Mmm... STÖL

De senaste månaderna har min kille kanaliserat all sin nördighet i öl.
Och eh, alltså: All min killes nördighet är (som vi alla vet) en hel del nördighet.
Gosse, vad det har snackats öl i vårt hem på sistone!
Bryggts öl också för den delen. Och druckits.
Det har varit bira, bira, bira, bärs, bärs, bärs för hela slanten.
Förutom då att biran på vårt bord varit olika sorters specialimporteradlimitededitiondeluxe-öl från obskyra bryggerier som ingen visste fanns, inte någon himla vanlig stor stark.

Som ett led i hela den här nya öl-livsstilen har Gustav försökt få mig att bli finsmakare.
Jag har talat om för honom att det är lönlöst.
"Jag gillar bara stor stark" har jag sagt. "Det är ingen idé."
Men har Gustav gett sig? Icke! Han har köpt hem öl efter öl efter öl efter öl för att hitta någon specialimporteradlimitededitiondeluxe-öl som skulle kunna falla mig på läppen.

"Den här, vad tycker du om den?"
"Sådär."

"Den här då?"
"Blä. Smakar läsk."

"Men den här! Den tror jag du kommer gilla!"
"Nä. Inte god."

"Vad tycker du om den här då?"
"Sjukt äcklig. Den smakar ju som om något gått fel i processen."

För varje öl jag ratat har Gustavs suckar blivit tyngre och tyngre, och mitt samvete sämre och sämre. Det förstår ju alla: Flickvän som inte gillar specialimporteradlimitededitiondeluxe-öl = dålig, dålig flickvän. Därför var det med extra glädje jag hävde upp ett tjut idag när Gustav serverade mig öl i ett glas innan middagen.

"Den här! Den var verkligen god!" gastade jag.
Gustav frös mitt i en rörelse.
"Vad sa du?" frågade han.
"JÄTTEGOD!"
"Skämtar du?"
"Nej" fortsatte jag glatt. "Jag gillar den verkligen. Det är den godaste ölen du serverat mig på flera månader."
"MEN FÖR HELVETE, LISA!"
"Vad är det? Jag trodde du skulle bli glad!"
I det här läget skakade Gustav bara uppgivet på huvudet.
"Du dricker nu Spendrups Export 5.0. Also known as stor stark."

Man bara: Oups.