Alla de där timmarna man tillbringar i skogen* med att leta gula kantareller...
Så sjukt värt! Det tänker man inte på när man går där och river sig på armarna av allt granris och får sex driljarder myggbett, men man fattar det varenda gång man får äta upp svamparna sedan.
Mmm... kantareller, tänker man. Kanske till och med godare än sparris.
SÅ. SJUKT. VÄRT.
*alternativt på hötorget och/eller i sina svärföräldrars frys
4 kommentarer:
Mmmm... och nu har kantarellknopparna börjat växa i skafferiskogen igen...och frysen fyller sig...
Kantareller. Det är en gyllene skatt...som är mest fördelaktig efter att den plockats. Mums.
Mmmm... jag skulle kunna ha kantareller i allt jag äter. Typ i morgonfilen =)
Vi övade upp våra svampögon i Vingåkers skogar, så vi länsade Örebroskogarna några dagar senare och upprepade den underbara middagen vi åt med er. Henriks föräldrar uppskattade förrätten och huvudrätten oerhört, kanske lika mycket som vi själva.
Skicka en kommentar