Det är bara en fas

En sak har jag förstått med största önskvärda tydlighet sedan jag fick en liten knodd på halsen: Precis alla detaljer i hans eller hennes beteende kan bero på att han eller hon är inne i en fas.
Det är väldigt smidigt, det här med faser.
Förklarar allt.
Skrikig på kvällen? Bara en fas!
Gnällig vid matbordet? En fas!
Gillar att tugga på stolsben? En liten fas det också.
Älskar sin mamma och enbart sin mamma? Jodå, en fas.
Just nu kommer Rufus undan med att gråta och leva rövare på högsta volym i ungefär en timme innan han går med på att somna. Flera gånger om dagen. För det är bara en fas ju. Så kort tid av vårt liv!

Känner att det finns en hel del att hämta i det här även för den vuxna delen av befolkningen.
En vattentät förklaringsmodell av den här typen kan säkert vara till stor nytta även i senare skeden av livet. Jag menar, tänk er! Plötsligt skulle Kjell, 62, som slickar såsen från tallriken varje gång han är på restaurang kunna andas ut. Och Nettan, 47, som envisas med att gå med trosorna på huvudet varje gång hon ska storhandla hade inte behövt förklara sig alls. Inte ens Julia, 18, som tvångsmässigt kallar alla hon möter för fisbajs, hade väckt någon direkt uppmärksamhet.
De är inne i en fas, bara.
Det är inget att bry sig om!

Smidigt, säger jag.
Mycket, mycket smidigt.