När vi skulle ha bebisvernissage här hemma bakade jag minibrownies. Det räcker nog med en sats, tänkte jag, om jag skär dem i ganska små bitar. I efterhand kan jag säga så här: Det gjorde det.
I en månad nu har jag umgåtts med de små rackarna. Delat ut dem till höger och vänster, ta en! Ta två! Ta så många du kan bära! Ätit en och annan själv har jag också gjort. En och annan = kanske femtio stycken.
Det har känts fint att ha en livlina i frysen just in cases man helt plötsligt skulle börja svälta ihjäl framåt eftermiddagen. De här browniesarna är mycket bra på så sätt. Mycket energi på liten yta, så att säga. Alla barn i hela Afrika skulle till exempel kunna dela på en plåt, och så skulle deras problem vara ur världen sedan. Mycket praktiskt. Det händer ju rätt ofta att man börjar svälta ihjäl framåt eftermiddagen, menar jag. Då är det bra att ha en quick fix att ta till. Liksom: Hand - frys - brownie - mmm.
Och (bäst av allt!) hur många gånger man än upprepat ovanstående har plåten fortfarande varit full med brownies. Man bara: Hand - frys - brownie - mmm. Hand - frys - brownie - mmm. Hand - frys - brownie - mmm.
Tills nu, vill säga. Igår la Gustav upp de sista browniesarna på ett kakfat och smällde igen frysen.
- Nu har det hänt. Browniesarna är slut.
Känns lite nervigt, det här.
Jag vet inte om jag klarar en browniefri tillvaro bara så där hux flux. Saknar fullgod ersättning.
Liksom: Hand - frys - matlåda med frusen ärtsoppa - mmm. Hand - frys - korvbröd - mmm.
Hand - frys - frusna lingon - mmm.
Funkar ju, som ni förstår, inte alls lika bra.
Inte alls.
Recept på knarket, säger ni?
Här!
4 kommentarer:
Att lagra dom i frysen är nog en bra idé. Själv lagrade jag dom i kylen. Det funkade jättebra oväntat länge, lite torra mot slutet kanske. Ända till den dag då jag satte tänderna i en riktigt saftig och mjuk bit. Full av mögelsvamp. Mm!
Jag vill också ha en sån brownie-gömma i frysen. Mmmmm...
åhh jag vill också ha frysen full! vi har inlett en no sugar policy i det här hemmet pga att någon annan behöver gå ner lite (inte jag). och jag tror aldrig jag varit så arg i hela mitt liv - I WANT SUGAR! men men, vad gör man inte för kärleken (som jobbar i kväll och som inte kommer märka om jag klämmer en härlig 200grammare all by myself.) bara att bränna soporna efteråt.
Första gången jag är inne på din blogg. Detta inlägg var klart det roligaste jag läst på länge, hahaha.
Skicka en kommentar