Min bror jobbar som brandman. Trivs väldigt bra på jobbet. Brukar diskutera med sina kollegor på stationen hur "högt i tak" det är på arbetsplatsen. Vilken "fint arbetsklimat" som råder. Hur "god stämning" det är bland jobbarkompisarna.
- Och vet du vad jag gjorde på vårt möte i förra veckan?
- Nej, vad?
- SOLKATTER I ÖGONEN PÅ DEN SOM PRATADE! MOAHAHAHA!
Petter (som alltså är 26 och ganska långt ifrån en 12-årig praoelev med bak- och framvänd keps, reds. anm.) har alltså suttit i ett möte och lyssnat på en kollega. Upptäckt att spännet i hans byxor avger solkatter. Fnissat tyst för sig själv och ägnat resten av mötet åt att vinkla spännet så att solkatten träffat rakt i ansiktet på brandmanspolarna. Moget, Petter. Moget.
Som storasyster borde jag kanske i det här läget ta mitt ansvar. Läxa upp honom lite och säga åt honom att skärpa sig. Förklara vikten av att bete sig som folk på sin arbetsplats. Sådana saker. Så himla svårt bara när man fnissar så brödsmulorna yr över bordet och kaffet hamnar i fel strupe.
- MOAHAHAHA! Blev du avslöjad?
- Nej. Jag tror inte de andra fattade att jag gjorde det med flit.
Kanske inte, nej. Solkatter känns inte så 2009 direkt. Man bara: Ey, brorsan! 1950-talet ringde och ville ha tillbaka sitt bus. Icke desto mindre - väldigt roligt. Det säger jag nu, yo.
9 kommentarer:
Applåderar! Mer bus åt folket - i alla fall sådant med 50-talsstuk. Kan man bli antikhandlare i bus? Hade varit kul.
Åh jag garvar så jag trillar av stolen.
He´s my hero of the day!
(och jag har ju inte ens sett honom i brandmannakostymen. Bara tänkt liiiite lite. Men han är min hero ändå! ;-)
Jag är faktiskt 27, Lisa! Oklart dock om det gör mig mer mogen. Men rätt ska vara rätt!
Åh. Det säger jag nu, yo. Flashback! Bloggar embryo fortfarande?!
Markattan kan inte annat än bocka och buga för slikt bus, och det på arbetsplatsen. Hurra för lill-killen, så 27 han än är.
Markattan
Suck! Jag har precis suttit idag och varit irriterad ( läs förbannad) på barnen som suttit med sina gafflar i matsalen och gjort solkatter i ögonen på varandra. De gapskarattade, och var inte alls så diskreta som Petter.
Jag tänker om när jag läser din text. Tack, Lisa! Jag ser inte alltid livets roligheter. Det måste jag komma tillbaka till.
Ulrika hälsar att hon skrattade gott.
Det är helt rätt! Mer bus gör livet lättare. Överhuvudtaget behövs det bus på jobbet. Jag skall ta det som veckans utmaning.
Anna, Embyro är fortfarande med. Kör Embryos skapelsebetättelse nu.
Ha ha ha, en eloge till din bror!
Och jag älskar uttrycket att "bete sig som folk". Hilarious.
Jag hade nästan glömt bort din bror, jag gillade hans blogg.
Skicka en kommentar