I somras startade jag ett bebisbattle med min kompis Elin när det uppenbarade sig att vi skulle ploppa unge ungefär samtidigt. Reglerna var enkla: Först vinner. Elin hade en veckas försprång från början, men i krig och bebisskaffande kan allt som bekant hända. Och när det fortfarande inte hade bodde någon bebis hos Elin igår började jag få upp ett litet hopp om hinna först trots allt. Bokade således snabbt in en fika med henne idag för att kolla läget och eventuellt se om jag på något sätt kunde fördröja hennes förlossning ytterligare. Jag låg som bäst och smidde ondskefulla planer i morse när telefonen plingade till.
Ett nytt meddelande: Elin mobil.
"Det blir ingen fika för mig, jag tänker istället ägna mig åt att vrida mig i plågor. Nästa förflyttning jag gör härifrån blir i taxi till BB. Ses där istället?"
Och min första tanke: Mmm...vrida sig i plågor. Lyllos, lyllos Elin!
Det kan vara första gången jag tänker så, det kan det.
Men så är jag också väldigt, väldigt gravid nu för tiden.
Och ingenting man tänker då räknas på riktigt.
Visst?
7 kommentarer:
Oooh, nu är det spännande! Varje dag jag kommer hem fr jobbet är det med stooor spänning jag kikar in på din blogg (.
Lycka till! När det blir dags! (:
Men lilla gumman, vi vet ju att barnet kommer den 12:e. Jag och Lillmesen är övertygade, så det så. Ta´t lugnt!
haha, ja man blir lite knäpp mot slutet. jag har typ åtta veckor kvar och känner ungefär som du. vill mest bli av med illamåendet, fast det vore nice att få träffa den där som lever om i magen också.
men din bebis borde ju vilja komma ut nyss och få bosätta sej i det fina, fina bebisrummet ni gjort!
men hur gör man för att hitta till din bebbe-blogg?
Elin! Man mejlar mig på onekligenblogg@yahoo.se och frågar efter adressen. Så kanske man får den...
Äsch så fort man kommer in till bb finns det ju massa härlig bedövning (som en del övernaturliga människor inte behöver). Testa lustgasen, den är härlig! Hade nog klarat mig hela vägen på den om det inte var för att jag blev erbjuden EDA pga högt blodtryck. Man litar ju på att barnmorskorna och läkarna vet vad de gör. Det gick skitbra och jag tyckte faktiskt det var kul att föda! Eller ja, kul och kul, men häftigt! Hade de sagt "oj, det ligger visst en till därinne" hade jag lätt klämt ut den också utan minsta tvekan! Och innan var jag rädd för att föda ;)
Och för att svara på din fråga: nej, inget man tänker då räknas på riktigt ;D På slutet av graviditeten vill man ha ont, det är helt normalt! Man längtar ju efter sin lilla bebis :D Inte så att man en helt vanlig onsdag sitter och tänker "guuu vad jag vill ha skoskav! Ett riktigt rejält skoskav vill jag ha. Helst imorgon.."
äsch ge inte upp - om bebisen inte har kommit än så finns chansen kvar!
lycka till!
Skicka en kommentar