En annan sak jag också fick i jul var Herman. Herman är en surdeg. Emedan jag gillar att få saker blev jag givetvis glad för Herman, men det ska ändå sägas: Surdegar skrämmer skiten ur mig. En levande grej i en burk, som ska matas och skötas om för att inte dö. Levereras nu också: Med namn! ANSVARET!Jag ser på Herman som en tamagotchi, fast med skräckfilmstouch. Rätt som det är när man ligger och sover skönhetssömnen kommer han väl krälande och vill bli matad. "Feed me!" kommer han att väsa. "Feeeeed me!" Och lyder man inte på direkten så sätter han yxan i ryggen på en.
Sådant har man ju hört om.
8 kommentarer:
Jag känner mig väldigt klok som tackade nej till Herman. Jag har samma bild av honom som du har.
Ha, Herman är en fredlig varelse och hanterar inte yxor alls, inte ens småknivar är han utrustad med. Jag har på senare tid haft ett antal Hermannar (måste ju heta så i plural) i mitt kök och trots att jag glömde mata så levde de gott i sina små burkar och var inte ett dugg hotfulla.
Jag har haften Herman som jag tog hand om enligt konstens alla regler. Men på slutet innan man ska baka ska man ha i så mycket grejer så att själva Herman försvinner. Man ska till och med ha i bakpulver, jo det är sant kolla efter...
Jag är övertygad om att man kan baka en Herman utan själva Herman-starten och den kommer smaka EXAKT likadant... promise!
Å, nej, inte du också! Jag trodde Herman bara fanns i Skånetrakten, men det verkar vara fel.
Jag blev påtvingad Herman för några år sen men helt plötsligt låg han i soporna...
Kompisen som gav den sa att det blev en god kaka men jag vet inte..
Wow, tänk att härman lever än! Jag tror bestämt jag hade en Herman hos mig för femton år sen. Galet!
Fatta vilken miss att slänga herman i soporna, visserligen är det en smula äckligt men det blir världens godaste kaka...håll ut och vänta på nått gott!
Herrijess! Jag fick en Hermanni (min var finsk) för något år sedan. Tror ni att Herman och Hermanni (från Esbo i Finland) har samma förfader?
Pamela
Skicka en kommentar