- Vet du vad klockan är?
- Fem i tio ungefär.
- Jaha.
Ungefär en minut senare, samma blick igen.
- Nu då?
- Eh, typ fyra minuter i tio.
Tre vankningar av och an utanför dörren, blicken igen.
- Och nu?
- Tre minuter i tio.
När hon frågade för sjätte gången började jag tappa tålamodet och tog på mig fröken ur-rösten.
- Nu då? Vad är klockan nu?
- Nu är klockan 10.00.13 PIP!
Då suckade kvinnan ev avgrundsdjup suck och blängde mot gallret in till butiken.
- Att de ALDRIG kan hålla tiden, alltså! Så himla dålig stiiiil! Man blir ju galen!
Blir och blir, ditt freak!
Sa jag inte.
Men jag tänkte det väldigt högt i huvudet.
3 kommentarer:
Hm. Skrämmande. För övrigt borde människan snarast införskaffa sig en egen klocka.
typiskt stressad sthlm'are syndrom ;) men din bebis verkar inte lida av det iaf, måste vara mkt av dina småländska gener som gått i arv där!
Punktlighet tycker jag är av allra största vikt! Men tja, att skaffa sig en egen klocka vore att föredra.
Jag har ingen klocka. Jag tycker nämligen inte om att vara tidsbunden. Gå och titta på klockan titt som tätt irriterar mig. Bättre att fråga andra då.
Men det var inte jag! Det var det inte!
Skicka en kommentar