag mig visslande runt hela viken med barnvagnen i högsta hugg.

Eller nej, det gjorde jag givetvis inte. Jag suger på att hjula. Liksom jag i allmänhet suger på all slags annan gymnastik, och i synnerhet på att hoppa bock.
Men jag hjulade MENTALT.
Och det är, som vi alla vet, tanken som räknas.

18 timmar senare

När mörkret sänkt sig sticker Gustav ut huvudet från sovrummet och tittar oroligt mot soffan.

- Hur mår Rufus? Tänk om han blir traumatiserad för att hans far är frånvarande under hans uppväxt! Jag hatar vinterkräket!

Mysig måndag

Idag är måndagen då min pojkvän ligger instängd i sovrummet med vinterkräksjukan.

Det är också måndagen då jag sitter och darrar av skräck i soffan, sprutar rengöringsmedel på allt min kille kan ha tänkas vidrört på sistone, ber till högre makter och mässar ett ganska tjatigt mantra för mig själv.

Inte börja må illa.
Inte börja må illa.
Inte börja må illa.

Spännande tillvaro, det här.

lördag, februari 7

Sötast bestämmer

Hon med de snygga ringarna under ögonen:
- Ey, lillkillen! Bara en stilla undran: Hur ställer du dig till att kanske sova lite mindre på dagarna, och vakna lite mer sällan på nätterna? Det hade liksom passat lite bättre med din mammas dygnsrytm. Liiiite.
Han som bestämmer:
- Natt, schmatt. Jag sover när det passar mig, fattaru?

fredag, februari 6

Chop chop

Det skulle sannerligen inte skada om någon såg till att jag fick:

  • En klipptid.
  • Några timmars sömn till.
  • Lite solbränna.
  • En personlig tränare som kan trimma mig till toppform på fem, max sex minuter. (Jag tänker rutmage, sinnessjukt vältränade armar och buns of steel).
  • En miljon eller två att köpa nya kläder för.
Kan ju inte vara så svårt, hörni?
Just do it.

torsdag, februari 5

I taket lyser stjärnorna

Ni har väl inte missat, va? En av de allra bästa, bästa, bästa ungdomsböckerna som finns i det här landet har äntligen blivit film. Och Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna är nästan lika bra på bioduken som i textform. Även för er som är äldre än fjorton. Man lipar förvisso tills ögonen nästan ploppar ur skallen på en när man ser den, men farao alltså. Det är en fin film, verkligen!

Gå och se.

Stressigt

Vi är inte direkt de snabbaste blixtarna i världen för tillfället.
Idag hade vi ETT tydligt mål med dagen: Se till så att den hemlagade sushin står på bordet klockan 18.00. Nu är klockan 17.58 och vi har precis satt på riset.
Jag vet inte, men sist jag gjorde sushi tog resten av processen liiiite mer än två minuter i anspråk. Det gjorde den.

- Vad hände?
- Vet inte. Vi gick upp, och sedan var klockan 17.58.
- Typiskt vår otur.

Mer jul

Ponera att man skaffar en julgran strax innan jul.
Och slänger ut den strax efter.
Tänk er vidare att julgranen lämnar en hel del barr efter sig.
Som man glatt dammsuger upp.

Då har man (TADAA!) fixat julkänslan för resten av året också, typ.
För varje gång man dammsuger i fortsättningen sprider det sig en doft av gran i lägenheten som sitter kvar i flera timmar.
Det känns lite som att bo i en skog.
Mmm... skog.

onsdag, februari 4

Sveriges hungrigaste bebis

Man vet att man har en hungrig bebis när man inser att han utvecklat det till en konstart att hela tiden ha munnen på glänt ifall, ifall någon skulle komma på tanken att det var dags för mat.

tisdag, februari 3

Mmm... skidor

Oerhört smart av mig att planera in en hängahemmamedbebis-period exakt samtidigt som hela skidvärlden planerar att tävla mot varandra i VM i flera veckor. Oerhört smart! Det kommer förvisso resultera i att jag kommer få fyrkantiga ögon vilken sekund som helst. Och att Rufus kommer lära sig att somna tryggt till Jacob Hårds ljuva stämma, och typ vilja ha skidrefererat inspelat på speldosa för att komma till ro i framtiden.

Men det gör ju inget.
Det är ju precis så det ska vara.

söndag, februari 1

Försöka duger


Är man en väldigt liten människa så är det faktiskt inte så lätt att spela Rockband. Det är det inte.

Men man kommer ganska långt med en tuff attityd och en fräck rock-outfit.