Livskrisen avstyrd

Jag är på banan igen. Nu har jag en telefon fylld av blomstrande teman, changing of the season. Just nu orkidé. Nyss vita blommor med flygande trollsländor. Innan dess, något som såg ut som blåsippor.

Jag tror den går att ringa på också.
Och allt det där andra.
Livskrisen avblåst.
Allt är fint.

Mmm... kräm

Jag har återupptäckt en maträtt som slår det mesta annat just nu: Kräm.
Kall kräm med kall mjölk. Mumma.
Man kanske tror att kräm med mjölk bara är för dagisbarn, men då tror man fel.
Kräm med mjölk är också för mig.
De senaste veckorna har jag provat hallonkräm (god), jordgubbskräm (god), björnbärskräm (godare) och rabarberkräm (godast).
Man kan äta kräm till frukost, lunch och middag om man vill.
Det vill man.
Mmm... kräm.
Underligt att det finns annan mat i världen när kräm är det enda man behöver.

Ge mig en lur

Kamin - check.
Vi går raskt in på nästa område - mobiltelefoner.
Hey, man måste passa på. Lönen är ju snart slut.
Problem: Min nuvarande mobiltelefon är så ful och töntig att jag får en livskris varje gång jag tittar på den.
Lösning: Måste ha en ny.
Men vilken, god damn it, vilken?

Här är vad som är viktigt (i inbördes ordning):
1. Den ska vara snygg.
2. Den ska ha bra täckning på landet.
3. Den ska ha lång batteritid.
4. Den ska ha kamera, men kameran behöver bara vara lagom bra.

Här är vad jag ALDRIG använder min mobiltelefon till:
1. Surfa på internet.
2. Lyssna på radio.
3. Lyssna på musik.
4. Använda kalenderdelen.

Det borde således vara simpelt. En tanttelefon som man kan ringa med, skicka sms och mms med, samt knäppa en bild då och då med. Som ändå motverkar de värsta livskriserna. Hur svårt kan det vara?

Dexter, season 2

Det enda man kan göra på kvällarna i vår bastuvarma lägenhet är att ligga blickstilla på soffan under det vidöppna fönstret och titta på jättemånga avsnitt av Dexter och dricka isvatten.
Dexter är i mångt och mycket en sjuk tv-serie.
Man ska liksom heja på en massmördare.
Och ännu sjukare: Man GÖR det också.
Just nu ligger Dexter JEFLIGT risigt till.
Hans plastpåsar med människolik har hittats på havets botten.
Nu jagar hela poliskåren (som Dexter själv jobbar i) honom.
Synd för Dexter.
Bra för mig.
Den bastuvarma lägenheten mår mucho mucho bra av spänningen.

Värmerekord

I helgen förundrades jag väldigt mycket över hur varmt det kan bli i en glasveranda.
TYP TUSEN GRADER. Pelargonerna blev helt krulliga i bladen på en minut.
Little did I know att det kan bli lika varmt i en lägenhet på Götgatan.
Men joråsåatt, det kunde det.
Min kille kommer hitta resterna av mig någonstans halvvägs mellan säng och vattenkran när han kommer tillbaka från landet.
Ett skrumpet och uttorkat skelett.
Det är allt som kommer att finnas kvar.
Plus lite disk som jag inte orkar diska.

Kaminjakten

Jaha, då har jag tagit mig vatten över huvudet igen.
Typiskt mig.
Gav visst bort en icke existerande kamin till min kille när han fyllde år.
Nu måste jag bara hitta den också, annars kanske han gör slut.
Kruxet: Jag kan INGENTING om kaminer.
Jag är ett kaminpucko.

Det här vet jag om vår blivande kamin:
Den ska vara snygg (som den här på bilden).
Den ska vara tillräckligt lätt eller nedmonterbar för att det ska gå att släpa upp den på en övervåning i ett torp.
Den får inte kosta många tusenlappar.
Den ska fungera.

Det är främst den sista punkten som ställer till det för mig.
Damn you, sista punkt! Damn you!
Någon som har en kamin över?
Anyone?
Det är ett förhållande som står på spel här.

Vem behöver Kolmården?

Jaha, där ser man.
Vårt torp med omnejd har förvandlats till ett zoo.
Först upptäckte vi åtta dovhjortar på åkern.
Vi tittade på när de åt upp havren i tjugo minuter.
Sedan upptäckte vi sex iller-barn i stenmuren.
Vi tittade på när de lekte i tjugo minuter.
Sedan upptäckte vi ett getingbo i vårt tak.
Min kille kastade sten på det i tjugo minuter och jag sa sluta, sluta, du kommer krossa fönstret.
Sedan flög det massa fladdermöss kring våra huvuden.
Det var lite otäckt.
Och jag har fyra nya myggbett, gräshopporna gör mig snart döv och igår räddade jag en fjäril som hade flugit vilse i vardagsrummet.
Ett zoo, mina vänner.
Kom och titta.
Kostar gratis.

En vanlig torsdag

Det finns uppenbara fördelar med livet när kompisarna som precis köpt båt ringer framåt eftermiddagen.

- Vi hämtar upp dig vid Slussen när du slutat jobbet.

Och ännu bättre blir det när man hinner hem emellan för att fixa bubbel och snittar till båtfärden.

Uppenbara fördelar, I tell you.

Äntligen hemma

Låt oss förenas i en lättnadens suck: Min karriär som övergiven sommarkatt är över.
En bästis är tillbaka i stan.
I taxin hem från flygplatsen ringer hon och gastar i luren.
- JAG ÄR SNART HEMMA NU! LISA, JAG ÄR SNART HEMMA!
Och jag tänker eventuellt springa hela vägen från jobbet, rakt upp på Skinnarviksberget där hon väntar med grillen tänd och solsken i blick. Jag lovar och svär, det kommer vara som värsta Baywatch-slowmotion-scenen när vi äntligen möts igen.
Minus baddräkterna.
Livräddandet.
Och David Hasselhoff.
Men annars samma.

Nedräkning

Sju och en halv arbetsdagar kvar till semester = 57 arbetstimmar = 3420 arbetsminuter.
Sedan ska jag sova en månad i sträck, tror jag.
I solen, så jag blir snygg.

Bästa kombon

Satsar hårt på klassiker ikväll.
DN-gala.
Och Flygande Jakob.
Världens kanske näringstätaste maträtt.
Det är sådant man får bestämma när man har namnsdag.

Namnsdagsmakten

Wohoo, jag har namnsdag!
I min familj innebär det att man får Bestämma Kvällsmat.
Det fanns en tid då Bestämma Kvällsmat var en maktkick utan dess like.
Först: Jag vill ha stekt torsk och potatis med smält smör.
Småsyskonen bara: Nej, ta köttbullar!
Och man bara: Nej, torsk. Tyst småglin.
Den tiden är lite förbi.
Jag får bestämma kvällsmat jätteofta nu för tiden.
Så lagom glamouröst.

Måndag morgon

Nyckelmoralen på den här arbetsplatsen lämnar en del att önska dagen till ära.
När de vanliga morgontidiga personerna tar sovmorgon rasar restens världsbild.
Jag = stora delar av resten.
Typiskt min otur.

Först kom jag (utan nyckel).
Efter en kvart kom nästa person (med nyckel, fast den passade inte i låset).
Efter en timme kom en tredje person (med nyckel, men utan kod, så hon vände i dörren och gick och köpte kaffe innan vi hann haffa henne.)
Efter en timme och tre minuter kom en fjärde person (som mötte person tre i dörren och också blev sugen på kaffe, innan vi hann haffa henne.)
Efter en timme och en kvart lyckades samtliga fyra äntligen ta oss in till kontoret.
Lagom ju.
En dryg timme i trapphuset utanför jobbet är ett fint sätt att påbörja veckan på.
Det tycker jag.

Låt gå för det

Efter åtta dagars renovering är mamma och pappa på väg hem igen.

– Vi hann inte foga klinkersen. Och innan ni målar ert nya rum behöver ni slipa lite på skarvarna i spacklet. Kan ni göra det själva?

Ja men, okej då.

Låt oss hoppas på flugan

Efter drygt 30 års äktenskap och snart en veckas slit med snickrande sitter mina föräldrar helt utmattade vid köksbordet i torpet under tystnad. En fluga kryper över bordet. Mamma tittar lite förstrött på den.

- Är du inte död än?

Pappa ser förskräckt upp från sin tallrik.

- Pratar du med mig eller med flugan?

Bummer

Och så ändrade han sig mitt i alltihop och bara:
- Jag följer nog med till Ikea i alla fall.
Typiskt min otur.
Fast resultatet satt som en smäck ändå.
Jag fick bestämma och han fick bära på grejerna.
En ultimat lösning, om ni frågar mig.

Hörs inte, finns inte

Idag ska jag till Ikea för andra gången på en vecka.
Med en liten skillnad.
Förra gången var jag där MED sambo.
Idag åker jag UTAN sambo.
Jag vet inte hur det låter i era öron, men i mina låter det ungefär som:
VÄRLDSHERRAVÄLDE!
Den som inte är med på Ikea får inte bestämma.
Den som inte är med på Ikea får heller inte säga saker i stil med:
Nej, vi behöver inga tyger.
Nej, vi behöver inga kuddar.
Nej, vi behöver inga vad du än tänker säga.
Eller jo, det FÅR han ju.
Men jag kommer inte höra.
Och den som inte hör går fri.
Det fattar ju alla.

Tre dagar senare

Deltidsrapport från snickarverkstaden:

Två nya fönster isatta på övervåningen - check.
Inklusive målade fönsterfoder och fönsterbrädor - check.
Utdragna/Inslagna spikar i tak och golv på övervåningen - check.
Ett slipat övervåningsgolv - check.
Nya plåtar framför alla öppna spisar - check.
Ny vit färg på alla kakelugnar och öppna spisar - check.
Tvättade fönster - check.
Rensade rabatter - check.
Planterade växter - check.
Nedhuggna träd i skogen - check.

Skulle inte förvåna mig om de inte ens hunnit äta upp alla bullarna jag bakat åt dem.
Småländsk arbetskraft, alltså.
Bra skit, det där.

I sanningens spår

Men å, hörni, spring och hyr den här filmen!
Bästa jag sett på länge.
Familjedrama OCH Försvunnen Flicka-gåta på samma gång, bästa kombon.
Plus snyggt foto.
Och apbra skådespelare.
För att inte tala om den Nya Zeeländska accenten.
Se nu, gör det.

Mmm... fylla i listor

Är uttråkad. Det enda jag kommer på att göra just nu är:
1: Parkera om bilen just for fun (det finns så SJUKT mycket parkeringsplatser när alla andra flytt stan)
eller
2. Fylla i listor.
Och eftersom parkera om bilen just for fun är sinnessjukt väljer jag en lista.

Namn - Lisa Brita Magdalena Bjärbo
Ögonfärg - Blå
Hårfärg - Blond. Man blir lätt det när man bleker sitt råttfärgade hår.
Högerhänt/vänster - Högerhänt
Stjärntecken - Oxe
Skostorlek - 39
Är dina föräldrar skilda - Nä, de har varit gifta i 30 år.
Sport - Alla (när de är på tv).
Helgdag- Julen. Mer jul åt folket!
Årstid - Sommar. Så fruktansvärt mycket sommar!

HAR DU NÅGONSIN
Varit kär - Jajemän.
Blivit dissad - Jajemän.
Skolkat - Jajemän.
Sovit utomhus - Jajemän, fast det var länge sedan.
Använt droger - Nej, jag är knarkintolerant har jag ju sagt.
Retats - Jag har småsyskon, okej?

THIS OR THAT
Pepsi/cola - Spelar ingen roll. Köper oftast Cola.
Jordgubbar/blåbär - Jordgubbar OCH blåbär. Och hallon!
Kött/veg - Vegetariskt.
Tv/film - Hela säsonger av tv-serier på raken.
Gitarr/trummor -Trummor är sjukt coolt! Fast bas är coolast.
Adidas/Nike - Hmm... adidas, kanske.
Kinesiskt/mexikanskt - Sådan där låtsaskina-mat som man får på sunkiga kinarestauranger.
Mtv/vh1 - Inget av det.

SENASTE DU
Skrattade - Idag på jobbet.
Grät - Idag på jobbet. Det var lyckligt i en bok, okej?
Filmen du såg senast - WAZ. En tämligen obehaglig, tämligen dålig skräckthriller igår kväll.
Tuggade tuggummi -För aplänge sedan. Bra idé, dock. Tuggummi är kul.
Drog ett skämt - Typ "Det var en norsk och en tysk och en Bellman"? It's been a while.
Sjöng en sång - I lördags sjöng jag "Ovan där" för att jag hade den på hjärnan. Sedan fick jag "Blott en dag ett ögonblick i sänder" på hjärnan istället. Båda två var ungefär lika skrämmande.

HAR DU UNDER DEN SENASTE MÅNADEN
Ätit müsli - Japp. Med hela nötter i.
Rökt - Nä.
Tagit droger - Nä.
Kysst någon - Jajemän.
Sovit tillsammans med någon av det motsatta könet - Jajemän.
Bakat - Absolut. Och skrutit ohämmat om det efteråt.

Snickarverkstad

Det är något visst med ljudet av mammas och pappas bil + släp som rullar in på torpuppfarten.
Ut hoppar två glada semesterfirare och börjar lasta ut verktyg.
Pappa har tagit med sig typ halva Clas Ohlsson och stora delar av Woody.
- När får man börja snickra?
Man får ta i med sin strängaste röst när man svarar.
- Inget snickrande innan middagen, pappa. Okej?

Nu har vi två nya fönster på övervåningen, sinnessjukt välansade rabatter med nya smålandsväxter i och ett brädgolv som bara väntar på att bli slipat. Och då ska de ändå vara kvar i en vecka till.

Så är det att äga hus i den här familjen.
En picknick i parken.
Man behöver inte lyfta ett finger och ändå bara schwop schwop blir torpet i toppskick.
Lyllos, lyllos mig.

Nybakt

Jag tror Toscabullarna vinner.
Eller Citronsnibbarna.
Eller Toscabullarna.
Eller Citr...

Ey, undrar vad som händer om man blandar båda i munnen?

Patient 67

Första vuxenboken avklarad: Patient 67, av Dennis Lehane. Varför har jag inte läst den innan, är jag KNÄPP I HUVUDET eller? Jag tror faktiskt den seglar upp på topp fem över Bästa Deckare direkt. Och då är jag ändå ganska deckarkritisk.

Så här: En patient har lyckats fly från ett hårdbevakat sjukhus för mentalsjuka brottslingar, och kriminalaren Teddy Daniels kallas till den karga och isolerade ön för att ta hand om fallet. Men vad är det egentligen som pågår bakom sjukhusets murar? Och hur är det ens möjligt att någon har lyckats rymma därifrån? Ju mer Teddy Daniels gräver i fallet, desto obehagligare blir det.

Det är spännande från början, det blir ännu mer spännande efter ett tag, och slutet, SLUTET, herregud, det är så sjukt bra så jag knappt kan ligga stilla i soffan.
Det kan ju vara jag som är korkad, men jag anade inte den enorma vändningen för en sekund. Mmm... jag älskar snygga vändninigar i slutet. Typ som att se på De misstänkta eller Fight Club för första gången.

Stora bullbakardagen

Det här är kanske världens bästa bakbok om man gillar bullar. Och det gör man ju. Varje gång jag tittar i den vill jag baka alla bullar som finns i den. Gustav tycker att jag överdriver. Han säger att jag får välja max två sorter.

Idag har jag valt Makalösa Toscabullar (härligt kladdiga, lyxiga bullar med knäckig smak) och Citronsnibbar (bullar med wienerbrödskaraktär och en oslagbar smakkombination av citron och kardemumma).

Köket ser ut som kriget, men lägenheten har å andra sidan aldrig luktat godare.

Det bor en badkruka i mitt hem

Så här vet du att du har blivit ihop med en badkruka:

Ta med dig tjejen/killen till en badstrand en ganska solig, men också lite blåsig dag. Studera noga hur han/hon beter sig. Ställ dig följande frågor:

1. Badar din partner?
eller
2. Sitter din partner kvar på bryggan och gnäller efter en täckjacka medan du badar, andas lättat ut när ni sätter er i den stekheta bilen och säger "Synd att det inte var lite varmare här inne, jag fryser" och visar upp gåshuden på armarna?

Boktips, bitte

Igår hade vi somma, förlåt SÄSONGENS, sista redaktionsmöte på jobbet.
Jag tror kanske, kanske att det betyder att jag får läsa vuxenböcker nu.
WOAAAAHHH, LYXEN, LYXEN, LYXEN!
Idag är det jag och min plånbok som går raka vägen till Pocketshop på lunchen.
Jag och min plånbok är väldigt exalterade.
Jag och min plånbok kan knappt bärga oss.
Litet problem bara: Jag och min plånbok kan ingenting om vuxenböcker längre.
Vad ska jag läsa?

Jag gillar: Apbra böcker, som: Låt den rätte komma in, Italienaren, Innan du somnar, Den besynnerliga händelsen med hunden om natten och Extremt högt och otroligt nära.
Jag gillar inte: Historiska romaner, svenska slaskdeckare och overkliga grejer, typ Sagan om ringen.

I hate sommaruppehåll

Okej, nu börjar jag faktiskt bli frustrerad på allvar här.
Inga roliga magasin får man i brevlådan.
Inga bra tv-serier finns det.
Inga kompisar är kvar i stan.
Inga mejl i inboxen.
Och en seg, segare, segast bloggosfär.
WTF, TROR FOLK ATT DET ÄR SOMMAR ELLER?

Dagens drummel

Föreställ dig följande:

Det är onsdag eftermiddag, runt klockan halv sex i centrala Stockholm. Drottninggatan kryllar av människor. Du går fridfullt framåt, tittar lite i några skyltfönster. Tänker att du vill köpa nya skor. Allt är frid och fröjd. Joppedi, joppeda.
Så förändras stillheten. Plötsligt känner du hur du tappar fästet med högra foten, som om du halkat i något. Ditt högra ben glider okontrollerat bakåt, och resten av dig snubblar graciöst framåt i några kritiska sekunder. Som i slow motion tar du emot asfalten med båda knäna, rullar runt ett varv, tappar din väska och håller på att fälla en förvånad turist. Det gör ganska ont.
Och det är i det läget du bestämmer dig:

Joråsåatt, det var väl ingen som såg hoppas jag?

Du reser dig snabbt upp, rafsar åt dig din väska, borstar av knäna och fortsätter gå som om ingenting har hänt. Och runt om dig skrattar och pekar och oooooar och aaaaaahar hela Drottninggatan.

Mmm, föreställ dig just det.
Så slipper jag berätta exakt hur det kändes.
Jag har liksom inte tid, måste plåstra knäna.

Vem är söt?

A, mitt hjärta! Det brister! Gula katten är en av huvudpersonerna i Stina Wirséns kommande småbarnsbok Vem är söt?, som finns att köpa framåt slutet av augusti. Gula kattens kompisar har bestämt att gult är fult. De retas jättemycket. GULT ÄR FULT, GULT ÄR FULT, FUL OCH GUL!! skriker de. Gula katten tycker det är så lagom roligt. Men så kommer gula fågeln. Han säger att kompisarna har fel. Gult är inte alls fult. Gult är fint. Krulligt, däremot, det är fult. Så säger fågel och pekar på Gula kattens kompisar. Ni är krulliga som gamla troll. Som skräp och dammtussar! KRULLIGT ÄR FUUUULT! Och det är när Fågel säger så som det blir bråk på allvar ...

Jag är helt kär i Stina Wirséns Vem-böcker. Så sjukt dramatiska och snygga och fantastiska! Man kan ge dem till alla man känner. Till exempel kan man ge dem till min lillasyster, 23 år gammal. Då blir hon glad som en speleman.

Och P.S Det blir lyckligt på slutet.

Genom krisen

Jag överlevde!
Det var kritiskt runt fyra på natten, men jag härdade ut.
Nässprayet har ingenting att komma med mot min vilja av stål.
Jag = Tankehulken.

Inte utan mitt nässpray

Det har gått tio dagar nu.Tio dagar av nästäppa och konstant snorande. Under alla de tio dagarna har jag sprayat mig full av nässpray. Men nu är det stopp. Det står på flaskan. Används max tio dagar. Gränsen är nådd.

En till mig före detta mycket närstående person är beroende av nässpray. Måste spraya flera gånger om dagen, for ever and ever. Låt mig säga så här: Jag vill helst inte den vägen vandra.

Alltså ägnar jag mig åt avvänjning.
Nu har jag varit utan sedan igår kväll.
Abstinensen börjar sätta in.
Det är läggdags.
Och jag gillar att andas, det gör jag.
Just nu känns det som att valet står mellan långsam kvävning vs ondskefullt nässpray.
What to do, what to do?
Jag försöker vara stark, men det är svårt i dessa snoriga tider.
Detta kan vara det sista ni hör av mig.

Note to self

Korkad sak att göra när man precis dammsugit golvet:
Gå runt, runt, runt i lägenheten och äta knäckebröd.

Vi kanske hinner båda?

Jag har haft sällskap på landet av Alva och Ida, 5 och 4 år i helgen.
Och deras föräldrar, men de märktes inte lika mycket.
Oftast var det väldigt lätt att komma överens med Alva och Ida.
Men ibland tyckte vi olika.
Speciellt när vi försökte enas om en plan för lördagens aktiviteter.

Jag: - Idag vill jag köpa massa blommor och plantera dem i blomsterlandet på baksidan.
Ida: - Jaha. Jag ska i alla fall bara vara inomhus, rita djävular och prutta hela dagen.

UPPDATERAD: Och dricka jord! Det skulle hon också göra hela dagen. Hur kunde jag glömma?

Adjö stad! Hej skog!

Det är fredag och dags att dra till skogs.
Att köra dit i tusen graders hetta utan AC i bilen: Not so nice.
Men att komma fram, sätta nyckeln i låset, springa runt runt i trädgården och andas lantluft: Very, VERY nice.
Att köpa torp är eventuellt det smartaste jag och min kille någonsin har gjort.
IQ tusen miljarder på det beslutet.
Minst.

Det brinner i knutarna

Igår var min brandmansbrorsa på söder och släckte eldar.
Själv gick jag i vida cirklar kring brandbilarna och spanade efter honom med ängslig blick.
Jag ville helst att han inte skulle vara där av två mycket starka anledningar:
1. Jag gillar inte när min lillebror befinner sig nära eld.
2. Jag vet inte hur jag ska hantera om jag träffar honom in action.

Som tur är upptäckte jag inte honom, och kunde lättad dra den felaktiga slutsatsen att han (och jag) var i säkerhet. Tur det, för hur GÖR man om man träffar sin lillebror i uniform på stan?

Man kan ju inte farao gå fram och säga "Hej gullet, du aktar dig väl för elden?" när han jobbar. Hur skulle det se ut? Va? Va? Jag blir helt nervös av att tänka på det här. Det är ju bara en tidsfråga innan det händer. Måste ha en actionplan för hur jag ska gå till väga. Lika bra förresten att planen innefattar poliser också, för annars står jag väl där en dag öga mot öga med min poliskompis som råkar vara mitt uppe i ett rafflande gripande och jag bara "Heeeeeeeeeeej, Lovisa! Vad kul att seeeeeeees!"

Och jag tror att jag talar för alla inblandade om jag säger att: Nej! Så kan vi inte ha det.
Ni måste hjälpa en vilsen själ här. Alla sorters tips emottages tacksamt.

Jobba, jobba, jobba

A. Det är sol och provocerande många lediga människor på stan these days.
B. Det är fyra långa veckor kvar tills jag går på semester.
Jag känner starkt att det är något här som inte stämmer.
A samsas dåligt med B.
Och B vill helst spöa skiten ur A.
Mupp.

Jag är en sommarkatt

Jag vet inte hur mina två bästa tjejkompisar tänker egentligen.
Först lämnade en mig och åkte till Indien i tre månader.
Sedan lämnade den andra mig och åkte till Cuba och yada yada i två månader.
Förstå hur det känns.
Jag = En övergiven sommarkatt.
Det hade varit smartare om mina två bästisar kordinerade sina resor lite bättre.
Fokuserade lite på det viktigaste, nämligen:
Vem har vårdnaden om Lisa? Vem tar ansvar för att hon mår bra? Vem fixar umgänge och planerar hennes aktiviteter alla kvällar i veckan?
Det är liksom svårt för mig att hantera att EN av dem är borta.
Att båda två försvinner... det är för mycket för mig.
Det är det.
Jag kanske tänker gråta en skvätt och nynna "Brevet från Lillan" för mig själv ikväll.
Och/Eller sätta mig och jama förtvivlat utanför deras fönster.

Debaclet vid videohyllan

Igår hade jag och min kille bestämt oss för att vi ville se på film.
Travade resolut iväg till videobutiken.
Tog djupa andetag och försökte tänka lugna fina tankar.
Raindrops on roses and whiskers on kittens, typ.
Videobutiken är lite av ett känsligt område, nämligen.

Jag: - Inget turkiskt drama idag, bara. Jag är inte på humör.
Killen: - Nej.
Jag: - Och inget kinesiskt drama heller. Eller koreanskt. Bara så du vet.
Killen: - Nej då.
Jag: - Och inte den som du håller i nu.
Killen: - Men den är ju rumänsk!
Jag: - Men nej! Jag vill se Juno.
Killen: - Men Lisa, du har sett Juno tre gånger.
Jag: - Sant. Men något annat med Ellen Page då?
Killen: - Du måste förstå att Juno och Ellen Page är mina turkiska dramer. Och mina kinesiska, koreanska och rumänska dramer också.
Jag: - Det är ju heeelt ologiskt. Hur kan Juno vara ett turkiskt drama? Den är ju amerikansk!

Ni fattar.
Till slut tog vi Eastern promises.
Amerikanskt med en touch av Ryssland, utan Ellen Page men med Viggo Mortensen.
Det känns ändå fint när man kan mötas halvvägs.

Party party!

Det är någon som har fest i mina bihålor.
Jag tror de spelar skithög musik för det dunk, dunk, dunkar i hela huvudet.
Hoppas de har roligt.
Det har inte jag.
Hej då.