onsdag, december 31

Gott nytt år!

Äsch, jag skippade dramat. Det fattar ju alla att januaribarn är liiiite, liiiiite bättre än alla andra slags barn ändå. Satsar således på ett sådant istället. Idag har jag nämligen inte tid. Det ska lagas fyra rätter mat här, och skålas i bubbel. Sedan ska vi titta på raketer från fönstret. Jag skyller själva fönsterdelen på att den yngsta festdeltagaren bara är en dryg månad gammal och inte gillar att gå ut mitt i natten och bli ihjälskrämd av smällare, men det är inte riktigt hela sanningen. Det var ju det där med skor på mina svullna fötter också. Så himla kallt att fira tolvslaget barfota i minusgrader.

tisdag, december 30

Mot operan!

Ikväll ska jag gå på opera. Det ska jag för att min kille plötsligt kom på att han älskar opera och attackbokade biljetter till Batseba innan jag hann säga flaskhals. Inte för att jag skulle protesterat direkt, men ändå. Jag hade sannolikt inte kommit på idén heller. Själv kan jag nämligen bara relatera till opera genom Julia Roberts i Pretty Woman.

Så här kommer det således att bli:

Gustav kommer snart hem med ett smyckesetui med ett halsband av ädelstenar i som passar perfekt till min röda fantastiska långklänning. När jag hänfört sträcker fram handen för att röra vid det smäller han skämtsamt igen etuiet över mina fingrar så att jag nödgas utbrista i ett förvånat (men o så charmerande) litet skrik. Sedan åker vi limousin till operan, och väl på plats fattar jag inte hur kikaren fungerar, men det är också bara charmigt. Sedan blir jag så hänförd att jag gråter och säger till den fisförnäma damen bredvid att jag gillade operan så mycket att I almost peed my pants. Det tycker den fisförnäma damen är chockerande. The end.

Eller å! Ett annat festligt filmscenario som jag precis hittade på själv: Vattnet går mitt under det allra mest hänförande stycket och när Gustav vänder sig om mot mig för att kolla varför jag flämtat till så dramatiskt så säger jag (på engelska, för annars blir det inte som på film): Honey, I think my water just broke. Och sedan förvandlas Gustav till Hugh Grant och blir så där stressat förvirrad som bara Hugh Grant kan bli och vi tränger oss förbi publiken som tittar irriterat på oss och springer ut på gatan och skriker TAXI! och så sladdar det in en gul New York-taxi framför fötterna på oss, och i den föder jag barn på väg till BB. The end.

Båda alternativen känns ganska spännande.
Ska nog bli en bra kväll det här också.

måndag, december 29

Måndag midnatt

Och gud sade: Orkar du inte gå ut på galej (bland annat för att du typ inte får på dig några skor eller kläder längre), låt galejet komma till dig. Ikväll har vi lagat 87 bitar sushi, fördelat dem på fem personer, och ätit upp varenda bit som uppladdning inför en fyra timmar lång rockturné på nintendot.

Bandmedlemmarna hade visserligen önskemål om kokain, champagne och en loge fylld av tonårstjejer också, men jag kände att det var liiite för mycket begärt.

Det är ju bara måndag, för farao.
Någon måtta får det väl vara.

Julen är slut

Så, nu är julen slut.
Inget mer latande, ingen mer knäck, ingen mer vila.
Nu är det worddokumentet och jag igen, tills bebisen skiljer oss åt.
Och om jag säger det högt (läs: skriver det på bloggen) så blir det så.
Det är så det fungerar.

söndag, december 28

En vit start på året

Jag råkade gå in på avdelningen för bärbara datorer i en datorbutik idag.
Skulle jag inte gjort.
Det fanns en vit dator där som talade till mig.
Så klart.

"Köp mig!" sa den. "Köp mig, ta med mig hem och låt mig göra dig lycklig. Jag är både smart, snabb och snygg. Och så har jag en fungerande musplatta också, om man jämför med andra datorer du känner."

Sedan hörde jag inte mer, för jag satte fingrarna i öronen och kutade därifrån med plånboken i ett järngrepp. Men, eh... så länge ingen hakar fast mig i kedjor och rep i den här lägenheten är risken överhängande att jag står där som en idiot i butiken imorgon igen. Jag känner mig själv. Och det finns en vit dator där som behöver mig.

"Men okej då" kommer jag motvilligt att säga. "Klart du ska bo hos mig om du nu envisas. Kom lilla vän, så går vi hem."

Och sedan kommer vi att leva lyckliga tillsammans i tre år och två dagar tills garantin går ut och datorn går sönder. MOAHAHA! Det ska bli mig ett sant nöje.

lördag, december 27

Bästa bilkörningen ever

När bilen saktar in och stannar vid Zinkensdamm konstaterar jag nöjt att den här julen har varit världsbäst. Lugn och fin och rolig och rimfrostvit, med världens kanske snällaste tomte som extra krydda på toppen.

- Och det gick ju hur bra som helst att köra också! Det var inte jobbigt en enda sekund.
- Vilket i och för sig skulle kunna bero på att du suttit bredvid och varit tjock och tittat på när jag har kört varenda centimeter av vägen.
- Förvisso. Men ändå! Sjukt ojobbigt!

torsdag, december 25

Rock band

Jag gav min kille årets största julklapp: Rock band till vårt nintendo wii.
Nu har kusinskaran bildat band på övervåningen, och rockar så att golvet skakar.
Det är förresten rätt svårt att hänga en gitarr på en höggravid mage, men det går med lite vilja. Gäller bara att få in den rätta knycken. Efter två timmar kommer mamma upp för trappan och ber med sin snällaste röst:

- Kära ungdomar, kan ni tänka er att pausa i en halvtimme?
- MEN Å, VARFÖR?
- Vi har bildvisning där nere, och det går inte att göra sig hörd.
- MEN Å, TÖNTIGT!
- Snälla?
- MEN Å, OKEJ DÅ.

Mamma försvinner nöjt ner på nedervåningen igen.
Och missar därmed det lilla tillägget från trummisen:
- Men vi tänker trasha logen under tiden.

onsdag, december 24

Jul i stugan

Idag har tomten varit och lagt en present i julstrumpan på min dörr, granen är klädd, gröten är uppäten, och julklänningen är på.
Det börjar bra, det kan man inte förneka.
Fattas bara att man ska få hugga in på knäcken också, sedan är julen räddad.

God jul alla!
Känn friden.

tisdag, december 23

Disco singel 16+

I vår totala julfrid råkar vi fastna framför en danstävling på tv.
Först är det bugg. Sedan vals. Sedan tango. Sedan disco singel i ålderskategorin 16+.
Mamma och pappa stirrar fascinerat på tv-rutan. Sex pinnsmala sextonåriga tjejer studsar frenetiskt runt och går ner i spagat hit och split dit. De har nästan ingenting på sig.
Pappa suckar och vänder sig mot mamma.

- Det är det här vi borde börja med efter nyår, inser jag. Vi kommer bli supersmala på direkten.
- Mmm. Och det passar ju bra! Vi kan ställa upp i den här ålderskategorin. 16 +.
- Fast de skulle få höja volymen på musiken ganska mycket.
- Varför det?
- Så den åtminstone hade en chans att överrösta våra knakande leder.

Och jag somnar i soffan med bilden av min pappa i trikåer i spagat på dansgolvet.
The joy!

söndag, december 21

Jullov



Pepparkaksmuffins med glasyr, mandel och kanel on top - check.
Återstår lite paketinslagning och julmustdrickande.
Och en härlig liten bilresa till Småland i gryningen.
Sedan kan tomten få komma lite när han vill, faktiskt.

Sista rycket

Nu har worddokumentet passerat 300 000 tecken, och när klockan slår sex ikväll sätter jag punkt, stänger datorn och tar julledigt. Då har det förhoppningsvis börjat lacka mot jul även i berättelsens gång, och sedan är det bara en liten vecka kvar till den nyårsafton som jag i dagsläget tänker mig ska få avsluta hela handlingen. Det coolaste hade ju varit om jag hade lyckats skriva i realtid, och ha hela dokumentet klart på nyårsafton i verkliga livet också. Will never happen, tyvärr. Är nöjd om jag hunnit fram till julafton vid det laget.

Det märks förresten att det bara är hittepå alltihop, för nyss skrev jag att det snöar över Växjö och skolgården vid Katedral. En vit jul i Småland. Ja men eller huuur, helt sjukt overkligt. Skärp mig.

lördag, december 20

Köer är för mesar

Och så här lördagen innan jul bestämde vi oss för att leva lite on the edge och ta en svängom på Ikea och Coop. Vi tänkte innan att det skulle bli förjävligt. Värre än värsta, värsta döden. Men det visade sig snabbt att ingen annan i världen ville gå på Ikea och Coop idag. Det var inte ens kö. Var ville resten av världen gå idag, undrar jag då? PÅ STAN, ELLER?

Stupid.
Ikea och Coop som är så trevligt.

fredag, december 19

Också en fredag

Okej, det kanske är något allvarligt fel på mig. Nyss, klockan 22.30 fredagkväll, var jag nere i tvättstugan och manglade lite lakan. Och detta efter att ha tvättat sex maskiner kläder.

Hello!
Ingen jag känner manglar lakan.
Speciellt inte på fredagkvällar.
Jo förresten, min kompis Ylva manglar.
När jag bodde ihop med henne sa hon att det var fusk (och kanske lite, lite äckligt) att tvätta utan att mangla allt som gick att mangla. Så vi manglade jättemycket. Å andra sidan sa Ylva också att om man tvättade på fintvätts-programmet så skulle tvättmaskinen inte åka runt, runt utan bara vagga lite försiktigt. Det var bara därför som jag vågade stoppa min oerhört luggslitna mjukdjurshund Ludde i tvättmaskinen. Sedan satt jag utanför i total skräck och såg hur tvättmaskinen svepte runt, runt, runt med Ludde därinne.
Han dog nästan på kuppen.
Jag också, för den delen.
Men förutom den incidenten så minns jag mina och Ylvas tvättdagar som väldigt fina tillställningar. Speciellt när vi bodde i Paris och tvättade i tvätterian på gatan och betalade med mynt i automater för att maskinerna skulle starta. Skitbra var det, för varje gång var man skulle tvätta var man tvungen att gå och köpa tidningar och vin för att få växel.
Mycket bättre än här.
Här behöver man inte ens ta av sig mjukisbyxorna.
Glamouren tar nästan död på mig.

Ett gigantiskt kliv för Lisa

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer."

För första gången sedan digitalkamerans inträde i mitt liv (vi snackar fyra år här) har jag idag framkallat papperkopior av digitala bilder så att jag KAN SÄTTA IN I ALBUM.

(!!!!!!!)

Det blev många bilder.
Det blev det.
Men herregud, graden av nöjdhet!

Från och med nu yada yada yada. (Lägg in valfritt tomt löfte om kontinuerlig bildredigering, utrensning och framkallning här.) Och eh... nämnde jag album?

Inom en fyraårsperiod, kanske.

torsdag, december 18

Baby charm

Idag har jag varit så social i jämförelse med andra dagar i min vardag just nu att jag knappt vet vilket ben jag ska stå på. Vi snackar social chock. Jag vet inte riktigt hur jag ska återhämta mig, faktiskt.

Först: Besök hos barnmorskan. Och okej, jag veeeeet att hon kanske inte är min polare direkt, men hon räknas visst det. WTF, hon tömmer mig på blod, jag visar magen för henne, och idag pratade hon länge och ingående om mina bröstvårtor också. Det får ändå kännetecknas som en ganska nära relation, tycker jag.

Sedan: Jullunch på jobbet. MED FISKDAMM! Jag fiskade upp den finaste lilla voododockan man kan tänka sig. Hon heter Baby charm. Hon kommer fixa biffen åt mig den närmsta tiden, det fattar ju alla. Till exempel ser hon till så det aldrig hamnar hundbajs på barnvagnshjulen, att amningen går som en dans, och att gravidmagen försvinner på nolltid. Dessutom fixar hon så jag kan glömma kolik, vaknätter, nerkräkta axlar och blöjeksem innan jag ens börjat oroa mig för dem. Sweet!

"Så nu vet du vem du ska tacka när du får världens bästa bebis om några veckor" sa chefen, log glatt och pekade på sig själv.
"Eller vem du ska reklamera hos när voodon inte fungerar" fyllde kollegorna i.

Kan bli spännande, det här.

onsdag, december 17

Ena dagen vs Nästa dag

Det här med att skriva en bok alltså.
Känns inte alltid så balanserat om ni trodde det.

Ena dagen går det hybrisbra och de fem bestämda sidorna blir sex, sju, åtta, nio innan klockan ens har hunnit bli eftermiddagskaffe och när Gustav kommer hem och frågar hur det går svarar jag perfekt, för jag är ett geni, och sedan visslar jag julsånger och klär en julgran eller två.

Nästa dag går det helvetesdåligt och de fem bestämda sidorna blir fyra, tre, två, en och när klockan blir eftermiddagskaffe har jag suddat ut allt värdelöst jag skrivit under dagen och ligger och protestsover med täcket uppdraget över huvudet när Gustav kommer hem och när han väcker mig meddelar jag att brödet har möglat och världen är rutten och att han är ihop med en loser.

Idag är Nästa dag.

Hata Nästa dag!

Mörda Nästa dag!

RATATATATATATATATATA, ner med den bara.

Kanske, om man går och lägger sig nu på direkten, blir det Ena dagen lite snabbare igen.

Vore lattjo.

Godnatt.

Granen



tisdag, december 16

Kreativ sömn

Drömde så vackert om två fina bokmänniskor på Tiden förlag i natt.
Blev så exalterad att jag kände mig nödgad att mejla dem direkt på morgonen och berätta.

Kära Cecilia och Ylva!
I natt drömde jag att jag träffade er på stan. Ni var utklädda till pingviner. (Tänk svarta trikåer, vadderad kropp, ett stort runt huvud som ni var så trötta på att ni bar det under armen och stora simfötter på fötterna.) En oerhört festlig dröm, må jag säga! Kanske har jag knäckt er klädsel inför nyår eller så nu?

Hade kanske väntat mig någon form av "tack för det spännande förslaget, vi ska ha det i åtanke inför årets julfest på jobbet" i utbyte. Istället konstaterades det snabbt att jag uppenbarligen knarkade alldeles för mycket för mitt blivande barns bästa och att det vore bra för mig att vistas lite mer bland normalt folk på dagarna. Pah!

You say knark.
I say kreativ.
Skillnaden är milsvid.

Påskrivet och klart

Ja.
Jo.
Jag är väl benägen att hålla med, faktiskt.
Det ser lite övermäktigt ut.

Men har man precis fått kontrakt på sin blivande ungdomsbok och lyckats skriva sin autograf längst ner utan att någon hoppat fram bakom ett hörn och gastat LURAD! DET HÄR ÄR DOLDA KAMERAN! så får man faktiskt äta allt det där godiset.

Man kommer kanske inte att orka ända till botten.
Och man kommer garanterat att må väldigt illa efteråt.
Men det kan ändå vara värt ett försök, dagar som den här.

Lyckan! Lyckan! Lyckan!

Håll utkik i en bokhandel nära dig framåt nästa vår eller så.
Det är då det händer.

måndag, december 15

Australisk gryta

När Gustav var liten hatade han Boeuf Bourguignon. Gustav tyckte att Boeuf Bourguignon var blä. Värsta som fanns. Gustav gick till och med så långt så han slog näven i bordet och VÄGRADE äta Boeuf Bourguignon. Han ville mycket hellre ha Australisk gryta, om han fick bestämma. Det hade han fått en gång, och det var liksom så sjukt mycket godare. Coolare också, det hördes ju på namnet. Och eftersom Gustavs föräldrar värnade om lugnet i hemmet i Askim slopades följdaktligen Boeuf Bourguignonen och ersattes av Australisk gryta till Gustavs stora glädje. Gosse, vilket fridfullt hem det blev! Och oj, som Gustav åt!

Inte förrän Gustav var i 20-årsåldern började han reflektera över fenomenet på allvar. Ingen annan i världen hade liksom hört talas om någon Australisk gryta.
"Jo, men" försökte Gustav. "Ni vet sådan där köttgryta där köttet kokar jättelänge i rödvin och buljong och så har man typ lagerblad och lök och morötter i. Det är en Australisk gryta!"
"Nej" sa alla andra i världen bestämt. "Det heter Boeuf Bourguignon".
Och det var så det gick till när Gustav slutligen insåg vilken fräck kupp han utsatts för som barn.
Det var också så det gick till när jag nästan skrattade ihjäl mig.

Hur som helst. Den Australiska grytan har som ni förstår en väldigt speciell plats när det kommer till maträtter i Gustavs familj. I min också, men det är mer för att det är gott med köttgryta. Därför tycker jag att det är oerhört festligt att vi nu upptäckt att det går att laga Australisk gryta med låtsaskött som verkligen på riktigt smakar rätt bra. Och det är när svärfar tar en tugga och yttrar orden: "Oj! Det här kan man ju lika gärna äta som riktig Australisk gryta! Fast det är vegetariskt!" som man inser till fullo att man är något oerhört stort på spåren.

Produkten ni ska leta efter heter Seitan.
Det låter som satan ungefär när man säger det.
Bara en sådan sak.

Extra allt

Julgran med extra allt, sa ni?
Ja men, då säger vi så.
Min kille kom precis hem med en hel kasse fylld av glirr och pynt och ljus och grejer, och jag har inte ens behövt lyfta ett finger hittills. Iiiiiiiii! Det här kan bli exakt hur bra som helst.
Piff och Puff kommer bli gröna av avund när jag är klar.
Måste bara köpa själva granen också.
Sedan ska det pyntas som aldrig förr.

söndag, december 14

Tredje advent

Känn hur julefriden sänker sig över lägenheten!
I vardagsrummet står Gustav och hans mamma och spelar tennis på wii sports mot varandra.
Svärmor har en giftig serve, det kan man inte ta ifrån henne.
Hon är väldigt nöjd.
Svärfar är inte lika entusiastisk.

- Nej! Nu får ni sluta leka. Jag vill sova!
- Men å, det är ju så kul! Kan vi inte köpa ett sådant här? Jag vill träna varje kväll!
- Hmpf.

lördag, december 13

Julgranens vara eller icke vara

Det står försäljare nedanför vårt fönster och säljer julgranar.
Jag har stått och tryckt näsan mot rutan och stirrat lystet på dem stora delar av dagen.
Granarna, alltså.
Inte försäljarna.
De ser i och för sig också sympatiska ut, men det är ändå granarna som stjäl min uppmärksamhet.
Mmm... julgranar.
Jag känner att jag verkligen behöver en julgran i år.

Men sedan är det den där grejen med alla tillbehör som måste införskaffas för att granen ska komma till sin rätt. Julgransfot. Ljusslinga. Pynt. Glirr. Och en actionplan för hur man sedan ska bli av med granen när julen är slut och det är barr över hela lägenheten. Det känns lite övermäktigt alltihop. Man måste ju gå utanför dörren säkert tre gånger sammanlagt för att fixa hela biffen. Och att gå utanför dörren är, som vi alla vet, ohyggligt jobbigt.

Står således och vacklar inför ett väldigt viktigt beslut här.
Julgransfylld jul inkl. jobbigt jox vs. Julgranslös jul exkl. jobbigt jox
Några råd ni vill dela med er av i denna stund av ovisshet?
Jag är ytterst påverkningsbar i nuläget, känner jag.
Ni säger hoppa.
Jag säger hur högt?
Eller gud, säg inte det förresten.
Hoppa är ju ännu jobbigare än att gå utanför dörren.

fredag, december 12

Det är ju fredag, för farao

Come on, already, Högre Makter!
Nu vill jag sluta ha frossa och få tillbaka aptiten.
Det här är för tråkigt.

torsdag, december 11

Jag - ett vinterkräk

Följande dialog ägde rum i den här lägenheten för fyra dagar sedan:

Jag: - Jag blir aldrig magsjuk.
Min syster: - Kul för dig.
Jag: - Japp. Jag har inte haft magsjuka sedan jag var liten.
Min syster: - Again, kul för dig.
Jag: - Alltså, jag MINNS inte ens hur det är att ha magsjuka. Inte en enda minnesbild. Bara att man fick dricka avslagen cola, och det låter ju mest gott.

Och här ligger jag nu och tror att jag är död, med en helt ny stig upptrampad mellan toaletten och sovrummet, och ben som skakar som asplöv varje gång jag försöker stå på dem. Det är så synd om mig att klockorna nästan stannar, för det finns inte ens någon coca-cola hemma.

Känner mig plötsligt väldigt ödmjuk och ångerfull.
För alltså: Förlåt mig, Högre Makter!
Jag skulle inte ha sagt så där.
Jag minns visst hur det är att ha magsjuka.
Jättetydligt minns jag det.
Och om ni bara låter mig leva över krisen så ska jag aaaaaaaaaldrig mer sticka ut hakan på det där viset, verkligen aaaaaaaaaldrig.
Okej?

Hoppfulla hälsningar
Vinterkräket

onsdag, december 10

Att lägga i säcken, del 4

Framme vid sista och bästa kategorin. Det är i stort sett inte klokt hur många bra ungdomsböcker det finns här i världen, ska ni veta. De här tio tycker jag ni ska ge bort i jul.

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn av Björn Sortland
Boktjuven av Markus Zusak
Brevvännen av Ally Kennen
Den femte systern av Mårten Sandén
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie
Hungerspelen av Suzanne Collins
Innan jag dör av Jenny Downham
Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan
Pokermongo av Hans Carstensen
Min typ brorsa av Johanna Lindbäck

tisdag, december 9

Datorn lever

Förvånansvärt många av er oroar sig för min dators liv och leverne. Det är väldigt fint av er. För er skull vill jag här göra ett förtydligande: Min dator lever fortfarande. När jag skriver att den börjat bete sig underligt så menar jag just det. Inte att den är död. Pah! Underdrifter ligger inte för mig.

Musplattan (eller vad det nu heter) har slutat fungera. Några tangenter hänger löst. Och fläkten låter till och från lite besynnerligt. Men så länge man kopplar in en extern mus och beter sig hyfsat snällt mot datorn i övrigt så fungerar den fortfarande nästan som vanligt. Och något manus har inte försvunnit någonstans, tack gode gud i himlen helgat varde ditt namn.

Den dagen datorn säger upp sig totalt och manuset försvinner kommer ni märka det.
Ångestskriket kommer ljuda över land och rike i timmar, mina vänner. Timmar!

Tills dess: Känn friden!

Inte så Carrie

Idag provar jag konceptet Att Skriva På Café.
Känns oerhört ovant.
Jag hade liksom hoppats att jag automatiskt skulle känna mig ungefär som Carrie i Sex and the city när jag langade upp min laptop på bordet och började knappra på tangentbordet i takt med sippandet på en latte eller två.
Men, let's face it: Jag gillar inte ens latte, dricker hellre vatten.
Och Carrie skulle ha haft högklackat. Jag har skor där ena dragkedjan är sönder, men jag bryr mig inte för fötterna är ändå tillräckligt svullna för att den ändå inte skulle gå att dra igen om den så vore hel.
Det är inte heller speciellt Carrie att ha en mage som är i vägen när man vill skjuta in stolen till bordet. Känns mer... Jan Guillou eller så, kanske.
Men, men. Janne har ju också fått en och annan bok färdig.
Det gäller att fokusera på sådant i det här läget, känner jag.

måndag, december 8

Resultatet

Onekligen presenterar (odrägligt stolt) resultatet av helgens vedermödor.

Hej då Helvetet På Jorden!
Tjena hej Beboeligt Barnrum!

Om inte den blivande ungen uppskattar det här finns det risk för att jag måste byta ut honom/henne. Det är faktiskt ganska jobbigt att måla en spjälsäng.

Detta har hänt:
Målning av tomatröd byrå - check.
Målning av tomatröd spjälsäng - check.
Inköp av nya lakan med moln - check.
Väggmålning med elefant - check. (Och motivet har jag helt fräckt lånat från världens snyggaste pekbok som kommer ut i vår, Äntligen regn.)
Inköp av illgröna hyllor - check.
Och så ett ditsatt randigt mjukdjur på det - check.

Säg att det blev fint nu då, säg det, säg det, säg det!
Ni måste faktiskt.

Så undviker du julstressen

Idag lämnar jag över vårdnaden av lillmesen (aka shoppingduracellkaninen) till min bror.
Nu är det hans tur att följa med henne in och ut och in och ut och in och ut i all världens affärer intill tidens ände. Jag tyar icke mer.

- Jag kommer in och äter lunch med er och kontrollerar så att ni lever någon gång mitt på dagen. Men ni köper alla julklappar och fixar allt det jobbiga springandet. Okej?

Rätt bra deal ändå, känner jag.

lördag, december 6

Att lägga i säcken, del 3

Hela listan på julklappsböcker som passar perfa för alla mellan 10 och 12 år ungefär:

Livsfarliga miljoner av Lena Lilleste
Sebastian Darke av Philip Caveney
Kapten Svarteks grav av Lena Ollmark och Mats Wänblad
Inkräktarna av E.E Richardson
Namnet på boken är hemligt av Pseudonymous Bosch
Legenden om Sally Jones
av Jakob Wegelius
Gregs bravader av Jeff Kinney
Amor anfaller av Mårten Melin
Mr Wilderbanks djurpark av Petrus Dahlin
Tretton ynka veckor av Lotta Olsson

Jag ska måla hela världen, lilla mamma

Min lillasyster är här och hälsar på den här veckan, och min vana trogen har jag givetvis raskt anordnat ett arbetsläger i lägenheten. Ingen ska tro att de kan komma hit och lata sig ostraffat när det finns så mycket som behöver göras. Icke! Här blir man hälsad i hallen av en välkomstkommitté av verktyg och penslar. Sådan är lagen.

Och resultatet: Fullkomligt strålande.
Minns ni Helvetet På Jorden?
HAHA! I laugh in the face of Helvetet På Jorden!
Både Lillmesen och jag är förvisso fyllda med målarfärgsfläckar, men gosse!
Vi snackar enorm förbättring!

Mycket laddad inför kommande före/efter-bilder. Mycket laddad.
Ska bara låta färgen torka och sätta upp lite hyllor först.
Stay tuned.

fredag, december 5

Lagen om alltings jävlighet

Min dator har fungerat som en klocka ända sedan jag köpte den, och jag har älskat den innerligt. Tätt, tätt intill min har jag haft min sony vaio som en kär vän i nöd och lust, i glädje och sorg, på resor och i hemmets lugna vrå. Gosse, har vi haft det fint tillsammans! Och under hela tiden: Inte så mycket som ett felaktigt pip från datorns läppar. Förrän igår, vill säga.
Då började den plötsligt bete sig mycket underligt.
Knappar lossnade från tangentbordet.
Musen sa upp sig från sitt jobb.
Fläkten lät besynnerligt.

Snabbt sprang jag in till min viktigpapperpärm och letade upp kvittot på den extra försäkringen jag tecknade när jag köpte datorn för några år sedan. Tänkte HA HA! så odrägligt smart av mig att teckna den! Så odrägligt smart att jag bara kan lämna in datorn, få den fixad och slippa betala! Så odrägligt fantastiskt smart!

Och det var det ju.
Om det inte hade varit för att försäkringen gick ut I FÖRRGÅR.
Exakt 48 timmar innan datorn slutade fungera perfekt och började gå bananas.
Nu börjar jag misstänka att min dator är en ulv i fårakläder.
Att hela den där biten med kärleken och förståelsen mellan oss bara varit ett spel för galleriet.
Att det är den här dagen den har väntat på hela tiden.

Och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla den här situationen, det vet jag inte.
För det är ju väldigt elakt av datorn, när man tänker på det.
Jag känner mig både lurad, ledsen och besviken.
Kränkt, nästan.

tisdag, december 2

Mmm... lussekatter


Jag skulle nog inte ha bakat 52 lussekatter och 8 fylliga lussebröst tillsammans med Linda i söndags.
Jag kan ju uppenbarligen inte hantera dem.
Och jo, folk i allmänhet kanske kan tro att den runda magen under min tröja beror på en bebis, men jag börjar farao tvivla.
Det kan vara 52 lussekatter och 8 fylliga lussebröst som är boven i dramat också.

Städchock!

Klockan 08.04 i morse hade jag vikt tvätten, plockat undan i lägenheten, bäddat sängen, bokat tvätt-tid och burit ner alla mina sexton pelargoner i källarförrådet för vinterförvaring.

Nu är jag så chockskadad över detta sinnessjuka beteende att jag sitter och stirrar rakt ut i luften och undrar vad jag ska ta mig till.

Kanske sova lite.

Jag blev rätt trött.

måndag, december 1

Första luckan öppnad

Iiiii, jag fick en väntskalender av min mamma och pappa på posten idag! Med änglar och glirr på!
Den är liten som ett vykort, så man får pilla upp luckorna jätteförsiktigt, och som det barn jag nu en gång är lägger jag orimlig vikt vid den här presenten och studsar på stället av lycka. Fatta! Änglar och glirr!

Med tanke på att det här mycket väl kan vara den sista julen i mitt liv som jag får någon som helst uppmärksamhet av den här sorten tänker jag suga varje droppe ur den med en sällan skådad girighet.

Gosse, vad barnslig jag ska vara!
Jag kan till och med tänka mig att sitta vid barnbordet när det vankas julbord.
Och sörpla julmust så det räcker för hela släkten, ungefär.

Där är du ju!

Gustav hittade min försvunna ipod igår.
(I en byrålåda som jag letat i hundrafjorton gånger, men nu pratar vi inte mer om det.)
Lyckan! Lyckan! Lyckan!
Jag var tvungen att gå omkring och klappa kärleksfullt på den hela kvällen sedan.
När Karin och Eric satt i soffan och pratade mjukt med sin nya dotter, stod jag vid köksbordet och pratade mjukt med min återfunna ipod.
På den nivån.
Nu ska jag bara hitta sladden, så jag kan ladda och använda den också.
Den har varit borta ännu längre än själva ipoden.
Någon som sett den?

Att lägga i säcken, del 2


Okej, tio perfekta julklappsböcker för alla mellan 6 och 9 år.

Klart som korvspad, Astrakan av Katarina Kieri
Förbjuden frukt av Petter Lidbeck och Martin Widmark
Jag, Dante och miljonerna
av Frida Nilsson
Jätten Julina och människobarnen av Julia Donaldson
Kyrkomysteriet
av Martin Widmark
Edward Tulanes fantastiska resa av Kati Di Camillo
Min bok om kroppen av Benoit Delandre m fl
Ridläger med Sigge
av Lin Hallberg
Samuels cirkuslada av Lin Hallberg
Megakillen i grevens tid av Martin Olczak