Vård av sjukt barn

I morse när jag plockade upp Rufus från spjälsängen var han varm som ett element, och helt blank på ögonen. DET ÄR SVINISEN! tänkte jag genast. DEN HAR KOMMIT FÖR ATT TA HONOM! NOOOOO! Sedan kom jag på att jag inte är rädd för svininfluensan, och taggade ner. Nu har jag ägnat större delen av dagen åt att tala om för Rufus vad det finns för fördelar med att vara sjuk (det är hans sjukpremiär). "Du får ha pyjamas på dig hela dagen!" har jag sagt. "Sova hur mycket du vill! Se på tv-serier i sängen! Äta glass till middag! Eller nej, förresten, ingen glass, du är för liten. Men fruktmos i sängen! Det kan du få! Va? Inte så illa, väl? Kompis?"

Rufus verkar ändå inte så taggad.

"Tyst kvinna, och sjung för mig" säger han bara. "Annars bölar jag."
"Inga teve-serier?"
"Nope."
"Inget fruktmos i sängen?"
"Nä."
"Ing..."
"Sjung, sa jag."
"Hela dagen?"
"SJUNG!"

Man bara: do, re, mi, fa, so, la, ti, baby, jag hör dig.