Efter en halv dags häng med min bror kan jag konstatera följande två faktum:
1. Rufus gillar sin morbror.
2. Morbrorn gillar Rufus.
"Det bästa stället på hela Rufus är här i nacken" säger Petter och borrar in näsan i Rufus hårsvall. "Här är han så sjukt mjuk!"
Jag bara: Göllegöllegölle, vad fina ni är.
Sedan bestämmer sig i och för sig Petter för att utveckla sitt resonemang ytterligare.
"Lite som en rutten persika, faktiskt."
Men sådant hör inte jag, för jag filtrerar effektivt bort allt snack om min son som inte är odelat positivt. Rätt klurig på så vis, om jag får säga det själv. Och distanslös, för den delen.
2 kommentarer:
Hårsvall, var ordet sa Bull. Även mitt barn har begåvats med samma rejäla kalufs.
Petter har alltid förstått finessen med att vara finkänslig. Som när han sa till sin pappa att han gillar sin pappa. "Säg så till mamma också", sa den snälle pappan.
- Mamma, jag gillar pappa, säger den finkänslige pojken.
Ha,ha!
Skicka en kommentar