torsdag, september 10

Barnuppfostran enligt onekligen, del 1

Saker man absolut borde säga när man hittar barnet ståendes på knä vid den stora blomkrukan, med munnen full av jord och händerna fulla med olivblad:
- Nej, Rufus! Inte där! Du får inte gräva i blomkrukan.

Saker man säger när man hittar barnet ståendes på knä vid den stora blomkrukan, med munnen full av jord och händerna fulla med olivblad:
- Men Rufus! Kan du stå på knä? Och gräva i blomkrukan? CO-OO-OLT!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för att du börjat blogga igen! /Anna

Mrs. S sa...

Det är också bra när jag blivit imponerad av att Lillebror lärt sig släcka lampor och klappat mina händer. Nu gör han det hela tiden. Måste nog lära honom hur man tänder dom också. Börjar bli lite väl mörkt här hemma nu...

mcsarcne sa...

Mmm. Och Lilla Essingen har lyckats ställa om alla inställningar i min mp3spelare tre gånger. Inställningar som jag inte vet hur man ställer tillbaks.
Factory reset...

Hanna sa...

Men man ska ju uppmuntra sina barn. Du är tillbaka... DU är tillbaka. DU är TILBAKA. Äh, vad fasiken DU ÄR TILLBAKA.

Jag vill berätta för alla jag möter hur fantastiskt det är att Onekligen är tillbaka. Men jag vet inte om indierna, ja det är mest indier här i Indien, om de är så intresserade. Konstiga människor.