Det ringde på dörren, del 2

Vissa dagar känner man sig lite lyckligare lottad i livet än andra dagar.
Lite dummare också.
Och ytligare.

I morse ringde det på dörren här igen.
"Å, tulpaner!" tänkte jag, snabblärd som jag är.
För det är ju så det brukar vara nu för tiden.
Ring på dörren = blomsterbud.

Jag skickade Gustav för att öppna. Där ute stod en hemlös man i sovsäck, som alldeles uppenbarligen tillbringat natten utanför vår ytterdörr.

- Hej, var är Sven?
- Sven?
- Ja, Sven?
- Det vet jag inte. Det bor ingen Sven här.
- Var bor han då?
- Det bor en Sven på nedersta våningen i huset. Är det honom du letar efter?
- På nedersta våningen?
- Ja.
- Tja, jag kan ju åka ner och kolla om det är honom jag letar efter.
- Ja, det kan du ju göra.

Det var det nog inte, kan jag meddela, för nu ligger mannen och sover i sin sovsäck utanför vår dörr igen. Och det är apkallt utomhus och här inne ligger jag under duntäcket och tittar på mina tulpaner och vet inte vad jag ska skriva riktigt, för allt ser bara så sjukt fel ut på skärmen.

Vi säger väl så, helt enkelt.
Hej på er.