tisdag, september 30

Ett halleluja-moment

Ibland är det ju så man blir snudd på religiös.
Som nu, när man fått (läs: gjort) middag, och middagen innehöll både sås och potatis.
Mmm... sås.
Och så en nyklippt lugg på det.
Pris ske lov!

Hade jag bara inte min kamerasladd nerpackad i någon flyttlåda i källaren så skulle ni få se på mitt nöjda flin + frisyr vilken sekund som helst nu. Vilken som helst.

Luggens tid är här

Idag är en glädjens dag.
JAG SKA KLIPPA MIG!
Eftersom det var nio månader sedan sist är jag exalterad till bristningsgränsen.
Men det hinner ju hända en hel del på nio månader.
Frisören, till exempel.
Hon har stuckit.
Min syster har en teori om att alla frisörer säger upp sig och flyr landet efter att vi har besökt dem med vårt illraka, hopplösa hår. Hennes tre senaste frisörer har gjort det.
Jag vet inte jag.
Men min syster kan ha en poäng, det kan hon.

Hur som helst, idag tänker jag lugg.
Hel och lång och tuff och snygg.
Helst ska det bli lite hår över i nacken också, men fokus ligger på lugg.
Mina kollegor tycker att jag måste komma dit och säga att jag vill se ut som en kändis, så frisören fattar. De föreslog Kate i Lost, eftersom jag tjatar hål i öronen på dem om hur snygg den kvinnan är. Men ärligt, Kate i Lost är en orimlig förebild. Jag tänker mig någon mer realistisk. Kate Moss, till exempel.

Det blir prima.

söndag, september 28

Hem ljuva hem

Och med det sagt:
PRISA GUD FÖR HEMMETS LUGNA VRÅ!
Bokmässa utan bebis i magen: Jobbigt. Och kul.
Bokmässa med bebis i magen: En helt ny form av tortyr. Och kul.
Nu är det soffan och jag tills natten skiljer oss åt.
Mina fötter är det nog lika bra jag amputerar.

Leve allmänheten!

När klockan börjar närma sig lunchtid på fredagen under bokmässan börjar alla utställare andas lite snabbare. Det utbyts skräckslagna blickar. Man hör hur det mumlas i leden.
- Nnnnu kkkkommer sssnart allmänhhheten! (Av tonfallet att döma ungefär likvärdigt med: Nu kommer snart digerdöden!)
Men alltså, jag tycker ändå allmänheten har sin charm.
De väller förvisso in som giriga monster bland montrar och böcker och vill ha det mesta gratis, men det är ändå förhållandevis trevliga monster vi snackar om.
Sjuåringar som kastar sig över senaste Lasse Maja-mysteriet.
Pappor som vill ha boktips till sina tonårsdöttrar.
Japanska tjejer som nästan svimmar av lycka när de får en bok signerad av Sven Nordqvist.
Treåringar som skriker tills de får en blå kasse med Emil på.
Och så alla miljarder som vill ha 4 böcker för 100, 4 böcker för 100, 4 böcker för 100.
Den typen av allmänhet.
Inget att hetsa upp sig för, ju.

torsdag, september 25

Bokmässedags

Nu åker jag och mina ömma fötter till Göteborg i några dagar. Om ni vill säga hej och/eller peka och skratta lite åt min tjocka mage tycker jag ni ska styra kosan mot monter A02:26 på Barnens torg. Det är där det händer.

P3 Dokumentär - snart i en radio nära dig

Jag har inte sett så mycket av min kille på de senaste månaderna.
Gömd vid sin dator med stora hörlurar över öronen har han jobbat som en liten ettrig iller på en radiodokumentär om den svenska ekonomiska krisen i början på 1990-talet. De gånger jag försökt prata med honom har han i bästa fall vänt sin irrande blick mot mig och mumlat något osammanhängande om marginalräntor, flytande kronor och skatter. Jag har fram till denna dags datum inte fattat ett skvatt om vad han yrat om. Liksom, flytande kronor! Kom igeeeeen.

Men idag har vi haft radiolyssning i lägenheten.
Vi snackar inbjudna gäster, mysig belysning, levande ljus, samling i soffan med blicken framåt.
Inga som helst störningsmoment.
Och plötsligt händer det!
Jag kan saker om räntor och risker och kronor och skatter!
Och jag GILLAR killens dokumentär (som jag i ärlighetens namn annars eventuellt hatat en smula några gånger på sistone).
Det är knappt så jag kan finna ord, mina vänner.

Den 12 oktober kan ni också lyssna.
Do it, okej?
Ekonomiska kriser blir inte festligare än så här.

onsdag, september 24

Ja, men varför inte?

Som en extra uppladdning inför årets bokmässa (aka fotdödaren över alla andra) har jag gått och skaffat mig skoskav på båda fötterna. Och då har jag inte ens åkt till Göteborg än.
Clever.

tisdag, september 23

Mmm... leka affär

De håller på att bygga om Coop där vi bor. Det ser ut som hell just nu, men sedan ska det bli fint säger Coop. Det ser vi fram emot. Och under tiden hetsar vi upp oss lite över att de precis infört de självbetjäningssystem i kassorna. Jag testade i helgen. Hoppade upp och ner av ren upphetsning över att få blippa streckkoder (själv!) leta upp frukter i en lista (själv!) och väga kilopriser (själv!) dra sitt kort (själv!) och trycka på knappar (själv!). Har aldrig haft så roligt när jag handlat. Mmm... leka affär. Bästa som finns.

Idag kom killen hem och hade testat samma system.

- Alltså, jag är skeptisk. Vill man verkligen ha självbetjäning på Coop?
- Meh! Klart man vill!
- Men det tar ju längre tid.
- Meh! Man får ju leka affär!
- Ja, jo. Men jag talar för alla ANDRA människor. Som är NORMALA i huvudet. Vill vi ha självbetjäning på Coop?

Jag tänker: Låt oss undersöka saken med en liten festlig omröstning. Festliga omröstningar är ju, som vi alla vet, nästan lika roligt som att leka affär.


Vill du ha självbetjäning på Coop?
Såklart! Verkar mycket kul.
Nja, skeptisk.
Såklart inte! Verkar mycket dumt.
Orka bry mig, jag handlar inte på Coop.
  

söndag, september 21

Kallbranden väntar runt hörnet

Enda minuset med nya lägenheten so far är att det är kallt som i Sibirien inomhus. Till och med kallare än hemma hos mamma och pappa, och det vet ju alla att min mamma och pappa länge har försökt ta livet av sina barn genom att sakta men säkert frysa ihjäl dem.
Häromdagen fick vi ett brev från värden.

"Vi strävar efter att ha en inomhustemperatur på 20 grader."

Jo då, sträva går ju.
Just nu är det 17, 6 grader här.
Och snart är det vinter.
Låt oss hålla en tumme för att klimathotet drar sitt strå till stacken ordentligt det här året.
Jag tänker: 20 grader, sol och ljumma vindar resten av året från och med nu.
Då kan jag i alla fall öppna fönstret när jag behöver värma mig lite.

lördag, september 20

Bästa bloggläsaren ever

Ibland måste man ju bara älska sina bloggläsare lite extra.
Hade hotellet i Malmö några croissanter på sin frukostbuffé?
Nej, det hade de inte.
Hade Bokfreaks-Emelie förutspått det och mötte mig med en inslagen present i handen när jag skulle bokprata?
Ja, det hade hon.
Två små inslagna burkar croissanter som bara väntade på att bli uppätna.
Fy farao, vad fint.
Nu har jag hotellfrukost hemma.
Bästa jag har varit med om.

Do the domkyrka

Mmm... Malmö.
Där finns stora delar av alla jag känner.
Till exempel en alldeles ny människa som heter Sixten.
Sixten, några ynka månader gammal, var en mycket festlig liten människa.
Hans kanske mest festliga drag var att han blev lugn som en filbunke om man lät som Lunds domkyrka.
Så här: Ganska tidigt under kvällen blev Sixten ledsen och gnällig.
Då tog pappa Johan honom på armen och gick iväg in i vardagsrummet.
Tre sekunder senare kunde man höra pappa Johan där innifrån.
DIIIING, DOOOONG, DIIIING, DOOOONG, DIIIING, DOOOONG!
Sixten tystnade direkt.

- Eh, ja. Han blir tyst när man låter som Lunds domkyrka. Funkar varje gång.

Alltså, upp överst på listan Hinna innan januari:
Lära mig låta som en domkyrka.
Det är så mycket man inte vet, gott folk.
Så mycket man inte vet!

onsdag, september 17

Jag drar till Malmö

Idag ska jag åka till Malmö och bo på hotell.
Jag ska göra andra saker i Malmö också, men det är själva hotellandet jag fokuserar mest på.
WOHOO, hotell!
Och kanske speciellt: WOHOO, HOTELLFRUKOST!
Jag tänker så här: För varje klass jag ska prata böcker i får jag äta minst en croissant till frukost. Det blir fyra croissanter, det. Det är lagom.
När sådana som min mamma är på hotell äter de fil och flingor till frukost.
Jag kan inte för mitt liv förstå mig på det där beteendet. Det borde stå i lagen att det är förbjudet att ställa sig framför ett bord som är uppdukat med nybakta frallor, paprika, croissanter, färsk frukt, äggröra, färskpressad juice, våfflor och amerikanska pannkakor och bara: Nä, men jag tar nog lite fil.
WHY, god, WHY?!
Inget provocerar mig som fil, nu när jag tänker på det.
Jo, möjligen krig.
Och USAs president.
Men sedan kommer farao folk som äter fil på hotell.

Mmm... sömn

Min mamma undrar om vi sover gott i vår nya lägenhet.
Mitt svar: SKOJAR DU?! Jag sover fem kvartar i minuten. Problemet är bara att man måste vakna ibland och gå upp.
Hata gå upp!
Väckarklockan ringer 06.30.
Jag vill gå och lägga mig för kvällen igen ungefär 06.32.
Däremellan vill jag snooza.
Men får jag det?
Nej, det får jag inte.
Och har jag gjort något fel för att förtjäna denna behandling?
Nej, det har jag inte.
Orättvisa, orättvisa värld.

tisdag, september 16

Säg hej till Bokstödet

Idag öppnar Bokstödet - en ny sajt för alla barn och ungdomar (och ja, deras föräldrar och lärare kanske) som kämpar med läsningen. Här kan man hitta anpassade boktips, tips och råd, fakta kring läs- och skrivsvårigheter, intervjuer och information. Och BÖCKER, givetvis! Massor av fina, härliga, fantastiska böcker och ljudböcker som är lättare att läsa än de man vanligtvis hittar i bokhandlar eller bokklubbar.

Det är Barnens Bokklubb som står bakom Bokstödet, och insyltad som jag är känner jag mig dagen till ära stolt som en tupp.

Här kommer till och med ett töntigt slagord, för att fira: Ropen skalla, böcker åt alla!

Titta gärna förbi! www.bokstodet.se

måndag, september 15

Lite labil

Det är inte bara fysiskt krävande att flytta.
Det är också psykiskt nedbrytande.

Ena sekunden: WOAH! Ny världsbäst lägenhet!
Andra sekunden: MÖRDA! Vem har packat alla dessa j-a flyttkartonger?! Jag vill döda någon.
Tredje sekunden: WOAH! Ny världsbäst lägenhet!
Fjärde sekunden: MÖRDA! Vem har packat alla dessa j-a flyttkartonger?! Jag vill döda någon.
Femte sekunden: WOAH! Ny världsbäst lägenhet!
Sjätte sekunden: MÖRDA! Vem har packat alla dessa j-a flyttkartonger?! Jag vill döda någon.
Åttonde sekunden: Mental kortslutning.

lördag, september 13

Nyinflyttad och kär

Farao, vad fantastiskt!
Vi har en vindstrea.
Allting är uppburet.
Allting är fint.
Allting är perfekt.
Och ryggen är hel.
Nu lägger jag mig i soffan och skrattar ihjäl mig en stund.

fredag, september 12

Elva timmar senare

AAAaaaJJJJ!
Flytta aldrig!
Gör det inte!
I synnerhet inte om du har en liten människa i magen som gör dig om möjligt ännu klenare än vanligt. Oh la la, jag är en sådan mes. Någonstans i andra änden av den här lägenheten ligger nu min rygg och vrider sig i dödsplågor. Själv har jag parkerat mig i soffan och kommer aldrig mer kunna resa på mig. Och då är själva flyttdagen inte ens här ännu.
Damn you, köksskåp!
Damn you, kakel att skrubba i badrummet!
Damn you lister att torka!

Fast rent blev det ju till slut.

Ro hit smöret

Idag är jag ledig från jobbet för att vara hemma och flyttstäda. Jag har inte kommit så långt ännu, så än så länge känns det fortfarande som ett skräckinjagande roligt projekt. Speciellt eftersom det ingår i projektet att jag ska äta upp så mycket som möjligt av det som ligger i vår frys. Det här har jag hittat hittills:

Rostbröd
Frallor
Korvbröd
Hamburgerbröd
Bullar
Lite till rostbröd

Lite till korvbröd
Lite till hamburgerbröd
Lite till bullar
Rabarber

Vad tror ni GI-polisen skulle säga om den kosthållningen?
Jag tror GI-polisen skulle trilla av pinn i ren skräck.

onsdag, september 10

Kvitto på det?

Det är bara i flytt-tider man går till Ica sent på kvällen med två tydliga mål på näthinnan.

1. En liter iskall päroncider.
2. Tio papperskassar.

Jomensåatt, jag packar väl lite till nu då.
Hej på er.

tisdag, september 9

Ingen rast och ingen ro

Varje morgon, utan undantag, promenerar jag till jobbet med min kollega.
En gång har jag försökt smita och åka tunnelbana istället.
Jag hade bara två meter kvar till tunnelbaneingången när kollegan ringde.
- App, app, app! Jag ser nog din gröna jacka där du flyr för livet. Försök inte!
Sedan dess har jag inte vågat annat än att lyda och gå, lyda och gå.
I regn och rusk och isvindar har vi tappert vandrat likt barnen på frostmofjället mot vårt mål.
Tills idag.

När jag vaknade och skulle stiga upp ur sängen var det någon som högg mig i ryggen med en kniv. Och strax därpå vred hela magen ihop sig i plågor. Inte direkt de perfekta förutsättningarna för en hurtig morgonpromenad, bestämde jag. Och sträckte mig tveksamt mot telefonen.

"Min arma lekamen skriker efter nåd redan jag ens kommit ur sängen. Får jag åka tunnelbana idag? Snälla?"

Nervöst väntade jag på svaret.
Det kom efter några minuter.

"Okej då. Men det är bara för att jag blöder ymnigt från ett hål under foten."

Där någonstans har vi lagt ribban för vår promenadmoral.
Inte så illa, va?
Till och med Anna Skipper skulle vara nöjd med oss.

Ur led är tiden

Det dricks glögg i min lägenhet.
För tredje dagen i rad.
Jag försöker lite försynt påpeka att det bara är september.

- Meh! Vi ska ju flytta! Vi måste ta slut på allt ät och drickbart i köket. Plus: Glögg är gott.

Och jag är inte den som är den.
Lite extra jul kan aldrig skada.
Luciasånger passar, som vi alla vet, förvånansvärt bra ihop med flyttlådepackande.

måndag, september 8

Så kan det gå

När jag kom hem från Skottland mitt i natten råkade jag visst väcka bästis-Linda som sov på soffan. Genast talade jag om för henne att vår hästresa på Island eventuellt är inställd. Till förmån för en hästresa i Skottland.

- Det fanns väldigt många fina kullar där som vi ska rida på, förstår du. Problemet är bara att jag inte såg så många hästar. Bara får.
- Inga problem. Det lär ju finnas Skottlandsruss i alla fall.

Sådär ja.
Mina vänner ordvitsar numera till och med i sömnen.
Och jag fnissar förtjust.
Mon dieu.

Gröna kullar plus får

Skottland, alltså.
Det finaste jag sett, tror jag.
I dagarna fyra har jag försökt variera mina lyriska utrop vid minsta åsyn av grön kulle plus får.
Det har gått dåligt.

- Ah, det är så fint här!
- Helt sjukt fint, faktiskt!
- Men HERREGUD! Kolla vad fint!
- Shit! Skottland är så sjukt snyggt!
- Mmm... grön kulle plus får. Fint!

Känner mig en smula tjatig.
Och mycket belåten.
Skottland är mitt nya favoritland.
Speciellt de gröna delarna med kullar.
Plus får.

onsdag, september 3

Kommer strax

Sweet, Skottland!

Imorgon åker jag och mina kollegor till Skottland på konferens.
Hittills har jag planerat i noll minuter för den resan.
Jag har inte haft tid, jag har mest gått omkring och visat v-tecknet och tänkt: Sweet, Skottland! repeterade gånger för mig själv.
Men nu så.
Nu har jag satt igång.
Gick ut hårt med att fråga mina kollegor om väderutsikterna.
Regn och blåst, sa kollegorna då.
Den ena skulle ha regnkappa med sig, för hon var emot paraplyer.
Den andra skulle ha paraply med sig, för hon var emot regnkappor.
Jag är emot BÅDE regnkappor och paraplyer, men för gummistövlar.
Men man kan ju för farao inte åka på konferens i gummistövlar.
Det fattar ju till och med jag.
Har följdaktligen köpt ett paraply på hemvägen.
Jag är egentligen mer för regnkappor än paraplyer om jag måste välja, men det är billigare med paraplyer.
Det är det.
Nu ska jag bara lyckas lokalisera passet bland alla flyttkartonger också, sedan är allt kirrat.
Hörs en annan dag!

Oj oj vad vi skrattar

Den som bestämde att flyttkartonger (tillverkade för att underlätta just i flyttsammanhang) skulle vara den sak på jordklotet som är SVÅRAST att flytta på (innan man vikt dem till lådor) måste ju haft en väldig humor.
Vi skrattar ihjäl oss mest hela tiden.
Verkligen.

tisdag, september 2

Den totala lyckan

Viktig info: Jag har två favoritgodisar i världen.

Det ena är filidutter (till vänster i bild). Det andra är vattenmeloner (till höger i bild).

Båda två är ganska sällsynta i godisdiskarna. Ofta letar man förgäves bland sura nappar och bumlingar. Ibland hittar man den ena sorten någonstans. Då får man ett lyckorus. Ibland hittar man den andra sorten någonstans. Då får man också ett lyckorus. Men idag! Idag hittade jag BÅDA sorterna, BREDVID varandra i SAMMA godisdisk.

Extasen! Extasen! Extasen!

Hemma hos

Jag har en bästis sovandes på soffan hemma hos mig.
Vi lever fint i symbios.
En gör grejer, den andra tittar på.

Jag packar flyttlådor, Linda tittar på.
Linda lagar mat, jag tittar på.
Jag tvättar kläder, Linda tittar på.
Linda dricker vin, jag tittar (läs: blänger avundsjukt) på.

Och klockan elva kommer killen hem och ger Linda en kanelgiffel för att hon passar mig så bra när han är borta. Och kanske lite för att hon vikt alla hans svarta strumpor.
Prima liv.

måndag, september 1

Tillbaka på jobbet

Kontrasten mellan semesterlata dagar i soffan och inte lika lata arbetsdagar känns aldrig så stor som den där första dagen efter semestern när man möts av alla upptornade högar av jobb på skrivbordet.

Tjenare!

Min slöa hjärna är överhettad.
Jag försöker kyla den med iskallt vatten.
Lite varsamt tala om för den att DET ÄR SLUT PÅ SÅSANDET, FÖR FAEN!
Det går trögt, det gör det.
En hel arbetsdag senare håller hjärnan fortfarande som bäst på att sträcka på sig, gäspa yrvaket och famla efter tandborsten.
Men snart så.
Vänta ni bara.