Vi har haft en fotograf på besök idag. Carl ville gärna komma och fota Rufus och hans päron, och det fick han så klart hemskt gärna. I alla fall tyckte jag det. För att få med mig ytterligare en familjemedlem i projektet försökte jag förbereda Rufus mentalt inför vad som komma skulle innan Carl anlände. Vi pratade mycket om att det här med att bli fotograferad inte bara handlar om att ta på sig snygga kläder, utan att det är viktigt att bjuda till lite också. Visa sig från sin bästa sida. Le lite. Jag tyckte vi hade ett bra samtal, det tyckte jag. Uppenbarligen tyckte Rufus annorlunda.
Jag hoppas att Carl menade allvar när han sa att han ville ha bilder som speglade vår vardag.
Och att han med det ungefär menade bilder på Rufus som tjurigt borrar ner sin näsa i sin pappas nacke och vägrar se något annat än bekymrad ut.
Annars... well.
4 kommentarer:
Du skall se att bara för det kommer han smila upp sig HELA dagen i morn... : )
Ja nästa gång kommer han säkert göra som ett av mina barn gjorde vid ett fototillfälle. Somnade med huvudet i filmjölken.
Kanske inte ska snacka så mycket om vad som komma skall. Markattan gjorde det vid tillfälle och fick foton på en jätteglad skit som låg på filt och bajsade fotografen rätt i linsen....
Markattan
Haha, vi betalade en fotograf för att ta tjusiga bilder på vårt lilla sockergryn i nya kläder.
Sockergrynet surade som om hon hade betalt för det. Bilderna blev... Sådär. Och fotografen höll på att få ett psykiskt sammanbrott.
Skicka en kommentar