söndag, augusti 31

Sök mitt jobb

Oerhört märklig känsla att se sin tjänst annonseras ut på marknaden.
Sjuk grej att låna ut, bara så där.
Okej att man lånar ut ett par skor, en bil eller lite böcker då och då.
Men ett helt jobb!
Weird.

lördag, augusti 30

Bästa bakfyllan

Idag har jag varit sympati-bakfull med min bästis.
Hon stod för huvudvärken, och jag bidrog med att hjälpa till med bakisätandet.
Bästa sortens bakfylla, verkligen.
Så här la vi upp dagen:

Liten promenad.
Lunch.
Ytterligare promenad.
Äppelpaj.
Vila i soffan.
Jätteliten promenad.
Hämtmat.
Ännu mindre promenad.
Film och godis.
Sömn.

Ahh, the time of my life!
Helt obegripligt att jag inte testat det här innan.

Mmm... trea

Nu är jag glad igen.
Kontraktet är påskrivet.
Solen lyser.
Jag har en trea på söder.
Med utsikt över Zinkensdamm.
Sweet.

fredag, augusti 29

Dagens solstråle

Jag är arg. Arg och effektiv.
Oklart hur jag hamnade i det här sinnestillståndet.
Vaknade på min allra sämsta sida, satte ner fötterna på golvet, svor lite åt mig själv och gick till banken.
Och eh: GICK TILL BANKEN!?!
Vem gör sådant nu för tiden?
Jag kände mig som om jag levde på stenåldern.
På banken var det i alla fall trevligt.
En snäll tjej hjälpte mig med mina tre ärenden som jag inte tagit tag i på två år.
Fast jag blev inte på bättre humör för det.
Svärande gick jag hem, packade några lådor, städade toaletten, dammsög, beställde adressändring, betalade fem ziljarder räkningar, surfade runt på försäkringskassans hemsida just for fun, diskade lite, grät en skvätt åt mitt armod och var fortfarande vansinnig.
Nu ska jag åka tvärs över stan och skriva på ett lägenhetskontrakt.
Är det bilkö på vägen dit så avlivar jag mig.

torsdag, augusti 28

Toppen av ett isberg

Sju flyttlådor down, sex miljarder flyttlådor to go.
Eller okej, det där var en överdrift.
Men förra gången vi flyttade använde vi 67 flyttlådor.
Jag gissar, men jag tror inte vi äger färre saker nu.
I nästa liv ska jag vara sån där, vaheterenu, asket.
Eller flytta lite mindre ofta.
Helst båda.

Du kan lita på mig, berätta nu

Jag har verkligen haft nytta av min journalistutbildning sedan jag blev gravid.
Det är nästan så jag tycker synd om alla småbarnsföräldrar jag känner.
Nästan.
Fast mest är jag nöjd.
Och ohyggligt frågvis.
Jag använder mig av varenda intervjuteknik jag kan.
Jag brukar börja med att göra intervjuoffret (aka småbarnsförälder/kompis) bekväm genom att ge henne/honom mat eller kaffe och en skön soffa att sitta i. Sedan inleder jag genom att fråga något enkelt om vardagen, typ: Vad har du gjort innan idag? Det är ett säkert knep för att få intervjuoffret att börja prata.
Går vidare till klassiska öppna frågor.
Ställer de rätta följdfrågorna. (All time high: Hur kände du då? Berätta mer!)
Bjuder lite på mig själv för att få dem att slappna av och känna sig förtroeliga.
Och lirkar så småningom ur dem deras innersta hemligheter kring barnanskaffandet.
Jag har inte gått in på dolda kameror och mikrofoner ännu, men det är bara en tidsfråga.
Moahaha!
Det finns inget ni kan dölja för mig.
Snart kan jag doktorera i Känsloliv Kring Föräldraskapet.
Knivigt bara att alla säger olika saker hela tiden (Amma! Amma inte! Ta alla bedövningar du kan få! Ta inga bedövningar! Första tiden är ljuvlig! Första tiden är hemsk! Köp allting innan! Köp ingenting innan!) men jag är inte den som gnäller.
I min soffa är alla känslor tillåtna.
Och ja då.
Man får vara anonym.

onsdag, augusti 27

Manhattan

Hej nya väskan!
Hej då pengarna!

Jag är en mycket, mycket lycklig människa för tillfället.
Med ny väska!
Och det är ert fel alltihopa, för ni SA att jag skulle köpa den.
Det sa ni faktiskt.

Adressändring comin up

Det verkar visst som om vi ska flytta om lite drygt två veckor.
Hittills har min inställning till den här flytten varit coolt avslappnad.
Så länge inga kontrakt är påskrivna har jag tänkt att det inte kommer bli något av.
Men nu verkar det visst ändå som att det blir det.
Snabbt som blixten har jag därför ändrat inställning.
Numera varvar jag mellan två olika.

1. Yej, vi ska flytta till en skitfin lägenhet! Vi skulle kunna vinna guldmedalj i Byta Lägenhet, för den nya är ÄNNU bättre än den här. Eller ja, den är typ exakt likadan. Fast ett rum större, och på en annan söderadress. Mmm... ett rum större. Mmm... guldmedalj.

2. Eh, vi ska flytta. OM TVÅ VECKOR! Herregudherregudherregudherregud!

Inställning 2 får mig att tugga ner alla mina naglar och springa förvirrat fram och tillbaka i vardagsrummet och tänka att jag måste börja packa helst igår, för annars är det kört. Och så börjar jag inte packa, för det är så jobbigt. Springer istället några varv till. Tuggar lite på nagelbanden. Skriker stressrelaterade grejer till min kille. Gör en mindmap över allt som ska fixas. Får panik när jag ser alla punkterna på mindmapen (förlåt, MOLNEN på mindmapen). Hetsdricker ett glas vatten. Sätter i halsen. Går och lägger mig. Somnar. Vaknar. Tänker att jag måste börja packa helst igår, för annars är det kört. Och så börjar jag inte packa, för det är så jobbigt. Springer istället några varv till. Tuggar lite på nagelbanden. Skriker stressrelaterade grejer till min kille. Gör en mind... ni fattar.

Det är bra att ha inställning 1 att växla till med jämna mellanrum.
Inställning 2 skulle ju kunna ta kål på vem som helst i längden.

Bot och bättring

Nu är jag hemma igen.
Och skärper mig å det snaraste när det kommer till bloggmoral.
Se det som ett hot.

söndag, augusti 24

Min svampkung

Min kille är på torpet och länsar skogarna på svamp.
Han hittar inte så mycket kantareller.
Men han hittar sinnessjuka mängder annat gott.
Två gånger igår gick han hem från skogen med så mycket svamp han orkade bära.
Klockan 19.57 kom ett mms från ett svampöversållat köksbord.
"Räcker det här för att stilla din svampstress?"
Klockan 04.58 kom nästa sms.
"Okej, nu är jag trött på att förvälla svamp. Får jag sova snart?"
Det är sådant här som gör att jag gillar min kille lite extra idag.
Jag = ihop med en svampkung.
Excellent.

Farväl Peking

Jag har haft OS-avvänjning i fyra dygn nu.
Ni vet, trappat ner tittande succesivt.
Gradvis övergått till andra sysslor.
Mycket stolt kan jag meddela att avskedet idag gått förvånansvärt smärtfritt.
Inte ett enda fosterställningssammanbrott på golvet.
Inte ens en tår.
Adjö, OS, gamla vän!
Vi ses om två år igen.

lördag, augusti 23

Do re mi fa so la ti

Mamma har fått för sig att vi ska lära oss spela fyrhändigt piano innan jag åker hem på tisdag. Hon har valt ut en låt som vi tragglar tills resten av familjen skriker om nåd.
Det är speciellt ett moment i låten som vi hänger upp oss på.
Det är när man ska bläddra blad i notboken.

- Meh! Du kan ju inte bläddra nu! Jag har ju bara hunnit halva den här sidan!
- Jaha! Det är DÄRFÖR det låter så konstigt. Jag är klar för länge sedan.

torsdag, augusti 21

Mmm... tomat

Är i Småland hos mamma och pappa.
Veckans målsättning: Äta min vikt i körsbärstomater från växthuset.
Det blir ganska många körsbärstomater det.
Men gosse! Här finns resurser.

tisdag, augusti 19

Sista chansen

Jag och min kille har insett att vi måste spara ohyggliga mängder pengar.
Vi har väldigt höga ambitioner och listiga planer för hur det ska gå till.
Och en otroligt låg moral.

- Nu har vi totalt köpstopp.
- Exakt.
- Och då menar vi verkligen TOTALT köpstopp.
- Just det.

Sedan går det en millisekund och vi har köpt nya möbler på närmaste auktion.

Som en extra krydda on top of allt det här dras jag med en känsla av att det är sista chansen för att köpa fina saker till mig själv. Det grundar sig på följande lögn: Så fort man får en bebis är det kört. Det spelar ingen roll att jag inte tycker så här EGENTLIGEN, varje gång jag står där med en fin grej i handen sväljer jag mitt sista chansen-argument med hull och hår. Jag är sjukligt lättlurad. Just nu är det onekligen sista chansen för mig att köpa den här väskan. SISTA CHANSEN, verkligen. Ska man tillbringa hela hösten OCH vintern som tjockis så behöver man en ny väska. Det har kungen sagt. Och Silvia bara: Det schtämmer faktis, kongen. Dü är så klok.

söndag, augusti 17

Halva semestern avklarad

Om vädret på min semester kan man säga mycket.
Till exempel kan man säga att det inte är någon som helst risk att brunnen här sinar. Då har man fokuserat på det som är positivt.
Annars kan man säga att det har varit fint väder sammanlagt tre timmar än så länge. Då har man fokuserat på det som är negativt.
Själv fokuserar jag på att elda upp veden i vedbon och ha snygga stickade tofflor på fötterna. Och sakta men säkert anpassa mig efter kinesisk tid.


I natt bänkade jag mig framför OS klockan 03.00. Lagom. Jag satsar på att vara jetlaggad hela sista semesterveckan.
Mmm... OS. I love you.

Rör inte min svamp!

Det sägs att det ska vara avkopplande att komma ut på landet. Andas friskluft och lyssna på tystnaden and all that jazz.
Stämmer för det mesta.

Förutom i svamptider som de här.
Stressen! Stressen! Stressen!
Vart man än vänder sig ser man hånleende granar som säkerligen gömmer litervis med kantareller på marken under grenarna, hade du bara ork och tid att leta upp dem.
Och grannsämjan har aldrig, jag upprepar, ALDRIG klingat falskare. Man möter en grannkvinna på vägen med fylld svampkorg i hand.
Man säger: Hej, hej!
Man tänker: Damn you, svamptjuv, damn you! Och funderar på att preja henne av vägen.
Förra året körde jag förbi grannen och fick en skymt av att kvinnan i huset hade fyllt hela trädgårdsbordet med gula kantareller. Själv stod hon bredbent bredvid och skrattade sitt mest ondskefulla skratt åt min lystna uppsyn.

Hon: Vinkade glatt och sa hej.

Hon tänkte: In your face, svamprookie! In your face!

Varje bortslösad sekund är en förlorad kantarell, och ett sjumilakliv närmare frustrationshjärtattack. Det borde stå i lagen att kartor med förprickade bombsäkra svampställen medföljer vid varje husförsäljning.
Till förmån för de nyinflyttades mentala hälsa.
Och kosthållning.

lördag, augusti 16

Man kan inte få allt

Är väldigt sugen på att ordna kräftskiva i torpet.
Bara två små detaljer som talar emot:


1. Jag äter inte kräftor.


och


2. Jag dricker inte alkohol.


But then again, jag är oerhört FÖR festliga hattar.

Det väger ju upp det mesta.

En sked för mamma

Jag övar upp mina morsa-skills genom att ta hand om mina 28-åriga killkompisar.
Hjärtesorg får mina 28-åriga killkompisar att dumma sig å det grövsta.
De har slutat äta och börjat springa, säger de.
De måste ju bli snygga och heta på marknaden.

- Hur långt har du sprungit idag?
- 9 kilometer.
- Och vad har du ätit?
- Två torkade aprikoser.

Mon dieu.
Man får ju rycka in och ta sitt ansvar här.

- Så här kan vi inte ha det. Sitt här nu så ska jag laga mat åt er. Och sedan ska ni äta ordentligt. Okej?

Va, va, va? Erkänn jag har förutsättningarna?
Det här kommer gå som en dans.

fredag, augusti 15

Onekligens framtidsutsikter

Å, sansa er nu.
Har ni inte hört att man får jättemånga hormoner i kroppen i mitt heliga tillstånd?
Jättemånga hormoner i kroppen kan resultera i att man börjar gråta av för många snälla grattisutrop.
Jag kan inte hantera all denna uppmärksamhet.
(Läs: Tack, ni är fantastiskt snälla.)

Fast jag vet inte jag.
Onekligen blir nog ingen gravidblogg.
Gravidbloggar har, som vi alla vet, en tendens att bli ohyggligt smöriga och insnöade.
It's all LIVETS MIRAKEL och SNUTTEPLUTTENUTTE.
Jag vet, för jag startade en för ett tag sedan.
En hemlig.
Den är till för oerhört intresserade, typ min mamma.
Känner du dig oerhört intresserad tycker jag du ska mejla mig och berätta det, så kanske jag ger dig adressen.
Annars tycker jag att du kan hänga kvar här.
Bebissnack avnjutes allt som oftast ändå bäst i rimliga, väl utportionerade, doser.
Right?

torsdag, augusti 14

Gravidchock!

Jag är inte den som är den. Är det stora omvälvande grejer på gång i kompiskretsen får man farao se till att dra sitt strå till stacken.

Idag har jag legat på en brits, fått magen inkletad med gojs, och sett utvalda delar av mitt inre på tv.

Det låg en liten, liten människa där inne och övade på karatesparkar.
Den snyggaste bebis vi någonsin sett.
Mycket mer dramatiskt än så här blir det inte, gott folk.

onsdag, augusti 13

Roligast i OS

Är det bara jag, eller är det så att det är helt omöjligt att ta vattenpolo på allvar?

Hela tiden när jag ser de där hjälmarna in action måste jag påminna mig om att det är OS jag tittar på och inte en scen ur Dum, dummare.

Det skulle inte förvåna mig ett dugg om speakern plötsligt skulle börja prata om Jim Carrey mitt i matchreferatet. Han skulle platsa utan problem i den där hopen.

Kaos i kompiskretsen

Det är sannerligen svajigt i min bekantskapskrets för tillfället.
Stora beslut vart man än vänder sig.
Antingen blir folk gravida.
Eller gör de slut.
Eller gifter de sig.
Eller flyr de landet.
Ett himla halabalo överallt.
Man blir ju nervös.

- Det här känns ängsligt. Osäkert om jag pallar. Det var bättre på den gamla goda tiden när allt bara rullade på, ingen utvecklades och inget hände.
- Mmm... those were the days.

tisdag, augusti 12

Trevlig tisdag

Det är inte många knop jag gör här på dagarna. Det enda vettiga jag lyckats med idag är att laga ett par jeans och knatat runt på promenad bland myggen. Resten av tiden har jag sett på OS. Inte så himla mycket att skriva hem om.

- Varför gör du det då?
- Tyst.

måndag, augusti 11

Jag ser solen

Ha, jag är så sjukt alert!
Solen hinner inte mer än skymta mellan regnmolnen förrän jag har bikinin på mig och sitter i lä vid husgaveln och odlar fräknar.
Vädret kanske TROR att det kan snuva mig på min semesterbränna, men vad vädret inte vet är att vädret slutligen har mött sin överman.
In your face, vädret!
Jag är en nyans brunare än nyss, jag svär.

Sjukt spännande

Märkligt det här hur kort tid det tar för mig att bli sinnessjukt engagerad i vilken sport som helst.
Fem minuters intensivt tittande räcker, sedan är jag fast.
Idag har jag tittat på damernas tyngdlyftning. Sedan boxning. Massor av simningsförsök.
Vid samtliga tillfällen har jag flera gånger kommit på mig själv med att tänka:
Det här är verkligen SJUKT spännande.
Ni kan ju bara föreställa er hur det var när damernas handboll slutligen kom igång och Sverige dessutom deltog.
Jag höll för bövelen på att krevera i soffan.

Ingen rädder för vargen här

Okej, det var lite att utmana ödet att lägga sig i ett ensamt torp mitt ute i ödemarken med regnet smattrande mot rutorna och läsa en bok där de döda viskar i väggarna. Det var det. Speciellt när man var tvungen att smyga ut och kissa mitt i natten, regnet, mörkret, vinden, viskandet.

Men nu är det bevisat:

Jag är modig som ett lejon.
Och inget ont finns i väggarna här.

söndag, augusti 10

Vem är ensam?

Och så sitter man då ensam och övergiven på sitt sommartorp mol allena i regnet.
Det börjar bli mörkt.
Nu är det jag och hjortarna, getingarna och fladdermössen resten av semestern.
Ja, och så OS då förstås.
OS är min bästa kompis just nu.
Så länge man har OS är man aldrig ensam.
Det är inte bara som jag försöker övertala mig själv, det är sant.
Right?

lördag, augusti 9

Skitsport

Min kille tog med sig mig och vår kompis Eric till driving rangen för att lära oss svinga golf.
Det gick sådär.
Först stod Eric och jag i tystnad och slog.
Sedan började vi svära tyst.
Sedan började vi svära högt.
Och under tiden stod Gustav bredvid och mobbades genom att få in perfekt träff efter perfekt träff.
Till slut var Eric och jag på strålande humör.
- Jävla materialsport! Klart vi inte kan svinga bra när vi inte har den rätta utrustningen! Inga golfskor får vi. Inga handskar. Och uppenbarligen de sämsta jävla klubborna i hela golfbagen.
Och killen bara: Men böj på knäna! Vinkla handlederna! Böj på knäna då! Och vinkla handlederna! Böj på knäna, sa jag! Och eh, vinkla handlederna!
Jag funderar på att vinkla hela min kille vilken sekund som helst.

fredag, augusti 8

Stora bålgetingdöden

Nyss när jag tittade ut genom fönstret stod det en man med hjälm där.
Det var Anticimex.
Alltså nej, han hette inte så.
Han hette nog Jens eller Niklas.
Men han jobbade på Anticimex.
Och han var väldigt modig.
Han klättrade upp för stegen och sprutade dödningsmedel på våra nya husdjur.
Tre minuter var han här ungefär.
Hej då bålgetingar i väggen!
R.I.P
.

onsdag, augusti 6

Miraklet i Vingåker


Från äckligt råtthål med bråte till inrett minirum på fyra dagar.

Inte så dumt ändå.

Speciellt inte för mig, som bara behövt vifta lite med en målarpensel i slutskedet.

Bästa sortens renovering.

tisdag, augusti 5

Dagens manikyr




Eller: Kolla vad många händer jag har!

Äh, bara skoja. Min syrra kom och hjälpte mig att måla. Hon målar om en gång i veckan hemma, så hon är värsta proffset. Och ÄNDÅ ser vi ut som två prickiga korvar nu. Typiskt vår otur.

Dagens outfit






Eller: Kolla vilka fräcka snickarbyxor jag har!
Det finns typ fem hundra fickor på dem. Tanken är att man ska ha tumstockar och spik och sådant i fickorna, men jag tänker utanför lådan och fyller fickorna med
Tutti Frutti Passion istället. Mycket godare.

Hutter

Det är väldigt mysigt här inne när regnet piskar mot rutorna.
Det är inte lika mysigt när man blir ihjälregnad varje gång man ska ut och kissa.
För att inte tala om duschen jag precis tog.
Utomhus.
Uteduschen är snillrikt konstruerad för solsken, slangen ligger utringlad i trädgården för att vattnet ska värmas upp av solen.
När solskenet uteblir är vattnet ungefär 12 grader (först) och ungefär 5 grader (sedan).
Låt mig säga så här: Det var en snabb dusch.
Tveksamt om jag ens hann bli blöt innan jag kutade in igen.

måndag, augusti 4

Inomhus




Det är en ganska kall och regnig semester so far.

Men ofta att jag bryr mig.
Jag ömsom läser, ömsom fogar klinkers.
Vem behöver sol till sådant?

Rutten frukt

Om man känner för att leva farligt kan man med fördel vandra fram och tillbaka under äppelträden här. Det är spännande. Man kan få äpplen i huvudet. Fråga mig, jag vet.

Mobilt bredband

Trodde ni va?
Semester behöver inte längre nödvändigtvis betyda internetfrånvaro i veckorna fyra.
Vi har en tvål med internet i på landet nowadays.
Så nej, det blir inget sommaruppehåll.
Ni blir aldrig, aldrig av med mig.

fredag, augusti 1

Så där ja



The final countdown

Vi snackar timmar nu.
Sedan semester.
SEMESTER, DAMN IT!
Har fortfarande inte riktigt vant mig vid konceptet.
Det brukade vara ledig = fattig som en lus.
Men nu, nu bara: Vara ledig OCH få betalt.

Overkligt lyxigt.
Frågar ni mig är det någon som blivit lurad å det grövsta här.
Men jag ligger väldigt lågt med den insikten just nu.
Säg inget till min chef, okej?