En av de allra svåraste sakerna med att leva med bebis har visat sig vara att begränsa antalet gånger man upprepar sina snärtiga kommentarer. Innan bebis nöjde jag mig med att uttala mina spörsmål en gång. I yttersta nödfall kanske två. Med bebis har jag förvandlats till en papegoja. Varenda liten mening som lämnar min mun upprepas ÅTMINSTONE två gånger. Ofta tre. Ibland fyra.
"Är du hungrig, vispen? Är du lite hungrig? Ja, är du hungrig? Klart du är hungrig."
"Vilket fint väder det är ute! Ser du vilket fint väder? Jättefint väder är det."
"Här får du en ny strumpa. Jaaaaa, ny strumpa får du. Här kommer en ny strumpa!"
Som jag ser det finns det ungefär tre olika förklaringar till detta (oändligt störande) beteende.
1. Man (läs: jag) vet inte vad man annars ska prata om med sin bebis. Bara ATT man ska prata.
Bedömning av egen teori: Ganska trolig. (Jag menar, herregud! Någon gång måste ju inspirationen tryta även för en sådan som gillar att prata hål i huvudet på sina familjemedlemmar.)
2. Man (läs: jag) tror att bebisen är liiiite, liiite trög i huvudet och inte fattar om man inte upprepar sig in absurdum.
Bedömning av egen teori: Svårt att avgöra. (Å ena sidan sträcker min tremånadersbebis chockerad upp sina händer i luften och tittar på dem och bara: "Kolla vad jag precis upptäckte! De här två händerna sitter visst fast på min kropp! Och jag kan leka med dem!" Man bara: "Kvicktänkt, Einstein". Å andra sidan rynkar min bebis på hela pannan när man berättar för honom att Piratebay-killarna blev fällda och sedan säger han "neeeej, neeeej!" och man bara: "I know! Jag håller med. Imponerande att du har en åsikt".)
3. Man (läs: jag) har själv blivit/alltid varit liiiite, liiiite trög i huvudet.
Bedömning av egen teori: Skrämmande trolig. Förmodligen sann. (Strax innan 30-årsåldern vaknar jag plötsligt upp och bara: "Va? Men jag hade ju skithöga betyg i gymnasiet! Säger det ingenting om min intelligens?" Och ni bara: "Nä".)
Synd, alltså.
Ja, vad synd!
Verkligen synd.
Jättesynd är det.
11 kommentarer:
skönt att höra att jag inte är den enda som förvandlats till en papegoja ;)
Hahahaha känner igen det där föööör väl!
Jag tror inte att bäbisen är trög. Jag tror den är smart. Dock har den inte haft möjlighet att utforska händer och sådant som vi är helt blasé inför tidigare. Tänk dig själv vad spännande att upptäcka en ny kroppsdel!
Vi fick broschyrer från BVC om språkinlärning. Där fanns en instruktion om hur man skulle prata med sin bäbis:typ upprepa enkla budskap och betona de viktigaste orden (tex "hungrig" då) extra mycket.
Mycket komiskt med en instruktionsbok, eftersom ALLA pratar så med sina barn automatiskt.
Vi brukade läsa högt ur den om vi ville muntra upp oss lite extra.
Hahaha! Fy fan fan vad roligt skrivet!
Säga vad man vill, synd är det. Synd och skam.
Markattan beklagar
Lugn gumman, jag har svaret!!
Det kallas "språkdusch". Det senaste inom språkpedagogiken, och helt inne och laglig. Man öser språket ( gärna med hjälp av upprepningar) över barnet för att de skakunna ta upp en liten del av allt de hör. Har man ( läs:du)tur så fattar Rufus en tredjedel, alltså precis det du vill säga.
Smart, va!?
Hahaha...du är underbar! Du sätter ord på det vi andra vi gör, men inte reflekterar över. Jag älskar att läsa allt du skriver. Du skriver helt makalöst underhållande.
Ja du har en verkligt bra skrivförmåga.Inte många kan skriva så bra!
Förstår att du hade "skithöga" betyg särskilt i svenska!!!
Men iakttagelseförmågan är inte dålig den heller.
Tack för att jag får vara med!
Kram från en spec.lärare i Tyresö
-7 grader i morse
Bästa bloggen ever!!! :)
Tydligen anpassar man sig naturligt till barn med sin röst, vilket gör det lättare för dem att ta till sig det. Språkets melodi är det första som man lär sig. Upprepning är källan till all kunskap, typ. Du är helt klart på rätt spår! Dessutom är det ett träningsprogram, att fästa blicken på saker som rör sig, eller ansikten, för att skapa vägar i hjärnan. Att koppla ihop motorik med blicken är skitsvårt. Tänk vad duktiga vi är som klarat oss så här långt och länge egentligen!
Skicka en kommentar