Ett litet steg för mänskligheten, ett sjumilakliv för oss: Idag har jag och mitt kid varit på
teater tillsammans, det är ju så man dånar. Föreställningen,
Bubbla, riktade sig till barn från 6 månaders ålder, och var baserad på "ett oändligt antal pekböcker". Ruf och samtliga andra bebisar i publiken satt helt stilla och glodde så att ögonen nästan trillade ur huvudet på dem, så sju-hu-hu-ukt spännande verkade det vara med ballonger som flög, dörrar som öppnades, kaffe som hälldes i prickiga koppar och hattar som provades. Och, och, och! Efteråt fick man leka med bollar och äta smörgåsrån. Jamen, FÖRSTÅ! Lyckan.
6 kommentarer:
Aha, du är hemma idag det är därför jag inte får något svar på mejlen! Jobbar du imorgon?
Det var en månad sen min son var på teater och han pratar om det nästan varje dag. I alla fall varannan. Barnkultur rules!
Det är fördelen med storstan. Hemma på din gata fick du endast fixa teatern själv tillsammans med syskon och nära vänner. Men det blev himla bra det också. Tyckte ni!
Sån tur att du fick följa med Rufus...
Åh. Vi var också på Bubbla när Nike var mini.
På lördag ska vi gå på Klä av klä på - en pjäs för två! :)
Visst är det läckert att sådan småskruttar kan uppleva på det sättet. Jag och min son var på den omtalade föreställningen Babydrama av Suzanne Osten. Det var en omtumlande upplevelse för oss båda och det häftigaste var att Lille T var märkbart berörd när jag senare spelade CD-skivan som följde med programmet.
Barnkultur, wow!
Skicka en kommentar