Under de första skälvande dygnen av hela den här föräldraskapsgrejen fokuserade jag oerhört mycket på att lära mig att ligga ner och amma. Det var rocket-science-svårt. Sedan gick jag över på att lära mig sitta ner och amma. Det var också ganska svårt. Nu för tiden bara:
Ligga ner och amma - check.
Sitta ner och amma - check.
Stå upp och amma - check.
Gå och amma - check.
Cykla och amma - check.
Eller okej, det sista var ljug.
Jag har faktiskt ingen cykel.
Under hela den här processen har jag hur som helst framförallt förstått en sak: Amning är den hetaste potatis av alla potatisar jag handskats med. JESUS KRISTUS vad folk tycker mycket! Och känner mycket! Och vill diskutera mycket! Och vill lära upp en mycket! Jag bara: Fattar inget. Jo, jag fattar det här med att det är viktigt att ge barnet mat och närhet. Det är resten av hysterin jag inte förstår mig på. Mat och närhet kan väl fixas på olika sätt, eller? Vore det inte fint om alla bara fick göra det som de själva tyckte kändes bäst för dem och deras kids? Flaskmata, kanske. Ge ersättning. Låta någon annan mata ibland, rent av. Men världen bara: Nä. Det bästa vore om alla mammor gjorde exakt samma och ammade till dödens dagar. Amning = Heligt. Amning = VärldsViktigt. Häromdagen frågade min barnmorska mig om jag ammade innan jag ens fått av mig skorna i väntrummet.
Eller okej, det gjorde hon inte.
Men hon hade lika gärna kunnat.
Och jag bara: Fattar inte.
Det gör jag verkligen inte.
29 kommentarer:
Huvva... jag har hört detsamma. Från flera håll. Och jag har ju redan (gravvo i vecka 21) värsta prestationsångesten. Tänk om man inte KAN då!? :p
Ja men för allt i världen ska man alls inte känna sig pressad eller misslyckad om det nu ändå inte fungerar. Nähä...tack för den då! Har 5 ungar, vuxna nu tack och lov, så de äter själva, men ingen av dem var någon hejare på det här med bröstätning, de blev rätt hyfsade människor ändå. Och eventuella brister i deras karaktär kan nog inte skyllas på för lite bröstmjölk.
Och till JoHo, släpp prestationsångesten, den hjälper inte ett enda dugg. Du är den bästa för din unge. Låt ingen beskäftig barnmorska låta dig tro något annat.
Don´t worry, be happy!!!
Jag kan inte amma. Så är det. BVC säger att det inte är sant, men jag har två barn och det har inte fungerat med någon av dom. Ändå säger de att jag kan amma. Då sa jag "jag kanske inte vill amma, därför fungerar det inte", men det ville hon inte höra på i stället fokuserade hon på att det viktigaste nu är att Lillebror får i sig tillräckligt. Då sa jag "ja, och han får inte i sig tillräckligt när han ammas". Det gick hon med på, men hon ville inte skriva under på att amningen inte fungerade den här gången heller. SUUUUCK!
Jo du. En och annan tycker. Jag undvek konsekvent alla BVC-besök när lillkillen var bebis bara för att få höra ungens pappa berätta om hur förfasad sköterskan blev när det var en han som beskrev hur lillungen ammade. Riktigt kul faktiskt.
Apropå amning, Rufus Wainwrights pappa Loudon Wainwright gjorde en låt som heter "Rufus is a tit man" när Rufus var liten. Är inte det ganska roligt? Och den handlar om just amning.
http://www.youtube.com/watch?v=46EbjMkeghE
Mmm. Jag kommer inte på något smart att säga alls här i kommentarerna för frågan gör mig så förbannad och kränkt.
Har själv en misslyckad ammning bakom om mig och känner mig just kränkt av alla som lade sig i. Hela. Jävla. Tiden.
Alla gör som dom vill. Mat + närhet kan även pappa + flaska ge!
Mammor och bröst är inte oumbärliga.
De måste sluta hjärntvätten!!!
Ersättningsmjölk på flaska är ju faktiskt vetenskapligt genomforskat och näringsrik, och det gäller bara att hitta den som passar din babis bäst! En del barn är lite intoleranta av en specifik sort, men då finns det andra hundratals varianter. Och, bara man håller i sin babis när han får sin mjölk så får han närhet också! Och, pappa kan gå upp på natten och mata, det är nästan bäst! Och tänk som så, att Rufus har redan tillgodogjort sej immunitet genom bröstmjölken, så du behöver inte känna dej skyldig om du byter!
Så det så!
För att inte tala om de där som helt handfast ska hjälpa till, genom att peta på och rätta till ens bröst och titta hur babyn har greppat tag... Nästan tjugo år senare minns jag hur förfärligt kränkande det var!
Åh! Det här är ett kedjebrev jag gärna skriver under och skickar till alla mina vänner. Det är verkligen helt sjukt vilken hysteri som råder. En fördel med att inte amma är att barnet tidigare får en nära och jämlik relation till båda föräldrarna, vilket måste anses som positivt men det pratas det aldrig om. Det öppnar för ett mycket mer rättvist delande av föräldraledighet och tid med barnet.
Det otäcka är att hysterin smittar av sig. Gud så jag har googlat senaste dagarna innan jag förstod att det tar ett tag att lära sig, precis som att cykla.
Jag fattar faktiskt inte heller. Jag har ju inte barn och är inte så insatt i barn men amma, är inte det - som du så klokt säger - mat och möjligtvis närhet? Vad är det som är så svårt utöver det? Stoppar inte bebisen bara bröstet i munnen och suger? Och slutar när den är mätt? Eller?
(eller suger på flaskan eller vad det nu är, menar jag. Inte bara bröstet då. Mat som mat, liksom?)
Jag håller med dig till fullo. Vad är all uppståndelse kring? Kan inte alla bara få göra som de vill?
Jag har själv inte barn och tänker göra allt som står i min makt att värja mig för allas åsikter och ”jag vet bäst”-attityd den dagen jag blir mamma. (Om jag kan bli mamma.)
Det skapar bara prestationsångest och krav som en del inte ens har en chans att uppfylla.
Klokt om amning:
http://www.tidskriftenarena.se/text/2005/08/uppdrag-amma
Jag fick det aldrig att funka och JÄDRARIMINLÅDA vilken ångest det skapade. Arena-artikeln blev lite av räddningen.
Ah Jag känner preciiis likadant!
Det är sån hysteri about amning att jag faktiskt nästan inte vågar amma utanför hemmet. otroligt opraktiskt.
men åh. amma som är så härligt! särskilt de spruckna bröstvårtorna och bebisen som kräktes blod och mamman som grinade ända tills hon fick någon sorts läderhud och på något sätt lyckades ge bebisen mat från brösten i sju månader.
men så fick bebisen smaka kött och potatisen och bara : va faaaan fick jag inte det här tidigare för?
det var min amningshistoria det.
men okej då. mellan månad 1 och 7 gick det bra. ;)
Jag fick tvillingar så ingen tjatade på mig om amning(lyckades amma två veckor, sedan blev det flaskor)..
träffade dock en tjej som blivit mamma ungefär samtidigt som mig.. Vi möttes utanför bvc och hon var helt förstörd.. Hennes bröstvårtor både blödde och varade men ändå hade sköterskan mage att säga att hon MÅSTE amma!! Är sköterskan helt puckad eller??!!
Amning är jättebra men till en viss gräns, du ska väl inte som mamma sitta och få ångest över nästa gång du måste amma ditt barn, för att det gör så ont..
O hur nyttigt är det för bebisen att få i sig blod och var??!!
Sorry mitt långa inlägg, men jag blev lite upprörd när jag tänkte på den stackars mamman.. :o)
Håller med. Jag ÄLSKADE att amma, men jag förstår inte hysterin, de heta känslorna kring detta. Det är helt sjukt! Om man inte vill, inte kan, hellre delar matandet med andra snälla människor - vad är problemet?! Jag tror inte att ickeammade barn lider någon skada över huvud taget.
En kommentar till från mej - med ett flaskmatat barn vet man precis hur mycket han har fått i sej...då vet man t.ex. att när han skriker nästa gång kan det inte vara av hunger för han fick i sej si o så mycket mjölk!
Det mest intressanta i ditt inlägg är att du tog av dig skorna i väntrummet. Är det verkligen sant? I så fall håller ju världen på att bli galen.
Jag skulle vilja säga att det allra roligaste med det här inlägget är att det skapats 20 (nu 21) kommentarer. Snacka om ämne som skapar reaktioner.
jag formligen älskade att amma mina två fram till de var ca året. Utom första månaden med ettan. Då satt jag där med såriga bröstvårtor och en hoprullad handduk i munnen för att hantera smärtan. Men det var ju bara första månaden ;o)
Jag tänker då f-n inte amma. Jag bryr mig inte om hur naturligt och "närhetsskapande" det ska vara. Får barnet i sig den näring den behöver genom ersättning så är jag nöjd. Närhet kan man få ändå mamma-barn emellan.
Oxitoxinet, bästa knarket ever!
Oxytocin heter det visst - bästa knarket ever!
snacka om hysteri. vad är det som är så hemskt med att amma? fungerar det så förstår jag då inte. tiden är så kort ändå. och det är ju ändå rätt mycket som tyder på att det är det bästa för barnet i näringssynpunkt.
och barnmorskor frågar ju bara för att det är deras jobb att ta reda på hur det går för dig och ditt barn. annars kanske de har tips på vad du kan göra istället. varför måste man tänka "jaha dom vill sätta dit mig och tycker jag är en dålig mamma om jag inte ammar". så tycker dom inte förstås. dom respekterar och anser för det mesta att mamman vet vad som är bäst för barnet.
jag har själv misslyckats med att få amningen att funka men jag har aldrig kännt något tryck ifrån samhället eller andra kvinnor. bara stöd och tips. men det är ju hur man väljer att se det.
Ojdå, vilka reaktioner! Min synpunkt är att envar ska göra det som passar just SIG och sin situation bäst. Det är så oerhört mycket krav på nyblivna föräldrar.
Själv har jag tre barn varav en är ammad lite längre än de två andra. De som inte ammades länge fick modersmjölksersättning från ca 3 månaders ålder. Den som ammades har fått laktosintolerens, annars är alla tre barna friska och pigga, numera 6,11 och 13 år.
Föräldraskap handlar inte om att vara duktig, utan att se till att alla mår bra. Vad det nu än måste innebära för den enskilda familjen ;-) Det är alltid fördelar och nackdelar med alla val vi gör. Du vet vad som är bäst för dig och dina.
Lycka till vidare!
//Gry
Jag brukar tänka på USA. Det är så himla bra allting i USA, heter det. De är så smarta och så framstående och världsledande på allt. (typ...) Men där är det inte ens i närheten så vanligt, eller viktigt, att amma som det är här i Norden. Tydligen kan man bli smart och duktig utan bröstmjölk, med andra ord...
Eller???
Jag sa ju det.
Het potatis, det här!
Det ÄR het potatis och ganska så sorgligt mos. Med en liten tjej på snart 6 månader som VÄGRADE ta bröstet så känner man sig som en jäkligt usel mamma som inte ens kan ge sitt nyfödda barn mat. Dessutom kan det ju vara lättare för dem som kan amma, eller som inte har barn att säga att; vad spelar det för roll, mat som mat... Man skulle behövt gå en kurs innan... Undrar hur den kursen hade sett ut... :)
Skicka en kommentar