Den lilla killen som bor här nu för tiden har haft det lite tufft det senaste dygnet. Det enda han gillar är att äta och bli buren. Äta och bli buren. Äta och bli buren. Och - som bonus - när man sjunger sorgliga sånger för honom. Little did I know att jag var en sådan fena på sorgliga sånger, men jag kan farao skitmånga. Inser nu att det är därför jag har så svårt att lära mig namnet på ministrar och andra viktiga grejer. Hårddisken tas liksom upp av låttexter.
Rufus favvo just nu: Vid en väg på en sten (eller ja, den heter nog egentligen Lyckans Land). Den handlar om en flicka med bara fötter, bara ben, mager som en sticka. Mager som en sticka! Ni hör ju. Sjukt sorgligt.
Bubblare: Små, små fågelungar. Den kan jag knappt sjunga för att det är så sorgligt när en av fågelungarna ramlar ur boet och inte kan flyga upp till mamma igen. Men om man hoppar över den kritiska versen går det bra.
Har också gått igenom Tula hem och Tula vall (herregud, äta kål så där hela tiden! TRAGIKEN!) och Brevet från lillan. Fast den där sista kan jag verkligen inte hantera, jag kommer bara till Pappa kom hem, sedan bryter jag ihop.
Rufus däremot, verkar inte ha minsta uns av sentimentalitet i sig.
Han bara: Sluta löjla dig, jag vill ha meeeer! Kan du ingen sång där alla dör på slutet?
27 kommentarer:
Du får prova den där "I en sal på lasarettet". Sorgligare finns nog inte - och jag älskade den såklart som barn.
Om du vill ha fler sorgliga texter kan du googla "Maria går på vägen"
Bellman har skrivit nån vaggvisa, vete fan vad den heter. Minns jag rätt är första versen typ så här:
Lille Charles sov sött i frid, tids nog får du vaka
Tids nog se vår onda tid och hennes galla smaka
Världen är en sorgeö, bäst man andas ska man dö
Och bli mull tillbaka.
/michaela
Ja just det, den där om flickan på lasarettet och årstiderna. Den är ju mycket sorglig och innehåller död. Något för lilleman?
"I en sal på lasarettet"... hade en sado-kusin som älskade att sjunga den för mig - och som jag grinade! Varje gång!
Efte rlång och trogen tjänst som barnpassare varje torsdag i två års tid lärde jag mig snabbt att YES! Sorg är grejen.
Passade två tjejer i 7-8 årsåldern, och deras tre i topplista blev snart:
3. "Den om lasarettet" (I en sal på lasarettet, såklart)
2. "Den me båten" (Wiehes "Titanic") och kanske lite otippat på första plats:
1. "Snääääääälla, den med fågeln!" (Niklas Strömstedts "Sista morgonen"!)
Maken sjöng Briggen Blue Bird för mig en gång och jag grinade i en halvtimme..
När min hårddisk var tom så sjöng jag o, ajajajaj buff, o ajajajaj buff typ hundra gånger ... Du vet den där med trollmor och elva små troll ...
"Lillsysterns undulat är död, stendöt uti sin bur" ...osv. är ett tips, sen har du sången om fågeln Roger, han som blir skjuten i magen. Jättesorgligt. Mycket fåglar här nu. Om inte sångarna funkar kan du ju berätta skräckhistorien om Caspar som inte ville äta... Usch, vad hämst.
Vad lätt det är att komma på sorgliga saker!
Henning med sin presenning med Philemon Arthur.
Vid en liten fiskehamn med Vikingarna (tror jag), den är ju sorglig som attan.
Just det glömde ju: Lille Ivar springer över stäppen.
Matritza Horn har gjort en skiva som heter Jämmer och elände. Tror att den skulle kunna passa Rufus stil :-)
Förutom sorglighets eviga etta "i en sal på lasarettet" finns en annan hjärtskärande visa om en nybliven mamma som så gärna vill gå ut och dansa men hennes lille gosse är sjuk så hon måste vara hemma. Men så en kväll bestämmer hon sig för att ändå gå och när hon kommer hem ligger gossen så klart död i sin säng. Hemska hemska visa. Innheåller både blod och död och annat ångestframkallande. Kanske något för lillkillen?
Du måste förstå: jag bara älskar din blogg!
jag är 20 år, bor hemma igen, singel, hatar killar, ska ut å backpacka, as omogen, as dålig med prit, ett stort stort barn med andra ord.
men fy fään vad jag vill ha en unge när jag läser din blogg. du e så mysig<3 rufus har en as kul mamma:)
Sorgligast ever är den där "En sliten grimma hänger i mitt stall, en blanknött saaaadel ligger på sin pall, och frågar du varför jag tårar bär blir mitt svar: min ponny borta är".
Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på den.
Det är nåt med små barn och skadeglädje... eller nåt.
När vår lilla Nova började skratta med ljud, var det alltid på ställen när man satt och pratade och tog upp något hemskt eller elakt. Varenda gång! Lite skumt faktiskt. Som att hon förstod vad som sades och hånskrattade... Hu.
Fatta, det är bara en fasad. Det är ju lixom inte tufft att vara sentimental när man är kille.
Däremot är det astufft att Rufus redan fattat det. Och han är ju typ inte ens en vecka. Den killen har potensial att gå långt i livet.
:-D
Eller "Fågelns hjärta" ur Nu sjunger Näktergalen: 'Jag har hållit i en fågel, fågeln trodde mina händer var ett bo. Jag har hållit i en fågel, det är svårt att tro. Fågelhjärtat slog och slog, ögat glänste svart som vatten. Plötsligt rös den till och dog. Sen kom mörkret, stjärnorna och natten.'
Kan man något annat än att gråta?
Ett annat tips: "I natt jag drömde" - inte så sorglig (mer än för den som behöver sjunga den för tretusende gången) tycks ha en väldigt sövande effekt.
/Anna
denna typ;
"det fanns en gång en stad, i parken där lekte bar. så släppte man ner en booomb och staden försvann... svara mej du, var är den nu? jag bara undrar, var är den nu?"
eller niklas strömsteds sista morgonen;
"Den sommaren. Vi åkte ut på Lidingö och hem igen.
Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö.
När hösten kom sa du att nu känns det som det börjar om.
Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog."
sjukt hemskt och deppigt, kanske rufus gillar?
Åhh, "Lyckans land" var en av mina absoluta favoriter när jag var liten! Tror jag brukade fantisera om att det var jag som satt där helt ensam utan vänner, och plötsligt kom den söta lilla pojken fram...
om du känner att det här med att bära börja kännas ansträngt kan jag varmt rekommendera bärsele. mycket bättre än babybjörn och smartare än sjal.
vår heter baby becco carrier
/Willes mamma
Mycket märkligt det där - men de sorgligaste låtarna har ofta också de vackraste av melodier.
Flickan och kråkan är ju fantastiskt vacker, om än sorglig så kyrkklockorna sätter igång av sig själva. Men den melodin alltså. Får piggar på armarna bara jag tänker på den.
jag orkar inte tamig igenom ala 23 kommentarer före mig, så du kanske redan fått tipset, men de hederliga gamla skilllingtrycken "Vildandens klagan" och den där om Lejontämjarens brud lär bli svåra att slå. Du vet "I skimmrande bruddräkt så vit liksom snö..."
Om du tröttnar på att sjunga kan jag tipsa om djupa knäböj. Fick tipset av de som jobbar på nyfött intensiven och det innebär helt enkelt att man håller, eller mycket bättre har honom i sjalen..., och sen gör knäböj som när man tränar. Funkar varje gång enligt dem. "Alla" somnar eller lugnar sig efter 10-12 st och så får du ju sjukt bra träning samtidigt!
Sjung Per Gessle, han är skitsorglig.
Det är ju så sjukt att de flesta barnsånger typ handlar om sorg och död. Som Anna-Karin skriver, i en sal på lasarettet- hel fruktansvärd!
Och Gäddan Gösta som käkar upp mörten Bertil- fasansfull!
Skicka en kommentar