I två timmar har jag suttit och filat på en text om Hey Dolly på jobbet i dag. Svurit har jag gjort. Suckat djupt. I frustration har jag slitit mitt hår för att inget jag skriver kommer att få bokklubbskidsen att förstå på riktigt vilken fantastiskt, fantastiskt begåvad person Amanda Svensson (född 1987!!!) är. Och hur Hey Dolly är humor och käftsmällar i en och samma bok. Och hur Dolly får mig att tänka på Monika Fagerholms romankaraktär Diva som jag älskar, älskar.Det jag menar:
”Så här ligger det till: jag föddes för att stå rakryggad i cocktailklänning med de största diamanterna runt min hals. Inte för att stå naken med skrynkliga fingrar och tår i ett badrum som luktar kattbajs.”
Hey Dolly är bland det språkligt snyggaste jag läst på länge. Så där snygg så att mitt nittonåriga jag får lust att sova med boken under huvudkudden och/eller bära den med mig överallt som en maskot.
2 kommentarer:
Haha, det verkar verkligen som en bra bok. Bör jag köpa den?
/M från tuut.devote.se
Ah, den boken den boken. Så otroligt bra.
Skicka en kommentar