fredag, januari 16

Den stora soffkuppen

Ni vet hur man ibland ser på film att skurkarna går upp mitt i natten och har hyss för sig? Så här: De pussar sin fru godnatt och släcker lampan. Och när frun har somnat viker skurken undan täcket och går upp för att mörda/fiffla/ägna sig åt allmänna skumraskaffärer. Sedan kryper de tillbaks till sängen innan frun hunnit vakna och tar på sig sin oskyldigaste min. Alles gut. Ni vet? Bra.

Så har vi det här hemma också, ungefär.
Det är jag som är skurken, men säg inget till min kille.
Mitt brott: Jag sover på soffan.

Några gånger har jag gjort misstaget att sova på soffan utan att mörka. Det är det värsta min kille vet. Han tycker att sova på soffan är ungefär samma sak som att göra slut. "Du smet!" säger han och darrar på läppen nästa morgon. "Du gillar mig inte längre!" Sedan måste jag fjäska en hel dag för att han ska bli glad igen. Orka! Det enda jag vill är ju att sova en stund i tysthet utan snark bredvid.

Det fiffiga i det här avseendet är att killen i fråga sover lika djupt som en sten, nej ett berg, nej ett... något ännu större. Således kan jag lätt vika undan täcket lite snyggt framåt natten, smyga upp till soffan, sova lugnt och sedan smyga tillbaka i gryningen utan att han märker ett dugg. När väckarklockan ringer ligger jag på plats som om ingenting hade hänt med min oskyldigaste min i ansiktet. Alla nöjda och glada.

Det enda som oroar mig lite i frågan är den där filmgrejen. Förr eller senare kommer ju liksom natten när skurkens fru vaknar och börjar ana oråd. Då kan skurken komma undan ett tag med lögner och förnekelser, men det håller inte i längden. Och sedan är det kokta fläsket stekt för skurken.

Oroligt, det här.
Jag kan inget annat än bida min tid och frukta dagen då min soffkupp slutligen avslöjas.
Vilket för övrigt borde vara ungefär idag, med tanke på att jag bloggar om det.
Doh!

8 kommentarer:

Johanna sa...

Ojoj, nu är det ute.

Men tänk såhär: Om bebis behagar komma ut nån gång så kommer du inte kunna sova ändå, och han kanske uppskattar en natt eller två själv i sovrummet så småningom. Mne vaka tillsammans i början, det är sjukt jobbigt, och sjukt mysigt att dela de stunderna (åtminstone i efterhand! ;P)

Äppelträdet sa...

Kan du inte skylla på halsbrännan? Jag satt och sov i soffan några gånger på slutet av graviditeten.

Och så för att ge dig lite positiva nyheter: en del kan sova trots att de har bebis! Alla bebisar är inte vakna om natten.

Jag har två barn och har aldrig behövet vanka omkring på natten. Inte en endaste gång faktiskt. I början åt de såklart då och då, men det gjorde de så stilla bredvid mig i sängen och strax sov vi båda två.

SaraMy sa...

Och jag kom på en sak!
Min bror fick nyligen en lite bebis och den bebisen behagade vänta tio dagar (10!) innan den tittade ut. Fast det var väl värt det för den bebisen är inte som andra bebisar (jag har nio syskonbarn så jag VET) han är liksom, moooogen. Han tittar en rakt i ögonen och är med, vaken. Hur många 4-dagarsbebisar är det?!
Tänk.. han förbereder sig bara lite extra, samlar lite extra näring och energi och låter den lilla superhjärnan mogna ordentligt!

SaraMy sa...

eller så är han så superintelligent att han fattar att det är skit-kallt och hellre stannar där inne i värmen.

alternativt att världen är hemsk och att det är onödigt att födas. men det är ju lite mer tungsint alternativ.

han lär ju iaf ha ärvt din humor. och då kanske han bara skämtar lite med dig.sådär. äpplet faller inte långt från trädet, typ.

Anonym sa...

Huuur kom det sig att trots att blogginlägget inte det allra minsta handlar om bebisar så har alla som kommenterat inlägget pratat om just det? Är det så det kommer vara framöver - kommer allt som händer i ditt liv Lisa kopplas till den där bebisen? Apfhuu i så fall.
/L

Ylva sa...

När bebis kommer kanske det blir han (inte bebis) som vill sova på soffan.

Nina sa...

Jag har sett reklam för en sån där grej man sätter i näsan, nån plastmojäng. Ska tydligen hjälpa mot snarkningar. Kanske kan funka? Hade säkert varit skönare för dig och magen att också kunna sova i sängen :-)

Kajo sa...

Ah, min sambo tar det också som skilsmässohandling ifall han upptäcker att jag smitit till soffan. Hos oss har det provats plastringar i näsan samt snarksprej á 175 kr flaskan. Inget vidare resultat, max 0,1 i förbättring. Men öronproppar funkar - dock ej i näsan på honom men i öronen på dig.