Jag är förmodligen hög på endorfiner - (Eh jo. Helt klart är jag det. Egentligen tror jag bara det är en myt att träning frigör endorfiner. Endorfiner har nämligen med lycka att göra. Det har inte träning. Som vi alla vet.) - men är det inte smått fantastiskt att man kan få lämna in sin bebis på barnpassning när man tränar?
Idag var Ruf och jag på Friskis. Rufus fick en klisterlapp på tröjan med sitt namn på, en klisterlapp på vagnen med samma namn på och ett nummer. Nio. Sedan fick Ruf en egen Friskistant som var så entusiastisk över att få bära omkring på honom i en timme att hon knappt kunde stå still. Själv fick jag gå och träna i fred, och det enda jag behövde göra i utbyte var att betala tjugo pix och hålla utkik upp mot barnpassningsfönstret. Om Ruf inte skötte sig skulle hans nummer nämligen visas där. Nio. På en stor lapp. Då skulle jag behöva avbryta träningen och springa upp och ta ett snack med Ruf. Som tur var glömde jag glasögonen hemma och hade inte en chans att se vilka nummer som visades i det lilla fönstret. Mycket smart! Ett genidrag! Mmm... träna i fred. Fantastiskt.
Och, och, och! Bäst av allt: När träningen var slut fick jag hämta ut Rufus igen. Det var också fantastiskt. Han blev så glad att se mig att han kräktes på Friskistanten. That's my boy.
10 kommentarer:
Men vad säger du?! Finns det såna jobb?? Det kanske skulle vara min karriär inom Friskis och SVettis, att passa ljuvliga ungar.
Jag vill också passa Rufus när du tränar!!
Avundsjuk!!
Avundsjuk!!! Jag vill också ha barnpassning på mitt gym!
Jag gillar förresten din teori om endorfiner...
Wow barnpassning på gymmet?! Det hade ju varit nice.
Jag tror jag måste flytta till Stockholm och börja träna på Friskis & Svettis.
Nog för att min parvel ligger i magen ännu, men ändå... Förberedelser är A och O!
Hm. Jag känner mig osäker på om jag vågar lämna min bebis till en ivrig tant. Hon är ju så liten och kan lätt försvinna. Tänkte testa att ta med bebisen istället, fast då måste man ta sig till andra sidan stan, friskis i Lindhagen. Där kan bebisen få ligga och sprattla under, bredvid eller ovanpå medan mamman får motion (och endorfiner).
Läser både här och där på folks bloggar om att de går och tränar. Känner mig skum. Har en fyramånaders pyttesyster därhemma. Börjar fatta nu att jag inte kan skylla på henne för att inte ta upp det där med Friskis igen, så jag skyller istället på lilla storebror. Det är skamligt, men jag går på det varje gång!
Så kul jämt, att läsa dina texter. Må gott!
Vilken fin skildring av träningen!
Härlig unge! Som helst vill vara med mamma trots allt!
Jag tror heller inte på endorfiner och träning. Inte med mig i alla fall för jag får kväljningar om jag tänker på gym.
Åh, en kräkprogrammerad bebbe! En sån ska jag också skaffa mig en dag. Av allt att döma verkar det dock vara långt dit i mitt fall.
haha de e så himla härligt att läsa din blogg!!!
men herregud, det där är ju bättre än dagis, Shit.
Skicka en kommentar