Det är tydligt att åtminstone en i den här familjen inte kan klockan.
På kvällen:
Jag: - Rufus? Imorgon tar vi sovmorgon, tycker jag. Sover länge, ligger och drar oss i sängen, läser lite. Okej?
Rufus: - Mmm.
06.22 morgonen efter
Rufus: - Så! Sovit klart!
Jag: - For the love of god, säg att du skojar!
Men det gör han aldrig.
För DET har han åtminstone fattat vid det här laget.
Man skojar inte om sömn, det är alldeles för känsligt.
Lite som Estoniakatastrofen, World Trade Center eller Tsunamin.
8 kommentarer:
Dagar skola komma när du får slå ungen ur sängen, med våld få honom att lämna den så pass länge att du åtminstone hinner slita lakanen ur den för tvätt. Jorå, njut så länge du kan!
I all välmening
Kanske aldrig kommer de dagar då du får slita upp stackars R ur bingen. Mina tonåringar har fortfarande onaturligt tidiga morgonvanor. När! säger NÄR ska det bli ändring?
vill inte verka dryg eller så. men jag tycker 6.22 är en riktigt bra sovmorgon. sigge väljer 5.18. eller varför inte 4.47. fast det börjar bli bättre nu. de två senaste morgnarna har han vaknat efter 6. och det är ju bra. eller nåt.
ja kanske kan du finna styrka i detta.?
kram!!
VA? Kallar inte du det sovmorgon? Arvid vaknar ibland 04.25, men som tur är allt som oftast 05.30. Och vi stackars föräldrar är numera överlyckliga om han bara sover över femslaget... Konstigt att man inte fattar att man måste gå och lägga sig tidigare om man inte ska känna sig som en zombie.
Okej, känner att jag måste förtydliga här lite innan jag får en hetsig småbarnsförälder med sömnbrist på halsen: Det hade varit helt okej att Rufus ville gå upp vid halvsju-snåret, om det inte hade varit för att han hade vaknat en sisådär fem gånger under natten också. Eller nej, förresten. Ångrar mig. Halv sju är ändå inte sovmorgon. Oavsett hur mycket han sover resten av natten. Halv sju kan aldrig vara sovmorgon. Eller?
Sanna mina ord, bättre dagar kommer vad gäller sovmorgon. Dessa dagar brukar infalla måndagar-fredagar under skoltid, bara sisådär 7 år dit. Ytterligare 7 år senare är även helgmorgnar inräknade i sovmorgonkonceptet. Då kan i stort sett hela dan räknas som sovmorgon. Men sen, traskar de ur sängen, fräser en ramsa och ger sig ut i natten, likt vampyrer på jakt efter äventyr. Har man tur flyttar de hemifrån vid 18-årsåldern och sen får man sova. Om man vi det laget inte blivit tillvand på väldigt lite sömn.
Empiriska studier genomförda med 5 ungar, inte en enda av dem har frångått mönstret ovan.
Och jo, 6.30 får nog betraktas som en rätt hyfsad sovmorgon när man har en liten herre i huset.
Det var bättre förr i tiden, när du hade dina föräldrar som du kunde lämpa Rufus till på morgonen. DÅ fick du sovmorgon, kommer du ihåg det?? Och vi fick njuta två-tre timmar alldeles ensamma med den lille godongen.
Min son vaknar strax efter fem, särskilt på helgerna. Eftersom han snart fyller sex säger vi ofta, "snälla, snälla, vi MÅSTE få sova, stäng dörren och stör oss inte så är du jättesnäll". Tre minuter senare står han där ändå. "Du skulle ju låta mamma sova. Du skulle ju inte störa mig." Sonen svarar då någonting i stil med "Ja, men... jag STÖR inte. Jag ska bara fråga en sak" eller "Men jag MÅSTE ju ha strumpor på mig. Jag KAN inte ta på mig de här strumporna själv. Har du tänkt att jag ska gå barfota eller??".
Skicka en kommentar